han och Nikolaus så sent som 1841, hvilken vi äfven sett i svenskt tryck upprepad. När svenska trupper 1848 på rysk anmodan sändes till Fyen och svenska folket efteråt hade den välviljan att sjelf betala räkningen, så kunde detta möjligen förklaras af den popularitet som danska kriget då åtnjöt och af okunnigheten, då ännu, att mån gick Rysslands ärender. Men dönna tränsaktion kom: efter hand i sin riktiga dager, och det danska vapenförbundet erbjöd ej längre någonting lockande för tanken, sedan man så väl visste hvars ärender det uträttadt; Underhandlingarne och könventionen med Danmark kunna således knappt på annat sätt förklaras, än att man här, med kännedom : af kejsar Nikolai stolta och envisa lynne, insåg oundvikligheten af ett krig mellan honom och vestmakterna och derföre på förhand ville sätta sig i säkerhet mot alla de sollicitätioner och förslag man kunde förutse från vestmakternas sida, och, på samma gång man med händerna bundna af den danska konventionen, höll sig sjelf alldeles otillgänglig för alla sådana frestelser, tillika, genom förebringandet af konventionen med Danmark, sjelft i bakgrunden: understödt af Preussen och Bambergsligan, afhålla vestmakterna från allvarsammare uppfordringar,. genom utsigten att Sverge, liksom Danmark, då skulle ega en giltig föranledning att formligen ställa sig på Rysslands sida. Endast genom en öppen och bevisande förklaring af denna könvention torde Svenska Tidningen kunna till fullo öfvertyga allmänheten oms: neutralitetsförklaringens afsigt att bereda lika stora fördelar åt båda de stridande parterna. ! Detsamma gäller också om samtliga rustningarne :här och i Danmark. De aftalade gemensamma operationerna afvisa på förhand den tänkbara invändningen att Danmark möjligen åtagit sig neutralitetens försvarande mot vestmäåkterna och Sverge mot Ryssland. Från Ryssland. hotades neutraliteten af ingen fara, och inga sollicitationer derifrån voro heller tänkbara, då ryska: czaren så väl visste att svenska riksdagen aldrig skulle votera en skilling till ett krig mot vestmakterna. Men rustningarne voro riktade.mot påtryckningarne, från hvilket håll de: måtte komma, och de kunde komma endast. från ett håll; således voro rustnin-: arne också riktade mot detta enda håll. Detta afvå Danmarks ministrar, både Bille och Hansen, öppet erkänt; och att denna bekännelse äfven gäller: våra rustningar; är en sölklar följd af: Konventionen. I sinä försök att påbörda oppositionen en rent dynastisk -;karakter, som den.icke har, och som vi fryggt kunna: säga ;att den här ilandet aldrigaf sig sjelf skall antaga,förklarar Svenska Tidningen jeniväl, att i afseende på :återställandet af regeringens anseende ingenting skulle vinnäs genom de nu varande rådgifvarnes afgång och ersättande. med. andra. Mins Sv. Tidningen huru bevekligt -hoi. i början af förra året bäd hos riksdagen för; den nu varande -uppsättningen, att den. skulle få sitta: var, utan all dess förskyllan eller värdighet, endast för att ej göra någon rubbning under ett så oroligt tidskifte? Nu deremot, då allt är lugnt och-inga ryska noter hota vår välsignade neutralitet, . nu heter det att ett ombyte af rådgifvare icke skulle gagna tillnågot, icke tjena att återställa förtroendet och åter lyfta regeringens anseende. Påhittet är annars ej så dumt. . Om ett. ombyte skedde på det viset, att de lediga platserna intoges af vissa personligheter, hvilka vid riksdagarne utmärkt sig för sina stora ord och små handlingar, som, med enoncerande af granna liberala principer, och det grymmaste misstroende till rådgifvarne, på samma gång stäcse varit de mjukaste i ryggen för den oföränderliga viljan och de beredvilligaste redskapen att fira försoningsfester och votera förtroendeanslag; — då vore. visserligen ingenting vunnet med en ministerförändring, som hela landet då såge betyda ingenting annat än ett afläggande af utslitna kläder och ett påtagande af nya med samma snitt. Vore det åter meningen att till rådgifvare välja verkligt sjelfständiga män, som : hade folkets förtroende, som förenade vilja och förmåga. att ärligt genomföra hvad de åtoge sig, och icke genom uppskjutande och subreptioner neutraliserade hvarje sambhälligt framsteg som de högtidligt förbundit sig att befrämja, — då kunde det väl ändå förtjena att göra ett försök. — Statskontoret har under. den 13 innevarande månad afgifvit följande berättelse om årsväxten år 1855: