Fonden för utlåning med omsättningsrätt.
Utestående, enligt sista rapporten, 3,577,444: 7. 4.
Inbetalning . —. . 596: —
Sgr 3,506,848: 7. 4.
Utlåning : . - - 2 2 - - 30,780: — —
Utestående 3,537,628: 7. 4.
Fonden för utlåning mot hypotek af äktier
och publika papper.
Utestående, enligt sista rapporten, - 88,540: — —
Inbetalning . . . 2,070: — —
Sgr — 86,470: — —
Utlåning . . soc sa 420: — —
Utestående 86,890: — —
Den 17 November
Utelöpande sedlar och invisningar 38913,517: 39. 5.
Behållning, tillhörande allmänna
verk och inrättningar samt en-
skilde . . . ss so - oc he
Metallisk kassa i silfver . . . 12,531,725: 3. 2.
Dito, förvandladt i riksd:r banko 33,417,933: 24. 35.
TEATER.
På Mindre Teatern uppfördes i torsdags
Schillers sorgespel Kabal och kärlek. Det hö-
gre dramat har blifvit en så sällsynt gäst på
vår scen, att man med glädje helsar hvarje
försök att dit åter införa det. Högeligen fägne-
samt är äfvenledes, att en enskild teater nu
visar sig ega resurser att kunna gifva styc-
ken äf detta slag på ett i flera hänseende så
tillfredsställande sättt, som förhållandet för
närvarade är med Kabal och Kärlek på min-
dre teatern.
Det egendomliga i Schillers ungdomsska-
pelser i almänhet, och företrädesvis uti det
det här ifrågavarande arbetet, är deras för-
måga att omedelbart tilltala känslan, att an-
slå sympatetiska strängar i öppna och friska
sinnen. De äro derföre desto mer uppfriskan-
de att läsa eller att skåda som det är säll-
synt att träffa en författare, hvilken på sam-
ma gång han visar sig ha varit lifligt upp-
rörd af den småsinthet, de fördomar, de rän-
ker, de orättvisor, de missförhållanden och
den uselhet som verlden i så rikt mått före-
ter, dock af hela sin själ tror på det upp-
höjda, det ädla, det sedligt rena, och förmår
att framställa det, icke iklädt skepnaden af
marionetter, som röra sig efter ryckningarna
i en konvehtionel etiketts trådar, utan såsom
naturliga, lefvande varelser, begåfvade med
själ oc hjerta.
Att på scenen gifva lif åt Schillers skapel-
ser är en uppgift, värdig att utgöra mål för de
största konstnärers ansträngningar. Men då
dessa skapelser i sig sjelfva äro så fullt lef-
vande och framstå så klart och bestämdt ut-
präglade, kan åskådaren också ofta finna sig
tillfreds, om framställningen ej alltid förråder
sceniska konstnärer af första ordningen. Hvad
man emellertid har anspråk att fordra, är att
skådespelaren skall i sin uppfattning vara på
rätta tråden, att han skall ega känsla nog att
åtminstone blifva varm der författaren varit
glödande, och att han skall vakta sig för att
stöta genom öfverdrifter. Det är dessa vilkor
vi i afseende på de flesta rolerna finna upp-
fyllda vid den nuvarande uppsättningen på
Mindre teatern, och det är detta som föran-
ledt oss att kalla denna uppsättning i allmän-
het tillfredsställande. Men Mindre teatern
icke blott tillfredsställer dessa moderata for-
dringar; den gifver ofta ganska mycket der-
utöfver. Hr Bromans framställning af Wurm
är icke blott tillfredsställande — den är ut-
märkt. Hr Kinmansson förstår, såsom majo-
ren, att i sitt yttre skick bibehålla en sans
och en värdighet, som man ej kan annat än
loforda, då man ser den icke utesluta verk-
ligt djup i känslan och kraft uti de mera tra-
giska momenterna. Mamsell Nordgren, såsom
lady Milford, spelade i några scener med on
särdeles berömvärd sanning och ådagalade t.
ex. uti bikten inför Ferdinand en takt och
finess i spelet och i rolens framsägande, som
förtjena erkännande och efterföljd. MU Kin-
dahl är visserligen icke mäktig den glöd, som
Louises rol så ofta tager i anspråk; hon åter-
gifver på ett lyckligare sätt dottrens kärlek
än älskarinne ns; men sjelfva apparitionen är
angenäm; det rena, ljufva och oskuldsfulla i
Louises väsende framträder med mycken :tro-
het hos mll Kindahl. Hr Stjernström spelar
Miller och har i denna rol några rätt lyck-
liga momenter; Men man kunde i allmänhet
önska se fadersömheten uppenbara sig med:
något mera fullhet och innerlighet, så som
man måste tänka sig denna känsla hos
en man för hvilken hon är allt, hos en
man som icke har någon annan tanke, någon
annan önskan, något annat hopp än sitt barns
ära och väl. — Hr Ahman spelar presidenten
med särdeles god hållning, men är kanske nå-
got matt uti den tragiska slutscenen. — Hr
Lagerqvist finner sig såsom hofmarskalken uti
en genre der han merändels alltid producerar
sig med fördel.
Samspelet var vid torsdagens representation
ganska vårdadt och publikens bifallsyttringar
också talrika och lifliga.
9,184,746: 12. 10