Och kyrkoherden skall se sig försatt i
samma ledsamma nödvändighet, nemligen att
neka
Han också ?,
Jag har skickat honom två löjtnanter, och
jag vet med säkerhet att han tänker låta
anrätta åt dem en lucullisk måltid.
Monsieur de Malestrac tog afsked och gick,
i det han med ridderligt galanteri kysste
spetsen af Florentines rosenröda fingrar.
Fem minuter voro knappast förflutna innan
mamsell Thereson för tredje gången inkom i
sin matmoders rum.
Hvad är det nu återigen? frågade Flo-
rentine.
Officeren som bor här anhåller om den yn-
nesten att få för madame framföra sin vörd-
nad. Se här hans kort, som han uppdragit
mig att framlemna till madame.
lorentine kastade ögonen på detta kort;
hon darrade och blef hvit som en lilja.
Georges Kermer! mumlade hon med qväfd
röst.
Han sjelf, madame, sade kapten Kermer,
bugande sig djupt för den unga qvinnan, som
stod liksom förstenad.
Med en vink afskedade han Thereson, tog
en länstol och satte sig midt emot Floren-
tine.
TREDJE KAPITLET.
Innan vi låta läsaren vara närvarande vid
det samtal som egde rum emellan kapten
Georges Kermer och madame de Barjolle, må-
ste vi gå något tillbaka och meddela nå-;
a oumbärliga upplysningar.
E Den tid Florentino bodde i Paris gick hon!
ofta att i sällskap med sin mor sätta sig un-
der kastanieträden i Tuillerierna. Det hände
ibland att hon kom först; Maxime kom sedan ;
att möta henne, och då klockan slog sex i)
det gamla palats som är uppbygdt af Phili-;
bert Delorme, kom ett ståtligt ekipage med;
tvenne engelska fullblodshästar, som väntat
vid gallerporten till Feuillanternas kloster, och
aterförde dem till deras lilla hotell vid gatan
Anjou-Saint-Honore.