Och kyrkoherden skall se sig försatt i samma ledsamma nödvändighet, nemligen att neka Han också ?, Jag har skickat honom två löjtnanter, och jag vet med säkerhet att han tänker låta anrätta åt dem en lucullisk måltid. Monsieur de Malestrac tog afsked och gick, i det han med ridderligt galanteri kysste spetsen af Florentines rosenröda fingrar. Fem minuter voro knappast förflutna innan mamsell Thereson för tredje gången inkom i sin matmoders rum. Hvad är det nu återigen? frågade Florentine. Officeren som bor här anhåller om den ynnesten att få för madame framföra sin vördnad. Se här hans kort, som han uppdragit mig att framlemna till madame. lorentine kastade ögonen på detta kort; hon darrade och blef hvit som en lilja. Georges Kermer! mumlade hon med qväfd röst. Han sjelf, madame, sade kapten Kermer, bugande sig djupt för den unga qvinnan, som stod liksom förstenad. Med en vink afskedade han Thereson, tog en länstol och satte sig midt emot Florentine. TREDJE KAPITLET. Innan vi låta läsaren vara närvarande vid det samtal som egde rum emellan kapten Georges Kermer och madame de Barjolle, måste vi gå något tillbaka och meddela nå-; a oumbärliga upplysningar. E Den tid Florentino bodde i Paris gick hon! ofta att i sällskap med sin mor sätta sig under kastanieträden i Tuillerierna. Det hände ibland att hon kom först; Maxime kom sedan ; att möta henne, och då klockan slog sex i) det gamla palats som är uppbygdt af Phili-; bert Delorme, kom ett ståtligt ekipage med; tvenne engelska fullblodshästar, som väntat vid gallerporten till Feuillanternas kloster, och aterförde dem till deras lilla hotell vid gatan Anjou-Saint-Honore.