BLANDADE ÄMNEN.
— I Brighton i England tilldrog sig den 3
i denna månad följande tragiska händelse: Dr Her-
man Franck från Breslau, en i Tysklands litterära
kretsar bekant man, hade fredags aftonen tillsam-
mans med sin 17-årige son, som följande månad
skulle afresa till Ostindien, ankommit till Brighton
och afstigit i Albion hötel. Dr Arnold Ruge till-
bragte aftonen tillsammans med de begge landsmän-
nen; fadren spelade ett parti schack med sonen, som
han älskade på det ömmaste; derpå dracks tÅ och
klockan 11 tog Ruge afsked och gick. Följande
morgon kloekan 7 väcktes hotellets kökspiga af
ett tungt fall utanför hennes fönster; då hon
såg ut låg ett lik på stenläggningen. Dr Franck
hade kastat sig ut genom fönstret till sitt sofrum;
alla försök att återställa honom till lifvet blefvo
fruktlösa. Man trodde sonen ännu försänkt i djup
sömn, och den tillkallade läkaren öfvertog det sorg-
liga uppdraget att meddela honom händelsen. Han
fann dörren till sängkammaren stängd; man måste,
efter att länge förgäfves klappat på, med våld upp-
bryta den, då man fann ynglingen utsträckt på sin bädd
— ett lik, tydligen strypt med en sidenhalsduk, som han
ännu hade slingad om halsen, men hvilken var så löst
åtdragen att läkaren knappt kunde inse, huru döden
deraf kunnat bli en följd. Bädden visade för öfrigt
lika litet som rummet det ringaste spår till en före-
gången strid, och likbesigtningen förmår ej afgöra
om sjelfmord eller död för fadrens hand egt rum.
Den sednare hade mycket lidit af dyspepsi och en
mycket stark svullnad på halsen torde väl ha varit
den närmaste orsaken till ett plötsligt påkommet
vansinne och den gräsliga gerningen. Aftonen för-
ut var han glad och munter; endast uppassaren vill
hafva märkt att han stundtals under spelets gång
betraktat sin son på ett besynnerligt sätt. Att han
skulle råkat i tvist med den sednare låter ej
gerna tänka sig. Han älskade honom som sin ögon-
sten och hade aldrig satt sig emot hans önskan att
blifva sjöman, ehuru han gerna skulle sett honom
verksam i en annan sysselsättning. Plötsligt påkom-
met vansinne har väl varit den enda orsaken till
detta sorgliga dubbelmord.
— Billigt lysningsämne. I Drammens tid-
ning berättas att bland expositionsartiklar på herr
Schöbelers börsexposition tillvinner sig allmän upp-
märksamhet den af F. H. Frölich exponerade och åt
mineralogie kandidaten Holmsen patenterade träol-
jan från Kongsberg. Denna olja, som säljes till 24
norska skilling pr pott, brännes i en lampa, hvars låga,
enligt professor Langbergs intyg, har en ljusstyrka
motsvarande den af 11 sparmacetiljus, och hvartill
endast förbrukas för 1!7, sk. lysningsämne i timman.
En uppfinning sådan som denna, hvilken för bered-
ningen endast begagnar sågspån, som eljest blott är
till besvär, samt annat onyttigt träaffall från sko-
garne, och till så billigt pris kan leverera en så nyt-
tig produkt, lofvar att blifva af högsta vigt, så myc-
ket mera, som priset på den vanliga lampoljan nu
stigit till en orimlig höjd.
— Naift svar. Vid ett husförhör, som för
några dagar sedan hölls ej långt från hufvudstaden,
erhöll den tjenstförrättande unge pastorsadjunkten
följande svar på framställd fråga om syftningen af
sjunde budet:
Presten (till en dränggosse): Hvad anser du vara
stöld och således brott mot sjunde budet?
Dränggossen: Jo — om man tillgriper andras
tillhörigheter.
Presten: Anser du då icke att som stöld kan be-
traktas om du, då du forslar oförfalskad mjölk in
till staden, under vägen dit utspäder mjölken med
hälften vatten ?
Dränggossen: Nej, Gud bevars I! — sådant är in-
gen stöld, ty sådant kan endast betraktas som att
lura folk, och för resten heter det ju: Den som ej
ser upp med ögonen den får se upp med pungen.