förnyades alla dagar, ochfbrefvet frånjkennes
man, hvilken varit borta tre månader, i anse-
ende till, .en vigtig process, som han hade att
utföra vid civiltribunalet i Toulon, detta bref.
som liknade en stålklinga i ett sammetsfodral,
gaf henne den smärtsamma öfvertygelsen, att
on i den oupphörliga striden emellan: sin
kärlek och Maximes misstroende förr eller
sednarc skulle sluta med att blifva besegrad.
Madame de Barjolle hade ej behöft lång tid
för att finna huru mycken svartsjuka inrym-
des i hennes mans hufvud och hjerta. Ma-
xime hade ännu ej låtit höra en enda klagan,
innan hans unga maka gissat: till alla häns
inre qval och hemliga lidanden. : Men som
hon var en ädel och ren varelse och! hade
allvarliga begrepp om de pligter och skyldig-
heter som äktenskapet ålägger, bemödade hoh
sig från första stunden att fördubbla sin till-
gifvenhet, blygsamhet och ömhet. Smånin-
gom hade hon dragit sig ur:verlden, der alla
hennes oskyldiga triumfer förgiftade Maximes
sår. Med utmärkt musikalisk talang, begåfvad
med en harmonisk och förtjusande röst, gick
hon ända derhän att hon föregaf början till en
sjukdom i luftstrupen, och lät höra sig endast
sällan, i mindre sällskaper, samt hemma i sin
salong. Hennes toilett var alltid ytterst en-
kel; hon förklarade att en balgjorde henne
opasslig, att spektaklet ;tröttade henne; och
hon tillkännagaf en dag för sin man att hon
var trött vid det bullrandedifvet i Paris samt
att. hennes käraste önskan var att få draga sig
undan till B., der monsieur de Barjolle egde
vidsträckta egendomar. - Alla dessa uppoff-
ringar gjorde hon af fri vilja och med en så
väl :spelad uppriktighet, att Maxime aldrig
misstänkte vidden deraf. Han tackade derför
sin lyckliga stjerna.: Jag förmodar det år öf-
verflödigt tillägga, det Maxime med största