förnyades alla dagar, ochfbrefvet frånjkennes man, hvilken varit borta tre månader, i anseende till, .en vigtig process, som han hade att utföra vid civiltribunalet i Toulon, detta bref. som liknade en stålklinga i ett sammetsfodral, gaf henne den smärtsamma öfvertygelsen, att on i den oupphörliga striden emellan: sin kärlek och Maximes misstroende förr eller sednarc skulle sluta med att blifva besegrad. Madame de Barjolle hade ej behöft lång tid för att finna huru mycken svartsjuka inrymdes i hennes mans hufvud och hjerta. Maxime hade ännu ej låtit höra en enda klagan, innan hans unga maka gissat: till alla häns inre qval och hemliga lidanden. : Men som hon var en ädel och ren varelse och! hade allvarliga begrepp om de pligter och skyldigheter som äktenskapet ålägger, bemödade hoh sig från första stunden att fördubbla sin tillgifvenhet, blygsamhet och ömhet. Småningom hade hon dragit sig ur:verlden, der alla hennes oskyldiga triumfer förgiftade Maximes sår. Med utmärkt musikalisk talang, begåfvad med en harmonisk och förtjusande röst, gick hon ända derhän att hon föregaf början till en sjukdom i luftstrupen, och lät höra sig endast sällan, i mindre sällskaper, samt hemma i sin salong. Hennes toilett var alltid ytterst enkel; hon förklarade att en balgjorde henne opasslig, att spektaklet ;tröttade henne; och hon tillkännagaf en dag för sin man att hon var trött vid det bullrandedifvet i Paris samt att. hennes käraste önskan var att få draga sig undan till B., der monsieur de Barjolle egde vidsträckta egendomar. Alla dessa uppoffringar gjorde hon af fri vilja och med en så väl :spelad uppriktighet, att Maxime aldrig misstänkte vidden deraf. Han tackade derför sin lyckliga stjerna.: Jag förmodar det år öf verflödigt tillägga, det Maxime med största