vara svårt, kanske omöjligt, för den verkligt
hyfsade att antaga batfbarens vilda råhet. Er-
könnas bör ock att Scribe icke egentligen
ifvit någon bestämd och ditokt föräntednir
till framläggande af detta Peters karakters-
drag, med undantag. möjligen af det ögbn-
blick : då ;han befaller sin gemål att falla! på
knä inför sig, utan synes det vara öfverlem-
nadt åt skådespelaren att åt nämnde karak-
tersdrag gifva den större eller mindre relict
han kan finna för godt: Slutscenen blir, ge-
töm hr Torsslöws mästerliga framställning; :f
gripande effekt. bla ;
ÖCzarinnans rol utföres af fru Lagerqvist.
Hennes stumma spel är ofta godt och uttrycks-
fullt; deklamationen: .deremot stundom minfire
lyckad. Detta är isynherhet fallet uti de för-
sta scenerna med Menschikoff. De saker oz
rinnah . och ministern vid detta tillfälle säga
hvarandra äro af den natur att de säkerligen
med någon: försigtighet och ej alltför hö
mäldt skulle ha uttalats inför öppna dörr:
vid Peters :af ;spioner omgifna hof.: Om! 1:r
Åhman, såsom-Menschikoff; gäller samma hr-
märkning i samma scener.
Fru Kinmansson spelar Menschikoffs äpiter
Olga med vanlig, eller rättare ovanlig, sannirg
i uttryck och innerlighet i känsla. Få kbhn-
na, såsom fru Kinmansson, utan behof af rin-
gaste förhäfvelser vare sig i röst eller åtbör-
der, gifva bilden af ett djupt. själslidande.
Mån finner också att åskådarne börja alltriber
erkänna det verkligen utmärkte och sällsyhta
uti hennes framställning. j
Hr Pousette spelår med den elegans, den
värma och det lif som höfves den ridderligt
Sapiela. Hr Lagerqvist, gör sig vid framställ-
ningen af den holländska sjömannen i gen
mån saker till sin stuhdom framträdande
nägenhet att något karrikefö sina roler: Fr
Sandstedt ger .deremot polischefen. Jakinski
med mycken förtjenstz Figuren, sådan dei
blifvit af författaren tecknad, är högst egen-
domlig ock ger skådespelaren uppgiften att
skåpa en helt hy typ; hvilket också rätt vil
lyckas hr Sandstedt. —- i
0-
ull