Article Image
Altäviva varit ömmare -och-meradarrande in denna. gång. Sophie bar en andalusisk drägt förfärdigad efter en; rritning, som, jag, sjell gjorts.och shepnes .hufyudbonad kestad af ett enkelt grönt. band .med, en jasminqvist; det var allt: som , upphöjde ;. hennes. blonda , hårs skönhet. .; För, öfrigt var hon Fe och redan. kokett: samt. mottogs, med lifliga applåder från parketten. och första radens, loger, Det var em fullkomlig framgång.. Vår gamle direktör var,den ende hyilken ej delade den llmänna smaken och söm talade om publikens nycker, Han erbjöd, endastrett års engagement,; men på så. goda vilkor att det tillät oss lefva. fullkomligt utan bekymmer. s Men om minslycka varit stor, så. blef den också kort, och jag insåg snartatt Bruno haft rätt. Sophie, fort bortskämd äf publikens ynnest och -de sdäraktige. smickrares prat hvilka alltid mee. skådespelerskor, fann det helt näturligt vttsalla sysselsatte sig.med henne, medan hon sin. ordning. ej. sysselsatte sig, med någon, Nu först förstod. jag hela vidden af mj mors kärlek... Också.jag hade nära. tjugo års tid njutit,af en. varelses ömhet utan att inse hury nånga uppoffringar och, försakelser ; hvarje imma. kostat: henne; jag tyckte då,att vi två ondast blifvit skapade, min mor för att älska mig, och jag för att blifva älskad; men oaktadt min älders lättsinne och fel hade jag ofta rarmt.. besvarat -denna;sig aldrig förnekande illgifvenhety då:deremot Sophie aldrig fann ett snda s4f. dessa. ord,. ensenda af dessa blickar vilka så luft belöna ädla hjertan. Känhända, ysjag vill bekänna, allt, van vid min lyckliga jarndomy. badesjag. ej: ännu; förvärfvat detta Sfyerseende som först Jidandet lär, oss, och som hestär,i att.ej begära för, mycket af.den man dyrkar. Jag älskade mycket,jag fordrade senkärleks och Sephie kunde, ej, älska. Under barnsligt .joHeriock-en, okonstladryta, dolde hon en kållosjälsochsen;pkuflig: Vilja. Ålskvärd: och-sprittande i foyern,. syntes plign, vid remkomsten! afkasta. sin i mask ioch; sitt leende ör attiendast visa ett surmulet:ansigte.., Det är sannt-aft för den: som icke älskade

15 november 1855, sida 2

Thumbnail