domstolen likaledes tyckes hafva varit temli-
gen öfverflödigt mån om att ingenting med
juridisk visshet skulle kunna uppdagas i denna
fula sak, genom att förbjuda alla sådana frå-
gor till vittnena som skulle kunnat blöttställa
den tilltalade tulltjenstemannen. Den moraliska
vissheten är dock — efter hvad man finner
efter läsningen af referatet, och ännu mer om
man gör sig besvär att in extenso genomgå
de digra protokoller till hvilka vi skaffat oss
tillgång — till så komplett evidens vunnen,
att väl knappast någon jury skulle kunna tveka
att förklara herr Westerdahl skyldig. Om
således någonting numera kunde förvåna, som
beror -på generaltulldirektören friherre Gyllen-
haals åtgärd, så skulle det verkligen vara hans
underlåtenhet att göra sig närmare underrät-
tad om tit. Westerdahls sätt att sköta sin
tjenst, och om den allmänna opinion som i
detta hänseende är rådande på den ort der
han är anställd såsom en väktare öfver ord-
ning och laglydnad i afseende på tullförfatt-
ningarne. Vi hafva i detta hänseende under
våra ögon åtskilliga bref, som bevisa hur rot-
fästad oviljan är mot honom; och att sådant
kan vara en hemlighet för generaltulldirektö-
ren anse vi desto heldre omöjligt, som vi
hafva oss med visshet bekant, att det blifvit
för honom öppet omtaladt, just under en af
hans inspektionsresor till Haparanda, med-föga
grannlaga hänsyftningar på någon andel i
extra inkomster af det slag hvarför herr
generaltulldirektören blifvit af taxeringskomi-
ten här i Stockholm debiterad af ända till
10,000 rdr bko årligen, hvilken taxeringsåt-
gärd, om den än icke kan anses lagligen
grundad och följaktligen, vid en blifvande
pröfning af en mindre oordnadt sammansatt
myndighet än härvarande taxeringskomit, torde
komma att undanrödjas, likväl om denne höge
embetsman uttrycker en så stark och så be-
tänklig opinion, att alla möjliga tillfällen sy-
nas böra å hans sida begagnas för att skingra
densamma, och deremot alla sådana undvikas
som kunna i någon mån deråt gifva ökad
styrka eller sannolikhet. Och i sanning, man
har för ofta förnummit exempel på de mest
oförmodade och omotiverade transporter af
tulltjenstemän för att icke undra öfver, att,
sedan så grundade klagomål som de hvilka
mot tit. Westerdahl både enskildt och offent-
ligt inlupit, han icke desto mindre sitter orub-
bad på sin plats, hvilken likväl ensamt beror
af herr generaltulldirektörens förtroende. Ett
gammalt ordspråk säger likväl: Tel maittre
tel valet; och man torde således billigtvis här
böra innehålla med alla stränga reflexioner,
då man finner att generaltulldirektören fri-
herre Gyllenhaal sjelf, ehuru ensamt beroende
af regeringens förtroende, oaktadt allt hvad
som blifvit om honom uppgifvet, upplyst och
vitsordadt ej mindre af enskilda personer,
hvilkas trovärdighet icke kan betviflas, än at
tryckta offentliga handlingar och slutligen
inom sjelfva det riksstånd, der den devouerade
ödmjukheten inför allt högbördigt favoritskap
är mest hemmastadd, och der den kristliga
fördragsamheten väl borde mest vara det,
likväl fortfarande åtnjuter en så uteslutande
gunst och ett så mäktigt skydd, att han, ehuru
ensionsmessig, ändock får sitta orörlig på sin
höga plats, ja till och med säges vara en
ibland de få, för hvilka garderobsvägen till
den högsta intimiteten alltid står öppen.
Emse SON