älskade, Men denne man var föga värd ett
dylikt offer, ty efter två års äktenskap, då
min födelse förstört min arma mors helsa och
till en del utplånat hennes fordna skönhet,
for han till Amerika, under förevändning att
der söka lyckan. Han öfverlemnade på detta
vis utan medlidande sin unga hustru åt hen-
nes stolta familjs hån och förakt samt utan
andra tillgångar än ett litet hus på Judegatan,
sista återstoden af hennes stora, snart bortslö-
sade hemgift. Detta stackars hus var icke
mycket inbringade, ty det var betydligt in-
tecknadt, och jag minns ännu att en gammal
procentare, vid namn Moses, hvarje år på en
viss dag brukade komma hem för att åt min
mor öfverlemna några skuldsedlar som hon
ej alltid kunde betala. Min mor läste då in
sig med sin kreditor, men jag hörde genom
dörren hennes snyftningar och böner, tills hon
erhållit en förlängning på betalningstiden;
ehuru det hvarje gång ännu mer förvärrade
vår ställning.
är Hoppet på bättre dagar var likväl så starkt
hos den arma qvinnan, att hon efter förloppet
af hvarje sådan kris åter förekora lugn och full
af förtröstan. Hon afvaktade alltid min fars
återkomst och sade åt sina vänner att han
skulle komma så fort han i det främ-
mande landet förvärfvat nog penningar för
att kunna godtgöra alla sina gamla förbin-
delser. Var det lättrogenhet eller ett begär
att inför alla skona och försvara den mans
ra hvars namn vi buro? Jag vet icke, men
jag har alltid trott att denna ädla själ ville
ensam dömma den hon en gång så djupt äl-
skat och som var hennes barns fader.
Min mor älskade mig såsom man älskar
det barn för hvilket man lidit så grymt. Det
hade varit henne omöjligt att en enda timma
lemna mig allena; blott att skicka mig i sko-
lan hade varit en för lång och för farlig
skilsmessa. Hon blef min enda kamrat och
min enda kärlek; och som mitt förstånd blif-
vit ovanligt väl odladt, eller kanhända äfven
i anseende-till det österländska blod: som flöt
i mina ådror, var jag snart längre kommen