älskade, Men denne man var föga värd ett dylikt offer, ty efter två års äktenskap, då min födelse förstört min arma mors helsa och till en del utplånat hennes fordna skönhet, for han till Amerika, under förevändning att der söka lyckan. Han öfverlemnade på detta vis utan medlidande sin unga hustru åt hennes stolta familjs hån och förakt samt utan andra tillgångar än ett litet hus på Judegatan, sista återstoden af hennes stora, snart bortslösade hemgift. Detta stackars hus var icke mycket inbringade, ty det var betydligt intecknadt, och jag minns ännu att en gammal procentare, vid namn Moses, hvarje år på en viss dag brukade komma hem för att åt min mor öfverlemna några skuldsedlar som hon ej alltid kunde betala. Min mor läste då in sig med sin kreditor, men jag hörde genom dörren hennes snyftningar och böner, tills hon erhållit en förlängning på betalningstiden; ehuru det hvarje gång ännu mer förvärrade vår ställning. är Hoppet på bättre dagar var likväl så starkt hos den arma qvinnan, att hon efter förloppet af hvarje sådan kris åter förekora lugn och full af förtröstan. Hon afvaktade alltid min fars återkomst och sade åt sina vänner att han skulle komma så fort han i det främmande landet förvärfvat nog penningar för att kunna godtgöra alla sina gamla förbindelser. Var det lättrogenhet eller ett begär att inför alla skona och försvara den mans ra hvars namn vi buro? Jag vet icke, men jag har alltid trott att denna ädla själ ville ensam dömma den hon en gång så djupt älskat och som var hennes barns fader. Min mor älskade mig såsom man älskar det barn för hvilket man lidit så grymt. Det hade varit henne omöjligt att en enda timma lemna mig allena; blott att skicka mig i skolan hade varit en för lång och för farlig skilsmessa. Hon blef min enda kamrat och min enda kärlek; och som mitt förstånd blifvit ovanligt väl odladt, eller kanhända äfven i anseende-till det österländska blod: som flöt i mina ådror, var jag snart längre kommen