i fronten visade sig för marskalk Pelissier outförbart; han måste således söka kringgå ryssarnes venstra flygel och från Baidardalen bryta sig väg öfver bergen. Under det nedre Tschernaja, valplatsen den 16 Aug., hölls besatt, ryckte man från öfre Tschernaja öfver Alsu Dschiamu på Tiula ända till Woronzowvägen. Härifrån återställdes med många svå-: righeter vägen på Riukasta och från Alsu Dschiamu till Chamli och Osenbasch och detaschementer skickades norrut. Yttersta högra flygelns förtrupper trängde fram från Riukasta öfver Jondschu och Kokulus ända till Jenisala, och de vid Osenbasch ända till Aitodor och Tschuliu. Dessa rörelser voro utförda till den 9 Okt.; den 11 hade de allie-: rade koncentrerat större truppmassor i öfre Belbekdalen och förblefvo i denna ställning flera dagar. Nu gjorde ryssarne demonstrationer på Albat och Tavri och sökte bereda fransmännen samma äfvertyr att bli kringgångna, hvarmed Pelissier hade hotat dem. Marskalk Pelissier drog således de framskjutna trupperna tillbaka på bergskammen emellan Belbek och Baidardalen (på höjderna vid Chamli), och dermed tyckes lugn för tillfället hafva inträdt i denna trakt. Detta kan också lätt förklaras genom de talrika expeditionerna till Eupatoria, der numera, med engelska lätta kavalleribrigaden under lord Paget, franska divisionen de Failly och andra trupper, mer än 40,000 man mäste befinna sig, och vidare genom afsändningen af landtrupper till Dniepr-Liman samt den vunna öfvertygelsen, att framträngandet i Belbekdalen skulle vara förenadt med stora offer och svårigheter. Hvad som företogs i Eupatoria, rekognosceringar i större skala, är kändt, hvaremot man måste afvakta underrättelse om den verksamhet som landstigningstrupperna kunna utveckla vid Dniepr-Liman. I fråga om de sednaste tilldragelserna erfara vi följande: Den piemontesiska kåren är sedan den 9 ifrigt sysselsatt att göra vinterlägret vid Woronzowvägen vid Kamara rätt beboeligt och att befästa detsamma, Detta läger befinner sig midt bland de franska trupperna; till venster kampera 17:de och 18:de linieinfanteriregementena och bevaka den stora franska depoten, och till höger lägra under lätta tält 3 afrikanska jägareregementen; längre bort stå 2 husarregementen. Dessa trupper och piemonteserna afsända sina ströfkårer bortom Aitodor. I Scbastopol är allt som förr. General Buckmaier leder arbetet på Sebastopels försvarsverk. Ingeniörgeneralen Todtleben befinner sig vid hofvet i Nikolajew; det förljudes att befiästningsarbetena i Cherson och Nikolajew utföras med mycken noggrannhet under storfursten Konstantins tillsyn. Blott 8 till 10,000 man landstigningstrupper, under befäl af generalerna Bazain och Spencer, befinna sig ombord på de 90 fartygen. Det tyckes som med sjöexpeditionen mot Dniepr-Liman det varit först fråga om att besätta sundet, hvilket icke kunde bibehållas af ryssarne, som ej egde någon flotta till understöd för försvaret. Man kan icke under nuvarande framskridna årstid tänka på någon expedition med landstigningstrupper emot Nikolajew och Cherson; amiralerna rekognoscera för öfrigt med grundgående båtar Bugs och Dnieprs mynningar; men man har icke vågat sig långt fram, ty dessa floders Delta är späckadt med strandbatterier. De engelsk-franska korrespondenterna från Krim uttala sig i allmänhet vida fördelaktigare om ryska armåns belägenhet under furst Gortschakoffs befäl än förut. Anfallet på ryska Belbekpositionen är uppgifvet, operationerna emot Simferopol icke rädliga och en rörelse emot Perekop svärligen utförbar till följd af brist på transportmedel. Dessa åsigter af fransk-engelska korrespondenter bekräftas af bref från Odessa och Simferopol. Furst Gortschakoff skall hafva befriat sig från alla sina transportabla sjuka förmedelst deras öfverflyttning till de sydryska hospitalerna, och hans fullkomligt operationsfärdiga, med de tauriska alperna och stepperna förtrogna, härdade armå skall vara i det tillstånd att den ögonblickligen skulle kunna öfvergå till offensiven., Öfver de begge härarnes ömsesidiga ställningar på Krim meddelar Journal des Debats följande närmare underrättelser. Den ryska högra flygeln stödjer sig ännu alltid på Inkerman och fästena på nordsidan af Sebastopol; ryska centern är ännu alltid i den förskansade Mackenziefarmen, och den ryska venstra flygeln utsträcker sig ända till Aitodor och Albat. General Gortschakoffs hufvudqvarter och dess reserv är i Divankoi vid nedre Belbek och på vägen till Baktschiserai, 2 mil bakom Mackenzie. Från denna punkt kan han öfvervaka rörelserna i öfre Belbeksdalen. De allierade hålla alla pass som föra till Baidardalen besatta och utsträcka sig ända till Osenbasch midt emot Aitodor och till Jeni-Sala och Foti-Sala vid öfre Belbek. Allt antyder att franska armån lagar sig i ordning att öfvervintra i dessa positioner midtien skogrik trakt, som erbjuder vida fördelaktigare kantoneringsqvarter än den trolösa platån framför Sebastopol. För att sammanbinda dessa kontoneringar med hvarandra och med Tschernajadalen, byggdes vägar af trupperna; man uppför baracker och gräfver jordhålor efter kabylernag oeh turkarnes sed; med ett ord man träffar alla anstalter att öfvervintra så komfortabelt som möjligt. Vitro oss kunna antaga att ry ska armån ej har för afsigt att utrymma halfön, utan att den ämnar bibehålla sin ställning för att observera de våra, som å sin sida tyckas vilja göra detsamma. En vigtig politisk bevekelsegrund bjuder dessutom ryska regeringen att bibehålla Krim så länge som det är henne möjligt, åtminstone öfver vintern. Måhända ämnar ryska kabinettet under denna vapenhvila anknyta underhandlingar på mer eller mindre direkt väg. Skulle man nu nemligen underhandla på den basis, att hvar och en behåller hvad han har, så kan Ryssland göra gällande att det eger ena hälften af Sebastopol och hela Krim, med undantag af tre punkter på kusten., E j I I 3 t 5