— Rörande Svenska Tidningens fortsatte försök att nedgöra de Bergman-Schinkelska Minnena och undergräfva deras samlares trovärdighet, yttrar Östgöta Correspondenten: Huru förfärligt plågsam måste icke vederbörandes ställning vara, då en af deras varmaste försvarare kan yttra sig på detta sätt. Om ingenting förut kunnat öfvertyga en och annan tviflare om Minnenas förfärliga sanning, så måste dessa bittra utgjutelser göra det. Den öppna bekännelsen, att Carl Johans politik kunde inför nationen rättfärdigas, så n underhöll den tron, att tvånget de honom i den, är i sanning naiv. Om sjelfva saken kan dock numera icke mycket tas. Det gifvet att fäderneslandets omdöme snart äfven skall blifva hela det öfriga tv Europas. Att uppfordra Bergman-Schinkel att bevisa manuskriptets äkthet, uppgifva dess historia, besty konungens egen handstil och hvem som skrifvit efter diktamen, är ingenting annat än nödskott. Ingen, som är något invigd i förhållandena, kan längre vara okuni are sig om Carl Johans befallning, beande manuskriptets öfverlemnande till gman-Schinkel, eller om hvilken som emottog det och äfven fullgjorde uppdraget. Vi tro också icke att Svenska Tidningen gör saler sig sjelf mycket gagn med det sätt den tillvägagår. Lägga emellertid vevörande saken så allvarligt och lifligt på venska Tidningen tyckes angif. res visserligen ett medel att få nationen att glömma hvad som inträffat, och detta medel är att, såväl i landets inre som yttre genheter, beträda en väg, öfverensstämde med dess verkliga intressen: inom oss genom reformer i medborgerlig riktning, utom oss genom en värdig och nationelt sjelfständig hållning emot hvar och en,i hvars afsigt det kan ligga att undertrycka oss. Svenska Tidningen talar om det hån Bergman-Schinkels skrift väckt; men må Svenska Tidningen icke heller glömma det hån, hvarmed, från vederbörandes sida, icke blott flertalet aflandets befordringsfrågor, utan jemväl äfven reresentationsreformfrågan blifvit behandlad. Borgman-Schinkel har med 1812 års politik belyst hela systemet intill den dag som är. Om vederbörande äfven derför måste fördömma honom på samma sätt som Svenska Tidningen, så står likväl landet, med erkännande af de osvenska upptäckter det gjort, alltid i tacksam förbindelse hos honom. Svenska Tidningens önskan, att han skall upphöra med Minnenas fortsättande, kan icke blifva nationens. Nationen, som vet dessa Minnens härkomst och känner deras pålitlighet, önskar rtom, att han må fortsätta, på det att man en gång för alla må få ljus 1 saken.