och stötte in den i hans hals... han släppte tag ... föll och rullade ned i badkaret, som genast färgades af det blod som strömmade ur hans mun.,. Som han ej uppgifvit ett skri, bemäktigade jag mig en pelskappa som han lagt på golfvet då han kom in; jag skakade häftigt dörrarne, den ena gaf vika... Jag gick ur tum i rum tills jag slutligen fann en trappa, som förde mig ned på en bakgård; derifrån kom jag ut på gatan, och som jag händelsevis snart fann Tiberns strand, gick jag öfver bryggan vid ön San-Bartolomeo, och jag var snart hemma, der jag berättade allt för min tant, som trodde sig drömma... Det var ej godt att stanna der. Jag utbytte hastigt min balkostym mot. min fars söudngskläder, som ungefär passade åt mig, och åtföljd af en af våra vetturini som då vär hemma hos oss, for jag för att gömma mig hos några vänner som bodde på Corso; de emottogo mig. väl och lofvade att försigtigt göra sig underrättade om följderna. Jag fick snart veta att ottomanen ej var död. Han hade endast fått ett slags blodstörtning, emecan: guldnålen afskurit, jag vet ej hvilken åder. Det tyckes dock att han kunnat drunkna i sitt välluktande bad, om ej en af hans betjenter händelsevis kommit in. I alla fall var Roms: luft ohelsosam för mig, ty offret kunde så mycket lättare hämnas som den nye:-turkiske ambassadören väl bemöttes af påfven, hvilken ville försöka att utplåna den oenighet som hade egt rum mellan hans företrädare och Porten. Jag resie då i hemlighet till Neapel, der min : far befann sig; dertill hade: dessutom min slägting, kardinalens favorit, rådt mig. Men vill ni nu att jag skall: säga er huru det tillgått, om ni ej redan gissat det, mina henar? Det var likväl ett upptåg af den unge grefve de som förorsakat detta. Förhållandet var: balnatten då: den unge .muselmannen, som samma: morgon ankommit till Rom, funnit mig i sin smak och i detta. afseende lifligt yttrat sig för den unge frans