STOCKHOLM. den 8 Nov.
Inom några få dagar tillstundar ett val,
som för svenska kyrkan skulle vara betydel-
ecfullt om denna kyrka vore hvad den borde,
nemligen valet af dess , andliga öfverhufvud,
Sver: rikes .erkebiskop, - Väl är denna titel
t-mligen. oegentlig, då erkebiskopon i sjelfva
verket icke är något annat än. biskop i det
skilda stift; som genom sin ålder och sina
sär
historiska traditioner blifvit kalladt Erkestif-
tety, samt för öfrigt en prönus inter pares och
sjelfskrifven ordförande i presteståndet vid
våra riksdagar. Men äfven under dessa för-
hållanden skulle derna herde, begåfvad med
ett äkta presterligt sinne, kunna i sin egen-
skap af kyrkans förste man uträtta oändligt
mycket godt, vore ej kyrkanm sjelf stelnad
till en politisk kast, hvars korporativa anspråk
och intressen verka hämmande och dödande
vå äfven det renaste och mest lefvande nit
has enskilda af dess- medlemmar. När vitala
om den svenska kyrkan mena vi, efter det
gängse språkbruket, det svenska statsprester-
skapet, med dess tionde, dess demoraliserande
befordringslagar och dess. egenskap att utgöra
en fjerdedel af: nationalrepresentationen. Vi
taga här kyrkan i samma mening som riks-
digsklerus sjelf, när det högvördiga ståndet
vid slutet af hvarje riksmöte pösande förkla-
rar att det svenska Zion står orubbligt på sin
klippgrund. Vi kunna tillägga, att tagen i
denna betydelse: är den svenska kyrkan lika
döf för tidens röst som stengrunden på hvil-
ken hon förmenar sig hvila. Hon skulle ej
höra. om sjelfva stenarne började ropa.
Sedan mer än ett halft sekel hafva derför också
Svea rikes erkebiskopar, med ett enda lysande
undantag för en stor andlig skald och talare,
utgjort en rad af politiska partichefer, lärda
män till en del, goda administrationshufvu-
vuden, slipade taktici, angenäma umgänges-
menniskor och gästfria värdar, då de ej va-
rit motsatsen, med ett ord allt annat snarare
än prester. Och :deri ligger ingenting un-
derligt: både lagar och tänkesätt ha ju velat
så hafva det. Allt hvad man begärt af dem har
varit att vid vissa officiella tillfällen dundra
mot tidens ondska och otro, sköta regerin-
gens affärer och genomdrifva hennes propo-
sitioner i ståndet, samt för öfrigt, när omstän-
digheterna så erfordra, fungera såsom kung-
liga huskaplaner. Vi tala ej om några prest-
vigningar eller biskopsvisitationer i erkestiftet.
Följden har Dblitvit, att när en svenska
kyrkans öfverherde nedlagt de gyllne eller
briljanterade emblemerna af sin kristliga öd-
mjukhet, har man börjat fråga sig,icke hvem
som har det mest presterliga sinnet, utan hvil-
ken är den förslagnaste riksdagsledaren eller,
med andra ord, hvilken. skall vid vallandet
af den högvördiga hjorden minst besväras af
detta för den verldsliga höghetens krångliga
bestyr så hindersamma sinne? Sålunda äfven
nu; och det är efter denna måttstock som man
uppställer siua fordringar på de högvördiga
kandidaterna.
Hvem skall nu bli erkebiskop?
Bland den rättrogna skaran torde: väl all-
männa opinionen i första rummet nämna bi-
skop Reuterdahl. Han har flera år sutit vid
rådsbordet, och skulle väl hafva sutit der
ännu — så väl passade hans lynne, åskåd-
ning och verksamhet med det nu rådande systi-
met — hade ej den angenäma reträtten yppat
sig till Lundagård, dit landsmanskapet be-
redde honom en bred och beqväm väg. Han
är väl bepröfvadi sina stycken; aldrig har —
om man bortser från litet rationalism 1 ung-
domen. som då var modern hos tyskarne, ty
hans oförlikneligt trånga och ofruktbara hjerna
har lyekligt bevarat honom från alla den egna
tankens snedsprång — hans flinthårda sinne
varit fläckadt af en otillbörlig tanke på re-
former eller eftergifter; med frånstötande
hårdhet har han behandlat hvarje obeqväm-
lig lifsyttring inom församlingen; allenasty-
randet så i kyrka som stat har varit hans orubb-
liga ögonmärke. Han är skapad till en sann-
färdig stödjepelare för det svenska riksdags-
2ion; något för trög och loj kanhända för
de högre politiska kombinationerna, men för
öfrigt tvärsäker. Skada att hans feta och be-
qväma herdetjell bland själsförvandterna i sö-
dern torde göra honom mindre böjd-att till-
byta. sig den magrare om ock ärofullare. Up-
salakräklan. Men på förslaget skall han nog
sättas af dem som förstå att skatta hans värde.
Dernäst torde biskop Annerstedt komma.
Han har i högstå grad hvad som kan fattas
den sistnämde 4 versatilitet . och. savoir faire,
utan att vara mindre pålitlig i sin politiska
tro. Han vet att med nödig stabilitet i grundsat-
ser förena tidsenliga förbättringar, såsom exor-
cismens och korstecknets återupptagandei dopet
och andra dermed passande reformer. Hans hit-
tills genomgångna rTiksdagsmannabana visar ett
glödande nit för auktoriteten och en lågande
lojalitet för allenastyrelsen. Han är dessutom
en girlig och inställsam umgängesmenniska
en fin och slickad hofman, och hans kon-
nexioner med junkerpartiet lofva att göra-ho-
nom inflytelserik och användbar äfven utom
ståndskretsen. Han är med ett ord en myc-
ket lofvande ung man, för hvars förflyttning
till erkebiskopsstolen utan tvifvel på hög ort
finnas de Hifligaste sympatier; — en förflytt-
ning, för hvilken hans eget stift säkert icke
skulle vilja lägga hinder 1 vägen.
x Biskop Butsch torde böra nämnas såsom den
der, genom sitt blygsamma.och, nästan mer
Rn mm Of Rn RAR RR RR ER