—
EN HMODELLS HISTORIA.
Öfversättning från franskan.
Jag hade fyra resande att skjutsa till Tu-
rin, men jag vill öfverlemna dem åt en kam-
rat. Vid San Francesco dAssisi! man skall
ej säga att hedersmannen Malag ortis dotter
fick stanna i klämman, då Gianpietro kunde
hjelpa henne... Välan, låtom oss packa in.
och så fort som möjligt begifva oss på Väg ..-
Men färj ag icke veta hvem skälmen är..
Jag var skyldig den gode Gianpietro. san-
ningen, och jag gjorde honom ungefär sann na
berättelse, som impressarions hustru redan hört. :;
Han slutade med att fråga mig om jag ej ön-X
skade att, innan vireste, han läte Monteggiano
känna af hvad trä skaftet på hans piska var:
gjordt. i
Dertill svarade jag nej-.- och skyndade j
derifrån; ty jag förutsåg väl, att om min äl I
skare gissade mitt förslag, skulle det oss emel-
lan blifva någon transteverinsk scen... j
4 Då jag återsåg Monteggiano, hade han ett
skälmaktigt utseende, som jag ej litsade mär-
ka; men Jag sade till mig sjelf: han har något
i sinmet! vi åto middag tillsammans; på afton
svelade han. Som min dåraktiga kärlek för ;
honom hade uppkommit genom att se honom
på scenen i hans vackra kostymer, och utfö-
rande roller. i hvilka han framstod bättre än :
i verkligheten, trotsade jag ännu något mig.
sjelf och föresatte mig att ej åter låta fånga
mig i snaran. Dessutom hade Carlino, som
trodde sig säker på sin sak, försummat sig
litet under vår förtroliga resa; deri gjorde han
orätt. Redan tredje eller fjerde dagen efter
år afresa från Rom, fann jag honom ej så
intagande; och för att ej då oroa mig öfver
hvad jag gjort, anklagade jag mig sjelf för
orättvisa. Med ett ord, jag beböfde endast
förmoda att han två gånger drifvit gäck med
mig, för att det, som impressariong hustru
yppat, äfvensom några små inomhus förefal- !
7, Se A. B. n:g 259 och 260.