EE Det officiella och det halfofficiella bladet upprepa nu i en broderlig unison, desto uppbyggligare ju sällsyntare den är, ur Malmö Snällpost, denna kamarillapressens yttersta utpost, de vältaligaste försvarsgrunder för den så kallade 1812 års politik och de ilsknaste utfall mot Aftonbladet. Vi missunna ej dem som vederbör denna löftalare öfver systemet, hvars ljudliga stämma; ehuru på afstånd, ypperligt sekunderar den välartade veckooch månadspressen här i hufvudstaden. Det är endast skada att rösterna-ej äro flera; det kunde annars ganska väl behöfvas. Vi måste väl äfven å vår sida följa det förnäma exemplet, och ur landsortspressen tillegna oss ett och annat motstycke till Malmöpostens vältalighet, men vi mötas dervid af en verklig embarras de richesse. Landsortspressen har sedan någon tid börjat att föra ett ständigt dristigare och bestämdare språk; nästan alla de största och inflytelserikaste tidningarne i nästan alla rikets landskaper hafva med en öfverraskande enhällighetskärpt tonen i sin kritik öfver systemet och dess innersta tanke; Göteborgs Håndelstidning, Östgöta Correspondenten, Barometern, Öresundsposten, Jönköpingsbladet, Vestgöta Correspondenten, Nerikes Allehanda, Bohus Läns Tidning. Wermlandsposten, Westmanlands Läns Tidning, Upsala, Norrländska Correspondenten och många flera uppdraga numera, nästan i hvarje nummer, teckningar af förhållandena, som visa att deras ögon blifvit öppnade, följa med en oafvänd uppmärksamhet händelsernas trassliga trådar och fälla med :-skoningslös stränghet sina dömar öfver handlingar öch deras föranledningar. Vore vårt mål endast att göra opposition; såsom våra motståndare så ifrigt försöka att pådikta oss, så behöfdevi endast dagligen fylla några spalter med utdrag ur landsortspressen, och en stor mängd af dess artiklar förtjenade utan tvifvel den största uppmärksamhet. Men vårt syfte är ett annat in den negativa oppositionens. Vi klandra ej för klandrets skull, utan för att åstadkomma rättelse i hvad vi anse menligt för nationens lycka och för samhällets utveckling: Men då den officiella pressen synes hafva gjort sig till en regel att oaflåtligen upprepa hvarje anfall, som i enståka devouerade landsortsblad sker mot oss och dem som med oss i offentliga saker hysa likartade meningar, då blir det äfven vår pligt att med större fullständighet redogöra för hvad man tänker i landet. Vi skola derföre tid efter annan och i den mån vårt utrymme det tillåter , ur de frisinnade landsortstidningarne upptaga märkligare artiklar, och vi göra i dåg början med en uppsats ur Wermlandsposten, som är både sakrik och moderat; vi välja denna uppsats så mycket heldre som den utör svar på en Svenska Tidningens artikel just i det nummer, som för fjortom dagar sedan på dess redaktions föranstaltande utdelades till våra prenumeranter i landsörten, hvilka det alltså billigt kan intressera att erfara huru denna Svenska Tidningens uppsats från den liberala sidan blifvit bemött. Wermlandspostens, artikel är af följande lydelse: Svenska Tidningen för den 24 Oktober har en i visst afseende rätt märklig artikel, som jorde fästat ganska mångas uppmärksamhet. Den omhandlar betydelsen af de beryktade sSchinkelska Minnena, angående hvilka bland annat yttras: Vi känna ingen bok, ingen författare, som mera befläckat Carl Johans minne inför Sverges folk och derigenom skalat den nuvarande dynastien. Ingen anans skriftställeri har förmått att så aflägsna Jarl Johan från svenska folkets hjerta och lerigenom medelbarligen såra hans ätt som lenna olyckliga bok. Bokens försåtliga inlytande kommer deraf att författaren gjort vilt för Iiten skilnad mellan sin egen stundom uldeles oriktiga uppfattning af händelsernas mledningar och de som klart tala ur sjelfva vändelserna. Härigenom har han gifvit astarenom fritt spelrum att rifva i de af förattaren åt nationalkänslan gifna sår och öfrerflytta skulden och ansvaret för en förhatig politik på den aflidne konungens ätt samt ;å den nuvarande regeringens åtgärder, ehuru lessa icke ega det ringaste sammanhang med 812 års händelser och grundsatser. Så kan let förtrytelsens rop vid åsynen af föregifna ppdagade fakta förklaras, som man hör från la landsändar; som det icke lönar mödan tt dölja, men sem vi på det högsta beklaga. Det är icke värdt att författaren talar om sin ällnening. Antingen han velat det eller icke, L har verkan af hans bok varit den nu anifna. Detta är åtminstone ett verkligt, fast edröfligt faktum. — Det är den egoistiska, populära och rent onationella syftningen i 312 års politik som författaren, med eller ot sin vilja, nu bevisat, i stället för den ena nödvändighet som förestafvade densamna, hvilket gör boken på en gång så farlig eh så otillförlitlig. Nationalkänslan kan cke annat än uppröras af det föregifna fakim att det ej var Sverges väl som i första immer afsågs 1812, utan som blött fick lyckgtvis slinka med i högmodets och den dyastiska politikens ingifvelser. Detta ytiras om de Bergman-Schinkelska innena. fven Svenska Tidningen att gifva något med: . Sålunda förnekar hon icke: den lättnad arl Johan kände att hafva undsluppit Naaleong desnotiska välde, hvilket han blott