EE Det officiella och det halfofficiella bladet
upprepa nu i en broderlig unison, desto upp-
byggligare ju sällsyntare den är, ur Malmö
Snällpost, denna kamarillapressens yttersta ut-
post, de vältaligaste försvarsgrunder för den
så kallade 1812 års politik och de ilsknaste
utfall mot Aftonbladet. Vi missunna ej dem
som vederbör denna löftalare öfver systemet,
hvars ljudliga stämma; ehuru på afstånd, yp-
perligt sekunderar den välartade vecko- och
månadspressen här i hufvudstaden. Det är
endast skada att rösterna-ej äro flera; det
kunde annars ganska väl behöfvas.
Vi måste väl äfven å vår sida följa det
förnäma exemplet, och ur landsortspressen till-
egna oss ett och annat motstycke till Malmö-
postens vältalighet, men vi mötas dervid af
en verklig embarras de richesse. Landsorts-
pressen har sedan någon tid börjat att föra
ett ständigt dristigare och bestämdare språk;
nästan alla de största och inflytelserikaste tid-
ningarne i nästan alla rikets landskaper hafva
med en öfverraskande enhällighetskärpt tonen
i sin kritik öfver systemet och dess innersta
tanke; Göteborgs Håndelstidning, Östgöta Cor-
respondenten, Barometern, Öresundsposten,
Jönköpingsbladet, Vestgöta Correspondenten,
Nerikes Allehanda, Bohus Läns Tidning.
Wermlandsposten, Westmanlands Läns Tid-
ning, Upsala, Norrländska Correspondenten
och många flera uppdraga numera, nästan
i hvarje nummer, teckningar af förhållandena,
som visa att deras ögon blifvit öppnade, följa
med en oafvänd uppmärksamhet händelsernas
trassliga trådar och fälla med :-skoningslös
stränghet sina dömar öfver handlingar öch de-
ras föranledningar. Vore vårt mål endast att
göra opposition; såsom våra motståndare så
ifrigt försöka att pådikta oss, så behöfdevi
endast dagligen fylla några spalter med utdrag
ur landsortspressen, och en stor mängd af dess
artiklar förtjenade utan tvifvel den största
uppmärksamhet. Men vårt syfte är ett annat
in den negativa oppositionens. Vi klandra
ej för klandrets skull, utan för att åstad-
komma rättelse i hvad vi anse menligt för
nationens lycka och för samhällets utveckling:
Men då den officiella pressen synes hafva
gjort sig till en regel att oaflåtligen upprepa
hvarje anfall, som i enståka devouerade lands-
ortsblad sker mot oss och dem som med oss
i offentliga saker hysa likartade meningar, då
blir det äfven vår pligt att med större full-
ständighet redogöra för hvad man tänker i
landet. Vi skola derföre tid efter annan och
i den mån vårt utrymme det tillåter , ur
de frisinnade landsortstidningarne upptaga
märkligare artiklar, och vi göra i dåg bör-
jan med en uppsats ur Wermlandsposten,
som är både sakrik och moderat; vi välja
denna uppsats så mycket heldre som den ut-
ör svar på en Svenska Tidningens artikel
just i det nummer, som för fjortom dagar se-
dan på dess redaktions föranstaltande utdela-
des till våra prenumeranter i landsörten,
hvilka det alltså billigt kan intressera att er-
fara huru denna Svenska Tidningens uppsats
från den liberala sidan blifvit bemött. Werm-
landspostens, artikel är af följande lydelse:
Svenska Tidningen för den 24 Oktober har
en i visst afseende rätt märklig artikel, som
jorde fästat ganska mångas uppmärksamhet.
Den omhandlar betydelsen af de beryktade
sSchinkelska Minnena, angående hvilka bland
annat yttras: Vi känna ingen bok, ingen
författare, som mera befläckat Carl Johans
minne inför Sverges folk och derigenom ska-
lat den nuvarande dynastien. Ingen an-
ans skriftställeri har förmått att så aflägsna
Jarl Johan från svenska folkets hjerta och
lerigenom - medelbarligen såra hans ätt som
lenna olyckliga bok. Bokens försåtliga in-
lytande kommer deraf att författaren gjort
vilt för Iiten skilnad mellan sin egen stundom
uldeles oriktiga uppfattning af händelsernas
mledningar och de som klart tala ur sjelfva
vändelserna. Härigenom har han gifvit
astarenom fritt spelrum att rifva i de af för-
attaren åt nationalkänslan gifna sår och öf-
rerflytta skulden och ansvaret för en förhat-
ig politik på den aflidne konungens ätt samt
;å den nuvarande regeringens åtgärder, ehuru
lessa icke ega det ringaste sammanhang med
812 års händelser och grundsatser. Så kan
let förtrytelsens rop vid åsynen af föregifna
ppdagade fakta förklaras, som man hör från
la landsändar; som det icke lönar mödan
tt dölja, men sem vi på det högsta beklaga.
Det är icke värdt att författaren talar om sin
ällnening. Antingen han velat det eller icke,
L har verkan af hans bok varit den nu an-
ifna. Detta är åtminstone ett verkligt, fast
edröfligt faktum. — Det är den egoistiska,
populära och rent onationella syftningen i
312 års politik som författaren, med eller
ot sin vilja, nu bevisat, i stället för den
ena nödvändighet som förestafvade densam-
na, hvilket gör boken på en gång så farlig
eh så otillförlitlig. Nationalkänslan kan
cke annat än uppröras af det föregifna fak-
im att det ej var Sverges väl som i första
immer afsågs 1812, utan som blött fick lyck-
gtvis slinka med i högmodets och den dy-
astiska politikens ingifvelser.
Detta ytiras om de Bergman-Schinkelska
innena.
fven Svenska Tidningen att gifva något med:
. Sålunda förnekar hon icke: den lättnad
arl Johan kände att hafva undsluppit Na-
aleong desnotiska välde, hvilket han blott