HV VÅR då han spelade, skickade han både mig och min tant spektakelbiljetter ... Ack! jag kommer ännu ihåg en pjes, jag vet ej af hvem, i hvilken han spelade en stor herre vid spanska hofvet, märg en plym, som åtminstone kostade två ccus! Han såg på mig under det han spelade... Ack! Jag var så lycklig... En afton sade han till mig: — Ghita, vår trupp skall gifva representationer i Perugla... Det fattas oss en elev i stället för Gobbina, hvilken en diplomat gynnar; vill du komma ?a Jag!..., svarade jag förvånad, skall jag spela komedier? men jag kan ej... Du skall lära dig... för fruntimmerna är det ej svårt... Det är nog att vara vacker och hafva vackra kläder; sedan behöfver man blott uppläsa hvad man lärt utantill, och det går alltid bral Men min far skall ej gå in derpå!s svarade jag. Du skall ej nämna det för honom. Oeh min tant?, Det är en gammal stork ! det angår henne eja Jag skall då spela tillsammans med dig aMed mig... alltid med mig! vi skola sj ssiljas mer! vi blifva ryktbara skådespelare Du kan gifva din far penningar, så slipper han få snufva genom att sitta och köra på vägen till Neapel. ag var tvehogsen. Från Perugia skola vi fara till Florens, edan återkommer truppen till Rom... då! kall du blifva firad! alla i ditt qvarter skola ; ffvas öfver dig... man skall tala om Ghita isom man talar om mig i mitt bergsqvarter ... Dessutom förtjenar man flere zeehiner än en hbe, och om aftnarne inför publiken bär man! slädedrägter, lysande af guld. Och du skall väl älska mig ?,