HV VÅR
då han spelade, skickade han både mig och
min tant spektakelbiljetter ... Ack! jag kom-
mer ännu ihåg en pjes, jag vet ej af hvem,
i hvilken han spelade en stor herre vid span-
ska hofvet, märg en plym, som åtminstone ko-
stade två ccus! Han såg på mig under det
han spelade... Ack! Jag var så lycklig...
En afton sade han till mig: — Ghita,
vår trupp skall gifva representationer i Peru-
gla... Det fattas oss en elev i stället för
Gobbina, hvilken en diplomat gynnar; vill du
komma ?a
Jag!..., svarade jag förvånad, skall jag
spela komedier? men jag kan ej...
Du skall lära dig... för fruntimmerna är
det ej svårt... Det är nog att vara vacker
och hafva vackra kläder; sedan behöfver man
blott uppläsa hvad man lärt utantill, och det
går alltid bral
Men min far skall ej gå in derpå!s sva-
rade jag.
Du skall ej nämna det för honom.
Oeh min tant?,
Det är en gammal stork ! det angår henne eja
Jag skall då spela tillsammans med dig
aMed mig... alltid med mig! vi skola sj
ssiljas mer! vi blifva ryktbara skådespelare
Du kan gifva din far penningar, så slipper
han få snufva genom att sitta och köra på
vägen till Neapel.
ag var tvehogsen.
Från Perugia skola vi fara till Florens,
edan återkommer truppen till Rom... då!
kall du blifva firad! alla i ditt qvarter skola ;
ffvas öfver dig... man skall tala om Ghita
isom man talar om mig i mitt bergsqvarter ...
Dessutom förtjenar man flere zeehiner än en
hbe, och om aftnarne inför publiken bär man!
slädedrägter, lysande af guld. -
Och du skall väl älska mig ?,