redogöra för detaljerna at hans ankomst och
mittagande.
Utrikes korrespondens-artikel.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Berlin d: 27 Okt.
De danska diplomaterna, det måste äfven
deras motståndare medge, höra till-de skick-
ligaste si: verlden (2). De veta att med ringa
medel oaflåtligt sträfva till sitt mål och uppnå
detsamma. Detta visar sig nu åter vid frå-
gan om Sundska tullen: Kabinettet i Köpen-
hamn gör i hemlighet de största ansträngnin-
gar för att vinna tid och göra, att hela resul-
tatet blir status quo, samt att stämma de sär-
skilda hofven gynnsaråt för sig. Alldeles på
samma sätt förforo de danska ombuden på
Wienerkongressen 1815. Man kom då icke
att fatta någon allmän bestämmelse i afseen-
de på Sundstullen, under det man gjorde
mycket väsen af flodtullarne. : Diplomaterna
hade då dock mindre skuld häri än köpmän
och redare, som förhöllo sig passiva, emedan
de då ännu icke såsom sednare omedelbart
ledo af Sundstullen. - i
De klagomål, som utgått från Östersjöhan-
delns sida, ha på sista tiden blifvit alltmera
högljudda. Men man behandlade dem i de
inflytelserika preussiska regeringskretsarne så-
som yttringar af smärre lokalintressen. En
högre embetsman, inför hvilken ett ombud
för de handlande i Östersjöstäderna föredrog
deras besvär, anmärkte med naiv tvärsäker-
het, att de omtalade olägenheterna i många
fall alls icke inträda, emedan t. ex. för trä-
och spanmålsladdningar den utländska emot-
tagaren i allmänhet får betala Sundstullen!
Med en sådan enfald och okunnighet måste
den skickliga danska diplomatien ha ett lätt
spel.
När traktaten med Preussen af den 17 Juni
1818 år 1838 lopp till ända, vägrade Dan-
mark med klok beräkning att några personer
af köpmannaklassen skulle få deltaga i de
nya förhandlingarne. drog ut på längden med
dessa: förhandlingar, paralyserade Hulls köp-
mäns uppträdande i parlamentet 1841 genom
lord Pålmerstons utländska politik och fäng-
slade jemte England äfven Preussen och Sverge
genom traktaterna af 1841 och 1846. Den
1323 Augusti 1841 afslöt Danmark i London
och Helsingör med England och Sverge en
konvention, genom hvilken det, såsom vid
nästan alla fördrag, icke gifvit efter någon-
-ting men vunnit mycket. Ryssland, med
hvilken makt synbart inga. underhandlingar
egde rum, skyndade sig att formelt och ut-
tryckligen antaga denna konvention, hvilket
i anledning af dess redan förut privilegierade
ställning icke var nödigt. Direktören för
sundska tullen dekorerades med en rysk or-
den, men Preussen affärdades af Danmark
med det tillkännagifvandet, att genom detta
fördrag vore saken afslutad;- När snart. der:
efter; i anledning af de preussiska Östersjö-
hamnarnes klagan, någonting måste ske, gjorde
Danmark ett försök i annan riktning. Det
lemnade Preussen fritt att tillträda den en-
elsk-svenska konventionen af 1841 och för-
klarade sig (alldeles som nu) böjdt att för-
handla om Sundstullens kapitalisering.
Underhandlingarne bedrefvos från Preussens
sida med grundlig sakkännedom och ihärdig-
het. Detta gäller åtminstone om dåvarande
finansministern v. Alvensleben. s:I sina betän-
kanden till konungen. utvecklade han saken
med insigt och skärpa. En kabinettsorder af
1838 hade också anbefallt den- sorgfälligaste
undersökning. Men ett klagande egenhändigt
bref från. konung Fredrik VI till konung Fre-
drik Wilhelm III framställde den börda som
tryckte handeln såsom en personlig angelä-
genhet mellan konungarne.
Ministern v. Alvensleben kunde icke uträtta
någonting emot de danska intrigerna samt by-
råkratiens okunnighet. Underhandlingarne af-
brötos 1843 med tyst erkännande af fördraget
af 1848. Det kunde derföre icke väcka syn-
nerlig öfverraskning när Preussen den 26 Maj
1846 förnyade handelsfördraget i afseende på
Sundstullen i stället för att annullera det-
samma. Ryssland hade fordrat och af Dan-
mark erhållit några små tariffnedsättningar
för bomull, råsocker och bränvin. Preussen
fick rätt att bli delaktigt häraf, hvilket föll af
sig sjelft genom konventionen af 1818. Dan-
mark förvärfvade genom artikeln IV i för-
draget af den 26 Maj 1846 Preussens fulla
erkännande af det engelsk-svenska fördraget
och dessutom den vigtiga koncessionen, att de
preussiska skeppsläddningarne med officielt
attesterade afgångsdeklarationer öfverlemnades
i de danska tulltjenstemännens händer, hvilka
då skattlade dem efter den öfverdrifnaste vär-
deberäkning.
Som bekant ha nu bå konventionerna, så
väl den engelsk-svenska af 1841 som den
reussiska af 1846, utlupt med den 1 Juli
831. Hvardera regering : kan förklara att
den icke längre är bund af fördraget. Ef
ter skedd uppsägelse gäll - konventionen af
1841 endast 12 och den preussiska endast 6
månader. M
I Sverge såväl som i de preussiska Öster-
sjöhamnarne förnyades lifligt klagomål och
besvär vid tiden för konventionernas utlö-
nde. -Specielt erinrar man sig den skarpa
skrift rörande. sundska tullen, som grosshan-
delssocietetens och skeppsredarnes i Stockholm
deputerade inlemnade till regeringen.
Tillståndet i Sundet och i Bälterna har på
intet sätt förbättrats på de sednaste åren. Man
tänke sig blott samma princip använd på an-
PET BETT S. ÖS) tr AES . JISSES Sö KG