skulden för bedrägeriet med denna pappersalkemi. Han begagnade sig således af parlamentets återkallande i December 1720, för att hemställa åt Law klokheten af att undvika ett samanträffande med denna fientligt sinnade kår. Law lät ej länge öfvertala sig. Hans högsta önskan var just att undkomma från Paris och dess oroliga pöbel. Två dagar före parlamentets återvändandelafreste han således plötsligen och i hemlighet. Han åkte i en vagn med regentens vapen och eskor; eradesiaf ett slags sauvegarde i furstligt livrå. Hans första tillflyktsort var en af regentens egendomar, omkring sex mil från Paris, hvarifrån han sedan begaf sig till Brisscl. Så snart Law var väl ur vägen, sammankallade hertigen af Orleans rådet och underrättade dem att de voro församlade för att rådslå om finansernas och Indiska kompaniets tillstånd. Följaktligen afgaf generalkontrollören La Haussaye en fullkomligt tydlig förklaring, hvaraf syntes, att det fanns sedelmynt i omlopp till ett belopp af två milliarder, sjuhundra millioner livres, utan spår till att denna oerhörda summa blifvit utgifven till följd af någon anmodan från Indiska kompaniets styrelse, hvilken ensamt hade rättighet att sådant bestämma. Rådet förvånade sig högligen öfver denna upptäckt och vände sig till regenten för att få förklaring derpå. Drifven till det yttersta, bekände regenten att Law utgifvit sedlar till ett belopp af tolf hundra millioner utöfver hvad som af stadgarne blifvit bestämdt, och rakt i strid mot de kungliga förklaringarne. Di det onda en gång skett, hade regenten stadfästadt det, eller rättare dolt hela transaktionen genom att utgifva förordningar, anbefallande utgifvandet af nya assignationer till detta belopp, på hvilka förordningar han satt en dato långt äldre än den verkliga.