väg sill sir Gola, hvilken jag famn i den framakjut-
sa löpgrafren, och för kväken jag omtalade hvad
som skett. Han skakade min hand oeh tackade mig
-för den gjorda tjensten. Jag giek sedan till efter-
truppen för att rapportera min lyekliga återkomst
för öfverste Hay, hvilken, liksom de andra offiee-
rarne och seldaierna, var glad öfrer ait Redan var
i vårt våld.
— Tron på vampyrer är ännu ganska all-
män i flera Kuropas länder. Se här hvad em tysk
tidning berättar om en händelse som nyligen skall
hafva egt rum uti en liten by i Dalmatiens bergs-
trakt. Naturligtvis får nämde tidning sjelf svara
för sanningsenligheten af sina uppgifter:
En ung, vacker flicka hade haft flera giftermåls-
anbud. Efter tusende betänkligheter bestämde hon
sig slutligen för en af friarne. Sedan saken var af-
gjord, begaf sig den unge mannen genast till Där-
maste stad, för att åt sin fästmö köpa några pre-
senter, sådana som man der i landet brukar gifra
sin blifvande hustru. Han tänkte ieke vara tillbaka
förr än fram met natten. Om aftonen, då fadern
med några vänner eeh grannar firade sin dotters för-
lofning, blefvo de plötsligt störda af ett förfärligt
skri, som kom från sängkammaren, dit den unga
fästmön begifvit sig med sin mor. Alla gästerna
grepo till sina vapen, i tanka att det var någon
hemsökelse af röfvare. Då de störtade in i rummet,
möttes de af em hemsk syn. Modren, med bleka:
kinder, vilda bliekar och utslaget hår, hölliarmarne
sin afsvimmade dotter, under det hon gång efter an-
nan med hjertskärande röst ropade: EBn vampyr! En
vampyr! Min dotter är död!s
Händelsevis passerade en läkare genom byn. Då
han hörde ropen steg han in i huset och försökte
lagna familjen oeh dess gäster. Siella (detta var den
manga fliekans namn) fick ett hjertstyrkande medel,
eeh återkommen till sans berättade hon att hon sett
en blek man i liksvepning kommain genom fönstret.
och att denne man kastat sig öfver henne och bitit
henne i halsen. Doktorn förkastade såsom högst
esannelik den syn den unga fliekan påstod sig håfra
haft, men fadern behandlade honom som en otro-
gen tviflare, och medren förklarade att hon med sina
egna ögon sett den ryslige vampyren, i hvilken hon
helt tydligt igenkänt en af hennes dotters fordne.
friare, vid namn Krysoewsky, som bott i gramnska-
pet, men för en fjorton dagar sedan aflidit.
Emellertid visade sig den unga fliiekan ytterst för-
tviflad. Man samlade genast alla amuletter som fun-
Ros i byn och hängde dem på hennes hals. Fadern
eeh husets vänxrer svure på att de följande morgon
skulle uppgräfva Krysnewskys lik oeh bränna det i
närvaro af alla byns invånare. Natten förflöt under
stor ore, och ingenting kunde lugna de olyekliga för-
äldrarne.
I daggryningen begaf man sig på väg till grafren;
männerna beväpnade med bösser oeh qvinnorna med
det första bästa vapen de fått tag uti, under oupp-
hörliga besvärjelser osh förbannelser mot den döde.
Grafren öppnades, och i det ögonbliek svepringen
togs bort från liket, splittrades dess hufvud af tjugo
skoit. Liket upplyftes, lades på ett bål oeh brändes,
under hopers kannibaliska dansar och vilda rop.
Fyra dagar derefier dreg den unga fliekam sin sista
susk.
Emöollertid önskade läkaren taga rede på rätta för-
hållandet med detta så egna dödsfall. Har afteg
bandaget kring flickans hale, hvilket, medan hen knav
lefde, hvarken hen sjelf eller hemnes familj tillåtit, at:
man fiek rubba. Mu upptäekte har vid början a
strupen ett litet sår, som knappast tillät sonden at
intränga; det tycktes vara 6 till 7 eentimetres djupt.
Han tredde sig nu kunna ådagalägga att fliskan blif-
vit mördad med en sadelinakaresyl. På sina förfråg-
wirgar hos föräldrarne em hennes fordna friareg olika
yrken, fiek ham veta att bland dem verkligen fann:
en sadelmakare. Sedan den natt brottet blifrit be
singet hade den unge mannen försvunnit från trak-
ten, utan att man kunnat upptäeka hvari han :be-
gifvit sig. På dena unga flickans begrafningsdag kom
en kringvandrande krämare osh berättade, att han
vid öfvervadandet af en bäek, den han varit tvun-
gen att passera för att komma till byn, funnit liket
af en menniska hängande på en skarp klippspets
Byns invånare begåfro sig genast till stället, der de
funno liket efter sadelmakaren, som hade mördat sig
sjelf genom att störta sig från de stranden omgif-
vande höga klipperna ned i bäeken. Oaktadt dessa
de klaraste bevis på ett begånget mord, framhär-
dade likväl fliekans familj i den tren att hen blifvit
södad af en vampyr.
— Besyanerlig tankspriddhet. En doktor Stu-
kely aflade en dag, enligt öfverenskommelse, ett be-
sök hes sir Isaae Newton. Tjenaren sade, ati har
var i sin studerkammare eeh att ingen fiek störa ho-
nom der; men som det var nära middagstiden, satte
doktora sig ned för att vänta på honem. Efier er
kort stund inbars en stekt kyekling under ett losk
till middagen. En timma förflöt ech Newton kom
ieke. Då uppåt doktorn fegeln, betäekte åter de:
tomma fatet samt gaf tjenaren befallning att tillaga
en annan åt sin herre. Innan den var färdig in-
trädde den berömde mannen. Han bad om ursäkt
för sitt dröjsmål eeh tillade: Gif mig blott tid att
göra en kort måltid, oeh jag skall vara till er tjenst;
jag är uttröttad och matt.s Sedan han yttrat detta
afteg han leeket till det tomma fatet och vände tig
utan minsta förundran, till Stukely med ett leende:
Se, yttrade han, så tankspridda vi lärde kunna
vara; jag hade glöret att jag redan spisat.
— Rättelse: I står att till lektor vid härvaran-