dan hålles för mycket tillbaka under väntan
att kamraters svagare förmågor skola hinna
följa med; samt slutligen att, när denna ut-
veckling omsider hunnit så långt, att riktnin-
gen af hans blifvande lefnadsbana kan med
någorlunda trygghet bestämmas, han då äfven
måtte erhålla en god förberedande undervis-
ning uti sådana ämnen, som för hans blif-
vande yrke äro af öfvervägande vigt. Detta
är hvad hvarje öm och förståndig fader och
moder eftersträfvar redan vid sina söners en-
skilta undervisning. Och hvarföre skulle de
icke fordra detsamma äfven af den offentliga
undervisningen, när de öfverlemna sina barn
åt skolan?
Det innersta väsendet af det nya skolsystc-
met ligger i sjelfva verket just deruti, att det
erkänner denna fordran å föräldrarnes sida
såsom billig och rättmätig och bemödar sig
att efter förmåga tillfredsställa den. Och häruti
ligger äfven såväl det nyas vigtigaste motsats
till det gamla, som det egentliga skälet till
dess popularitet.
Och detta skolans lämpande efter förnuftiga
föräldrars, tidens, naturens och lifvets fordrin-
gar sker icke blott till gagn för ungdomen,
utan på samma gång äfven till gagn för det
allmänna, för samhället. Låtom oss höra.
hvad en af våra snillrikaste tänkare, sjelf til-
lika en af det nya skolsystemets förste upp-
hofsmän, härom yttrat uti sin för icke länge-
sedan utgifna Öfversigt af svenska folkets öden:
Den oro, som går för närvarande genom tiden.
härrörer till en betydlig del deraf att menniskorna
icke befinna sig på den plats i samhället, naturen
för dem bestämde. Den brist på fortskridande i sam-
hället, som ofta öfverklagas, härleder sig derifrån,
att de, som skulle verka derför hvardera på sin plats,
ej hafva förmåga dertill; och den medelmåtta, som
säges visa sig nu mera än förr i alla vägar, härle-
der sig från samma orsak. Denna allas falska ställ-
ning förorsakas deraf att alla uppfostras lika, såsom
skulle de blifva lika skickliga för alla värf i sam-
hället. Deras individualitet undertryckes under skol-
tiden; de manas ej mer af en inre kallelse till en
viss bestämd bana, utan välja den, som lemna de
största yttre fördelarne. Låtom oss tänka oss för-
hållandet ombytt. Låt hvar och en komma in på
en bana för hvilken naturen skapat honom, låt ingen
annan komma framför honom, som är oduglig på
denna bana. Månne då väl någon skall vilja om-
byta plats? Månne icke då fortskridandet på hvarje
bana skall ske med all den kraft, som är möjlig?
Månne ieke då endast de yppersta förmågorna skola
visa sig i hvarje rigtning? Att bereda detta är i
sjelfva verket det problem, som det för närvarande
är af omätlig vigt att lösa. Frågan är: hvad kan,
hvad bör samhället göra derför? Det år just den
nya lärometoden, som söker lösa detta problem, så
vidt det är möjligt att göra det. Den har förafsigt
att ieke blott utveckla hvar oeh en menniskas indi-
vidnualitet, utan äfven att göra medvetandet af denna
individualitet så klart som möjligt, så att hvar och
en vid skoltidens slut ieke skall misstaga sig em sin
kallelse i samhället.
iSpörar och en är född med särskilta anlag, som
göra honom skieklig för en viss bestämmelse, mer än
för alla andra. Den nya metoden låter dels genom
den fria flyttningen, dels genom det fria valet af
läroämnen, dessa anlag fritt och obehindradt utveekla
sig till hvilken grad som heldst. — Detta är meto-
dens hufvudprineip. — När ynglingen efter en sådan
metod slutat sina läroår, vet han hvartill han duger,
och han väljer ingen annan bana än denna. Vore
således hela undervisningsräsendet i ett samhälle ord-
nadt efter denna princip, så skulle ingen der finna
sig på oriktig plats; tvärtom skulle på hvarje plats
finnas de ypperste i sitt slag; och medelmåttan på
alla vägar skulle försvinna. Hvar och en skulle vara
verksam för sitt mål, ieke dertill drifven hvarken af
lön eller belöning, eller begär till popularitet och
heder, eller för att vinna ordnar och titlar, hvilka
nu äro de driffjädrar samhället måste sätta i rörelse
för att förmå hvar och en att göra sin pligt, eller
att utmärka sig deruti, driffjädrar som då icke skulle
behöfvas. Se der skilnaden emellan två samhällen,
uti det ena af hvilka ingen arbetar utan i den
riktning för hvilken naturen honom skapat, och der-
till drifven af en inre och oemotståndlig kraft, då
uti det andra alla arbeta blott för att vinna lön, be-
löningar och utmärkelser ).
Afräkna hvad här af snillet må vara sedt
uti ett mera idealiskt ljus, och det återstår
dock alltid ett begrundansvärdt uttryck af den
fcamtidsrika grundtanke, för hvars förverk-
ligande, så vidt det i denna ofullkomlighe-
tons verld kan ske, det nya skolsystemet är
kalladt att rödja vägen. Detta skolsystem ar-
bear i sådant afseende, hvad den högre un-
cervisningen angår, för alldeles samma mål,
som den ädle grefve Torsten Rudenschölds
folkskoleplan fullföljer i afseende på folkun-
dervisningen; och båda i förening, utförda öf-
ver hela vårt land, skulle för detta grund-
lägga en framtid af odling och duglighet hos
nationen samt deraf följande blomstring och
trefnad, som- med vår nuvarande inrättning af
den offentliga undervisningen aldrig kan upp-
Nas.
ZaMen om det nya skolsystemet — hvarmed
AA här alldeles icke uteslutande mena den
form deraf, som finnes uti Nya Elementarsko-
an i Stockholm, utan i allmänhet hvarje skol-
orm, som har de ofvannämda grundsatsernas
örverkligande till sitt mål — om nu detta
ystem, säga vi, med rätta kallas föräldrarnes
ystem, om det derjemte icke allenast länder
ill ungdomens bästa, utan äfven befordrar
wela samhällets framskridande, hvarföre är det
lå icke äfven statens system?
Man kan härtill sanningsenligt svara, att
let äfven redan i sjelfva verket är uti prin-
ipen till en viss grad erkändt såsom statens
ystem, och att det endast är verkställigheten
om saknas. Nationen har genom sina repre-
entanter uttalat sina önskningar för det nya
ystemets antagande, konungen har i följd
eraf framställt en proposition till ständerna
m anslag för läroverkens förbättring i den
iktning, som ständerna hade yrkat, och dessa
afva äfven längesedan beviljat anslagen, till
ch med vida rikligare än konungen hade
egärt.
Hvad hindrar då numera verkställigheten?
Ce ns mm Hå vå KR
Od LM DN -
-——