gar, som hittills begagnats för ryska Krimarmåns transporter. Resultatet af denna expedition är vigtigt derför att den underlättar : Krims eröfring. Monitören berättar att de allierade i Kinburn funnit 174 kanoner. Hr A. Launoy, Monitörens korrespondent, gifver i ett bref från Sebastopol af den 4 Okt., infördt i denna tidning följetong, en beskrifning öfver staden Sebastopol, ur hvilken Kölnische Zeitung upptagit de märkligaste unkterna på sätt som följer: I en af det ordna amiralitetets salar, som förut användes för rådets sammankomster och sednast till uniformsmagasin, läser man på ryska följande i verldshistoriskt hänseende minnesvärda inskrift, som genom röken vid eldsvådan blifvit nedsvärtad: 8 April 1783 manifest om Krims tagande i besittning. .5 Maj 17835 grundläggningen af Sebastopols hamn. Ar 1736 inföllo ryssarne under Männich på Krim, sedan de: redan förut flere upprepade gånger anfallit enskilda punkter af Taurien, och fullföljde i trots af 4 armåers förstöring med sådan ihärdighet sitt syftemål att Porten den 10 Juni 1783 måste underteckna fredsfördraget, hvarigenom Krim öfverlemnades till ryssarne. Catharinas första handling såsom landets herrskarinna var Potemkins utnämning till generalguvernör i de nya besittningarne, till storfmiral i Svarta hafvet samt meddelandet åt honom af hederstiteln Tauriern (Tavritscheskoi). Potemkin lät i hela vesterlandet värfva ingeniörer och officerare samt grundlade der, hvarest den af tartarer bebodda fiskarebyn: Aktiar var belägen, den krigshamn som skulle beherrska Svarta hafvet och göra hans amiralstitel till en sanning. Då han ville uppkalla den efter sin kejsarinna, befallde hon genom en förordning af Juli 1783 att kalla staden Sevastopol (den stolta staden). För att hastigt befolka densamma utlofvades åt utlänningar, som här ville nedsätta sig, handelsfrihet, ett löfte som sedermera blef alldeles ouppfyldt. Byggnadsarbetena fullföljdes med sådan ifver, att då Catharina år 1787, således blott två år efter Sebastopols grundläggning, besökte den stolta staden, voro redan en del af spanmålsmagasinerna, två stora hospitaler, flera fästningsverk, lasarettet, kajerna och en bassin för skeppsbyggnad färdiga. Fyra år sednare anlades, såsom oundgängliga kompletteringsverk till Sebastopol, de stora skeppvarfven i Nikolajew. Byggnaderna fortsattes med rastlös ifver till Catharinas död (den 17 November 1796). Paul I bekymrade sig mindre om Svarta hafvet. Till 1803 var Sebastopol så godt som glömdt. Då tänkte kejsar Alexaner på ett anfall på Persien och Turkiet och genast börjades åter byggnadsarbetena med eftertryck i Svarta hafvets nya beherrskarinna. De vigtigaste datera sig likväl först från åren 1825, 1830, 1836, 1845, 1847 och 1832. Kejsar Nikolaus förberedde i Sebastopol sina stolta planer, understödd synnerligen af den till generalguvernör öfver Nya Ryssland utnämnde furst Woronzow och amiral Koparew, som en följd af år var chef för flottan och marinetablissementerna i Svarta hafvet. Kejsar Nikolaus fäste en sådan vigt vid arbetena i Sebastopol, att han sju gånger under sin regeringstid besökte dem. Staden Sebastopol har efter ryska jordeboken från yttersta ändan af fort Nikolaus till gamla kasernen en längd af 2 verst och är på bredaste stället 1 verst 80 saschener (en verst har 500 .saschener och motsvarar 1067 franska metres:. Den ligger mellan Artillerioch Sydviken på en långsluttande höjd, som är afskuren af klyftor, hålvägar etc., så att blott få städer hafva sina hus byggda i en sådan disharmoni. Staden sönderfaller i två hufvuddelar: den öfre staden, der de välmående och ansedda bodde i vackra, till en del af trädgårdar omgifna hus och palatser, och den nedre staden, der handtverkare och arbetsfolk bodde. Tio gator genomskära staden på längden och 15 på bredden; Emellan många hus ser man också ännu öppna platser, som begagnades till väar, men som äro illa anlagda och underfållna. Bland gatorna utgöra .de två vackraste den stolta stadens stora ådror för handeln och rörelsen. De utgå båda från den trädplanterade boulevarden Grafskaia Pristagne, som ligger på höjden af platån, genomskära staden efter hela dess utsträckning och utlöpa vid hamnen. Den ena heter Sjögatan, som vid fort Nikolaus, berör en stor trekantig plats, hvars ena sida sträcker sig utmed hamnen och bildar Grefveeller Woronzowstranden. På denna kaj höjer sig den af-:6 refflade pelare bestående triumfbågen med årtalet 1846. Till venster derom befinner sig en ståtlig trappa, hvars nedersta trappsteg vidrör hafvet. Här plägade Nikolaus landstiga då ban besökte staden, hvarföre denna plats alltsedan heter Nikolaiplatsen. Den andra sg:ora gatan, Catharinagatan, som likväl sednast vanligen kallats Nikolaigatan, har trottoirer, praktfulla magasiner, vackra envåningshus och tre ståtliga offentliga byggnader: Katedralen, som amiral Utschakow skänkt åt staden och som sedan genom en subskription af ryska marinen blifvit utvidgad; vidare det lilla kapellet, som ligger nära kathedralen och visar sköna proportioner; slutligen ett högt, rundt torn, hörande till amiralitetet, från hvilket man kan se öfver staden och hamnen. Här var förut brandvakten, som dag öch natt var på sin post. Midt emotfort Nikdlaus emellan Sjögatan och Nikolaigatan reser sig monumentet efter Kanarsky, som i kriget mot turkarne 1829 utmärkte sig såsom artilleriöfverste. På ena sidan af den två metres höga marmorsockeln står: At Kanarsky 1834n, På den andra: Åt Kanarsky såsom ett efterdöme. Vid slutet af plattformen, som begagnas till promenadplats, står ett litet götiskt kapell; här hade man för afsigt att bygga en kyrka, som i framtiden skulle bli katedral. I öfre staden ligger också den helt nyligen fullbordade Peter-Paulskyrkan, byggd 1 sina roportioner efter Theseustemplet 1 Athen. Förutom ett antal kapeller har Sebastopol tillsammans 7 kyrkor. Vid boulevarden och i DAN et 0 AN nt FA RA FN nt TA RE a DM — vt (JO PR VA FT vå Rh re OO: LI Er ec pe NUR