20:00 KOrVändläd: 1 rar. DEO Jo1,0Vv2T,co1: 0. Terldsexpositionen. Korrespondens till Aftonbladet. Industri-expositionen. Sjette brefvet. De franska kolonierna. Vårt besök uti den algeriska expositionsafdelningen gaf oss sednast anledning till några betraktelser öfver kolonisationens inflytande på den moderna kulturens utbredning till länder och folk, som tillförene saknat hennes välgerningar. Vi iakttogo frukterna af detta inflytande uti ett land, som för föga mer än tvenne årtionden tillbaka äanu gjort sig kändt blott såsom tillbåll för de fribytare, hvilka vidt omkring oroade hafven och med våldsam hand drozo sina streck uti idoghetens beräkningar. Vi funno att Algeriens pånyttfödelse försiggått med en hastighet, hvartill motstycke knappast torde kunna uppletas i de menskliga tideböckerna. Fortskaffningsmedlens utveckling, moderlandets nära grannskap samt den idoghet och den eld, som utgöra grunddragen uti de dit invandrade nybyggarnes nationalilynne, torde hvari sin mån och samverkande hafva dertill bidragit, i förening derjemte med den krigareväsendets ordning, som gifvit form, sammanhållning och trygghet åt den nya skapelsen. Medan talet sålunda är om kolonier, och medan vi vandra omkring bland naturens och slöjdflitens alster från främmande verldsdelar, Jåtom oss kasta en flyktig blick uti de öfriga utom-europeiska länders utställning, hvilka äcke redan blifvit uti våra föregående uppsatser vidrörda. Det är isynnerhet Eagland och Frankrike, hvilkas kolonier sändt så ansenliga bidrag till .expositionen, att de bilda särskilda, afsöndrade afdelningar. Af den franska kolonialafdelningen utgöra de algeriska artiklarne naturligtvis den största mängden, men fransmännen synag ha velat skänka glans åt pariserexpogitionen genom att så fullständigt som möjligt framlägga äfven sina öfriga koloniers alster, hvilka också utgöra en ganska aktningsbjudande samling. Antalet: och omfattningen af ett lands kolonier stå naturligtvis i förhållande till landets maritima makt, dess sjöfart och handel. De nationer, som efter hvarandra stått i spetsen för verldshandeln, hafva ock efter hvarandra egt d2 ansenligaste besittningarne i främmande verldsdelar. Engelsmännen innehafva i vår tid obestridt första rangen både i afseende på sin sjömakt och på omfattningen af sina kolonier. Fransmännen ha länge uttörot sina krafter i en täflan i detta hänseende, uti hvilken de alltjemt kommit till korta, af det enkla skäl, att de haft naturen sjelf emot sig. Oaktadt deras land är på trenne sidor omgifvet af haf, har vattnet alårig blifvit fransmannens rätta element eller sjöfarten något af honom med förkärlek omfattadt yrke. Väl har Frankrike haft att uppvisa mången djerf sjöman, och Duquesnes och andras bragder gå upp mot dem som blifvit utförda af alla tiders sjöbjeltar; men Frankrike har aldrig haft sådana män i tillräckligt antal för att bemanna flottor, nog stora att de kuunat göra Frankrikes betydenhet till sjös jemförlig med dess betydenhet till lands. Naturen har hänvisat fransmannen till landet och stängt honom från hafvet. En blick på de franska kusternas beskaffenhet är nog för att ådagalägga detta. Dessa kuster tillåta ej någon större mängd af befolkningen att nalkas sjön, att på densamma söka sin utkomst. Jorden är bördig ända ut till randen af de falaiser,, som lodrätt stupa ned i hafvet, och det är alltså klart, att landets bebyggare tagit sin näring från den gifmilda jorden och förblifvit främmande för det haf, på hvilket de från bråddjupets rand skådat ned. De luckor i falaiserna som bereda tillgång till hafvet och som blifvit Frankrikes hamnar, äro alltför få för att skapa ett sjöfartsidkande folk. Ett helt annat slägte uppammas på sådana kuster, som hänvisa sina bebyggare att söka sin utkomst endast bland böljorna, på sådana kuster der fiskarens koja nås af hafvets skum och hans söner smyga sig ur modrens knä att tumla om mellan stenarne vid stranden intilldezs de få krafter nog att handtera åran och seglet. Det måste derföre nästan väcka förundran, att Frankrike, de nyssnämnde naturbindren oaktadt, och trots sina mänga tid efter annan till sjös lidna motgångar, dock kunnat bevara åt sig ett antal besittningar i alla verldsdelar. Vi se vid expositionen representerade deras vestindiska besittningar, Martinique och Guadeloupe; deras sydamerikanska koloni i Guyana; deras besittningar på Afrikas vestkust, uti Senegambien; deras etablissementer i Ostindien, Pondichery och Karikal samt deras öar i Indiska och Stilla hafven, Runion och den franska Oceanien. Expositionen visar, att det allmänna ka