klassundervisningens och årsflyttningens orätt-
visor har åtminstone en möjlighet blifvit be-
redd, då genom samma cirkulär blifvit med-
gifvet, att vämnesläsning för lärjungar, enligt
den vid nya elementarskolan i Stockholm an-
vända metod, må i läroverken införas, om
eforus eller vederbörande lärare sådant önska,
och hinder för sakens ändamålsenliga: verk-
ställighet icke förefinnes
Det synes således åtminstone icke vara
från regeringens sida som de ifrågavarande
bristerna i den gamla läroverksförfattningen
numera tagas i försvar. Hvarifrån kommer
då det envisa motståndet emot de i dessa
afseenden åsyftade förbättringarne? Hvadan
kommer det, att, ehuru konungen i enlighet med
ständernas önskningar och beslut för flera år
sedan anbefallt genomförandet af läroverkens om-
bildning i en viss riktning, denna förändring
likväl flerestädes antingen alldeles icke blifvit
verkställd eller ock endast verkställd till skenet
och på ett sätt, hvarigenom ändamålet — den
borgerliga skolbildningens upphielpande — all-
deles förfelats? Till hvad gagn och till hvil-
kas förmån är det å ena sidan, som alla
dessa förändringar blifvit yrkade och fortfa-
rande yrkas? Och hvilka äro å andra sidan
de, som kämpa så hårdnackadt deremot?
Det är endast genom upptagandet äfven af
dessa frågor, som vi kunna leda oss till en
rätt uppfattning af den fråga, som vi ställt i
spetsen för denna uppsats, och vi skola der-
före härnäst återkomma till deras besvarande,