är då egentligen föremålet för denna strid?
Och mellan hvilka föres den egentligen?
Den ännu, åtminstone till namnet, eburu
knappast till gagnet, gällande skolordningen
af är 1820 hade knappt efter långvarigt ar-
bete hunnit tagas till efterrättelse vid sko-
lorna, förrän en högljudd klagan uppstod öf-
ver bristerna i den skolförfattning, som ge-
nom densamma blifvit bestämd. Denna kla-
gan har allt sedermera, nu i mer än 30 år,
fortfarit. Och hvilka äro de brister, hvaröf-
ver man klagat? En skolman har för några
år sedan sammanställt dessa klagomål till föl-
jande öfversigt, som vi för tillfället låna.
Man har, de han, såsom brister i denna
läroverksförfattsning företrädesvis anmärkt och
mer eller mindre öfverklagat:
att de s.k. apnlogistskolorna, söm egent-
ligen skola bereda till allmän medborgerlig
bildning,. på intst sätt motsvara tidens och
samhällets behof i detta afseende;
att undervisningens förgrening ända ifrån bör-
jar uti tvenne särskilta slag af skolor medolika
riktningar, den borgsrliga och den lärda, med-
för flera olägenheter, hvaribland att valet mel-
lan de olika skolorna måste af föräldrarne
göras, innan äsnu barnens anlag och böjelser
hunnit gifva någon: bestämdare ledning för
detta val, hvaraf följden ej sällan blir en för-
felad lefnadsbana, att ståndssplit grundlägges
och näres redan i skolorna, att utrustamdet af
båda dessa skolearter på ett sätt, som mot-
svarade hvarderas olika ändamål, öfverallt i
vårt vidsträckta men glest befolkade land,
der behof af skolundsrvisning både uti den
ena och den ardra riktningen förefianes, skulle
medföra kostnader vida öfverstigande våra
tillgångar, m. m.;
att dem lärda skolans fördelniog i tvenne
särskilta anstalter, utan allt samband: sins
emellaz, lärdomsskola (i inskränktare me-
aing) och gymnasium, medför brist på sam-
manharg i undervisningem, skoltuktens för-
summande och stundom fullkomliga förfall,
särdeles i gymnasium; samt slutligen onödiga
costaader för aflönande af em större lärares
SANTANA ETTAN