SBLANDADE AMNEN.
— Henry Colbura, Öfver denne man, e
bland Londons anseddaste förläggare, innehåller er
gelska tidningen Morning Advertiser följande hedrand
nekrolog :
Colburn var en affärsman af första rangen blan
gentlemen och en gentleman af första rangen blanc
affärsmän. Nästan alla utmärktare engelska skrift
ställare i nyare tider, särdeles inom belletristiken:
område, bafva under hans auspicier gjort sina förste
steg på den litterära banan, och ingen enda har haf
skäl att beklaga sig öfver honom, då han deremoi
kunnat beklaga sig öfver mången af dem, ehuru han
aldrig gjorde det. Colburn hör icke till det slags
bokhandlare som dricka sitt vin ur skriftställarnes
hufvudskålar och hvilka föranledde skalden Campbell
till det yttrande, att Napoleon genom en bokhandla.
res aflifvande förvärfvat sig en odödlig förtjenst om
menskligheten. Det är märkvärdigt nog, eller rättare
sagdt helt naturligt, att hans liberalitet i längden var
för honom vinstbringande, ty i trots af oerhörda för.
loster var han altid välbehållen och dog som rik
man. Balwer, Disraeli, Hook, Marryat, Banim och
andra, ända tillbaka till litteraturens qvinliga veteran
lady Morgan, som djupt sörjer honom — alla hafva
de genom Colburn blifvit kända af verlden; och fast-
än i sina egna angelägenheter så sorglös att komi-
kern Poole i sin Paul Pry bragte honom på scenen
under namn af sir Harry Scurry, var han ett mön-
ster af noggrannhet och omtanke så snart det gällde
hans klienters intresse. Äfren inom engelska littera-
turen skall Colburn fortlefva genom det af honom år
1820 grundads, nu mera af Ainsworth redigerade
New Monthly Magazine, hvilket, ehuru öfvergånget
i en annan förläggares hand, ännu bär Colburns
namn.
— Ovanligt bedrägeri, I Allg. Medicinische
Central-Zeitumgs för d. 25 Aug. läses en notis oi en
bayersk tjensteflicka, som denna sommar under flera
veckors tid ställt nägra vetenskapsmän på ett hårdt
rof och på ett mycket illistigt sätt förstått att miss-
a läkarskonsten. Distriktläkaren dr Wagner blef
en dag i Angusti kallad till en viktualiehandlare i
grannskapet af Mänchen, hvars tjenstpiga hastigt blif-
vit öfverfallen af en ovanlig sjukdom och uppkräkt
kackelackor. Vid sin ankomst fann låkaren i ett
tvättfat en mängd af de nämnda insekterna, som den
sjaka sade sig hafva kastat upp. På tillfrågan horu
bon fått dessa insekter i sig, uppgaf flickan att hon
påminde sig för flere veckor sedan en natt, plågad
af en svår törst, hafva druekit ur ett vattenkärl i
mörkret ech då fått en insekt i sig och att denna
förökats så ofantligt att hon na mäste gifva ifrån sig
massor deraf. Låkaren ansäg såväl henna, som hus-
folket, alltför enfaldigt för ett bedrägeri, började or-
linera och gjorde bruk af alla möjliga medel för att
Så fort möjligt rensa magen ifrån den äekliga ohy-
ran, men det onda fortfor icke desto mindre i flere
dagar och kackeläekorne, som pigan sade sig upp-
kasta, tilltogo snarare än aftogo. Läkaren hade dock
eke lyckats få öfvervara någon dylik kräkning. Den
juka gaf sig och klagade mycket, men var dock ieko
å affallen, som man efter en dylik åkomma skulle
kunnat förmoda. Dr Wagner offantliggjerde saken i
idningarne såsom ett koriosom och teg tillika till
ds professor Kollar, en entomologisk anteritet. Huru
trolig saken än syntes, fortsatte man likväl med me-
lieinen oeh gaf henne t. o. m. persiskt insektpulver,
lock utan framgång. Genom liktidiga undersöknin-
jar 1 huset visade sig dock att de åldriga murarne
oro falla af ifrägavarande insekter, och att den sjuka
Hledes låt: nog kunde förskaffa sig så många hon
nskade, sannolikt för att genom denna föregifna,
åtfolla sjukdom dölja ett annat förhållande, hvars
pptäckt skulle brioga henne om sitt jungfruliga rykte
väl som den tjenst hon innehade.