vet hvad den i allmänhet har rätt att af komitån fordra, utam också ganska väl bör kunma inge i hvilken ordning de speciella frågorna böra företagas, och hvilka för trängande praktiska behof ej tåla uppskof utan genast måste af komitrade beredas och så vidt på dem ankommer befordras till slut, så att de vid nästa riksdag och storthing må kunna af begge folkens representationer af göras, och icke genom längre fortsatt dröja. mål underhålla osimjan och misstämmingen mellan folken; och af denna opinion kan äfven regeringen hemta mycken. ledning för den iastruktion som bör för komiterade utfärdas. Således utgör t. ex. den stora omfattanda frågan om en ful!ständig tullförening ett ämne, hvarom visst icke kan förutsättas att .lImänna meningen i begge rikena är så utbildad, att detsamma skulle vid nästa riksdag och storthing genast kunna med enighet afgöras och bifallas, huru öfvertygade vi än äro att det slutligen kommer derhän, al!deles oberoende a? den politiska unionens öde; liksom å en annan sida äfven uti frågan om en fullständig tullförening ingå så många maktpåliggande särdeles vidlyftiga utarbstningar rörande specialfrågor, såsom t. ex. gemensamma införselsoch utförselstariffer och öfriga tullagar angående uppbörd, redovisning, bevakningskontroller, nederlag, kreditupplag och transito m. m. och rörande samtliga dessa tullagarsperiodiska revision, samt ändtligea om proportionen för nettotnilinkomstens fördelning mellan rikena, att på intet vis är att tänka på att förslag till alla dessa lagar och författningar skulle kunna hinna till nästa års höst blifsa färdiga, de blifvande komiterade må anstränga sig huru mycket som helat, och vore de än vida mer förberedde för ett så vidsträckt uppdrag äa de sannolikt äro. Frågan om tullföreninzen, ehuru den visst icke får undanskjutas eiler sättas å sido, är derföre icke för närvarande af den beskaffenhet att den får ställes i förgrunden, eller framför alla andra bör företagas. Nära nog enahanda är förhållandet med de högst vigtiga, fastän mera begränsade frågorna om fullkomlig tullfriket för alla slags svenska naturoch industriprodukter i Norge och vice versa för morska i Sverge, i stället för den nu i mellanrikslagen stadgade exceptionella tu!lfriheten vid lamdväga och halfva tull-liadringen vid sjöväga införsel samt den dermed sammanhängande om fullkomligt likaställande af bägge nationernas fartyg uti den andras hamsar hvad beträffar kustoch inrikesseglationen. Afven för dessa sednare frågor, huru önskligt sådant än vore, är opinionen svårligen ännu så beredd, att för desamma framgång redam vid nästa riksdag och storthing kan rimligtvis vara att hoppas, och derför böra icka heller dessa sättas i första rummet, endast för attistill nästa höst borttaga komiterades tid från andra frågor, hvilka, till undanrödjande af de stridigheter som deraf fortfarande underhållas och de dagliga olägenheter och skador, än på ena än på andra sidan, hvartill de gifva anledning, för ingen del få öfver nästa storthing och riksdag uppskjutas, och för hvilkas eniga afgörande vid den tiden intet hinder mera är i vägen, endast något ändamålsenligt förslag derom framställes; — så samstimmig är redan opinionen derom i båda rikena. Sådana frågor af stor, omedelbart praktisk vigt för ögonblieket, hvilka komiterade för den skull böral utaf regeringen åläggss att i första rummet företaga och redan före nästa sommar hafva färdiga, äro landväga traasitofrågan (redan lyckligtvis förut tillräckligt utarbetad), afskaffandet af drawback och alla exportpremier vid varu-utförsg! från det ena riket tilll det andra, sammasjemkandet till full likhet, i begge ländernas införselstariffer, utaf afgifterna såväl å råämnen som å i någotdera riket förädlade, under mellanrikslagens kategori om tnllindring vid sjöväga osh tullfrihet vid landväga införsel inbegripna varor, samt i öfrigt af afgifterne äfven å alla sådana utländska varuartiklar som erfarenheten ådsgalagt till följd af olikheten i tullsatser utgöra föremål för mera betydlig oloflig införsel från det ena riket till det andra, samt ändtligen i sammanhang dermed fastställandet af någon norm för de extra afgifterna till städerna m. rm. (tolag, vågafgifter, handelsoch sjöfartsafgift 0. 8. v.), så att likheten i tullsatserne ej genom dylika obehöriga bihang må blifva alldeles illusorisk. Alla de sist uppräknade frågorna äro så noga begränsade och af så måttlig omattning, att komiterade, med någon ansträngning, god vilja och enighet, ganska väl kuona med ett par månaders arbate hafva dem fullt firdiga och til! regeringea inlemnade, och när de praktiskt an gelägnaste ämneza blifvit på det sättet undangjorda och Kongl. Maj:t erhållit tilräckligt rådrum att i sammansatt statsråd vröfva komiterades förelag och låta iditbörande frågor utarbeta nödiga propositioner till nästa riksdag och stortbing, hafva komiterads ännu ytterligare god tid att företaga de förenämde mera omfattande men för ögonblicket icke så trängande frågorna om tullföreningen och om den fullständiga tullfribeten för alla i någotdera riket åstadkomna naturoch industriprodukter samt den oinskränkta seglationsfriheten, för att, i fall sådant kan blifva möjligt, hvad dock icze är troligt, jemväl dem till regeringen före riksdagen och storthinget fullt utarbetade ingifva. Och det är så mycket mer angelöget, att komiten sätter regeringen i stånd att före rästa höst hsfva färdiga sina propositioner om tulltsriffernes bringande till likbet i afseende på de ofvan angifna varuartiklarme m. m. samt om drawbackaoch exportpremiernas afskaffande, som RNRikaote Sixader hyarken höra kuena aller lara NN TNN EE Dn mMÖ MM rn m OL hg Re GR a by PR PR et AA MM