förepännas, hvardera med sex hästar. I
denna ståt begaf han sig till Grevetor-
get, hvarest prinsarne de Ligue, de Rohan
och de Croisy samt hertigen de Havr redan
befunno sig för honom.
Greve van Horu var redan död, och man
trodde att skarprättaren baft den barmhertig-
heten att gifva honom coup de grace, eller
nådestöten, redan tidigt på förmiddagen. Kloc-
kan fem på aftonen, när domaren lemnade
sin post på Hötel de Ville, hjelpte dessa
herrar med egen hand till att lösgöra de
stympade lemningarne af deras slägting. Mar-
kisen de Crqui lade dem omsorgsfullt i den
ena af sina vagnar och förde dem till sitt
hotell, för att der bevisa dem den aista he-
dersbetygelsen.
Regeätens uppförand: i denna sak väckte
allmän ovilja. Hans onödiga stränghet till-
skrefs af somliga en hämdlystea svartsjuka,
af andra Laws och abbe Dubois sluga före-
ställningar. Huset van Horu och den högre
sedeln i Flandern och Tyskland ansågo sig
på det högsta förolämpade: många hämdpla-
ner uppgjordes, och ett bittert hat uppstod
mot regenten, hvilket följde honom genom
hela lifvet och hämnade sig på hans minne
efter döden.
Följande bref säges hafva blifvit skrifvet
af prinsen van Horu till regenten, hvilken ve-
lat till den förre öfverlemna grefvens kon-
fiskerade egendom:
Jag klagar icke öfver min brors död, sire,
men jag klagar öfver att ni i bans person
våldfört så väl rikets som adelns och hela
nationens rättigheter. Jag tackar er för öf-
verlemnandet af den konfiskerade egendo-
men, men jag skulle anse mig sjelf och hans
minne vanhedras af att emottaga en ynnest af
er. Jag ihoppas Gud och konungen måtte låta