bittring. Eländiga menniskar, sade de, du
är väl värd att dö för skarprättarens hand!
Markisen de Crequi uppsökte skarprättaren
för att skaffa den stackars ynglingen en lätt
och anständig död. Låt honom ej plågas
länge, sade han; blotta endast hans hals
och nedlägg hans kropp i en kista innam ni
öfverlemnar den åt hans familjs, Skarprätta-
rex lofvade allt hvad han begärde, men af-
slog en rulle af hundra louisdorer, som
markisen ville skänka honom. Jag är be-
tald af konungen för att fullgöra mitt upp-
drago, sade han, och tillade att han redan
afssgt sig en lika stor summa som blifvit
honom erbjuden af en annan af grefvens slög-
tingar.
Markis de Crequi återvände hem i djupt
bedröfvad sinnesstämning. Här fann han ett
bref från hertigen de S:t Simon, en af regen-
tens förtroligaste vänner, der denne furstes
löfte om att dödsstraffet skulle mildras till
halshuggning upprepades.
Föreställ er då, säger markisinnan de Cr6-
qui, som i sina memoirer ger en omständlig
beskrifning på hela denna olyckliga tilldra-
gelse. Föreställ er våra känslor, vår öfver-
raskning, vår sorg och vår förbittring, då,
tisdagen den tjugosjette Mars en timma efter
middagen, underrättelse gafs oss, att grefven
Van Haru klockan half sju på morgonen jemte
piemontesaren de Mille utförts till Grevetor-
get, hvarest ham, tvärt emot alla löften och
försäkringar, först genomgått tortyr och sedan
lefvande rådbråkats på stegel och hjull!s
Ännu ett uppträde af den aristokratiska
stoltheten afslöt denna tragiska tilldragelse.
Genast efter det markis de Crequi erbållit
dessa underrättelser, iklidde han sig general-
uniformen med adelskordong på rocken, befallde
sex lakejer i stort livrå ädölja honom, samt
tillsade att tyenne af hans vagnar skulle