liment, sade markisinnan, i anseende till
e omständigheter som fört mig dit. Sedan
förde han damerna till dörren in till den an-
dra salonger och äåfskedade dem der med
den mest oeremoniösa artighet,
Prinsen de Ligue och hertigen de Havrås
böner om ex ändring i dödssättet, hade efter
många svårigheter slutligen blifvit beviljade.
Regenten hade högtidligen lofvat att annan-
dag Påsk, den tjugsjette Mars, klockan fem
om morgonen, tillskicka generalfiskalen en
befallning om mildring af dödssättet. Enligt
samma löfte skulle en schavott uppresas på
fängelsegården, hvarest grefven samma mor-
gon skulle halshuggas, efter att hafva emot-
tagit sin bigtfaders absolution. Denna mil-
dring i dödssättets stränghet gaf blott föga
tröst åt den stora massan af bönfallande, som
hoppats på ynglingens benådning; den ansågs
dock med största tillfredzsställelse af prinsen
de Ligue som, enligt hvad förut blifvit an-
märkt, var ytterligt känslig för familjens vär-
dighet.
Biskopen af Bayeux och markisen de Crequi
besökte den olycklige ynglingen i fängelset.
Han hade just emottagit nattvarden i fängel-
seluckan och knäföll för altaret, medan han
lyssnade till en själamessa som på hans för-
anstaltande hölls för den mördade. Han be-
dyrade sin oskuld hvad något öfserlagt mord
beträffade, men föraktade att försvara sig mot
anklagelsen att hafva tillgripit plåsboken.
Han tog löfte af biskopen och markisen, att
uppsöka hans broder, prinsen, och meddela
honom denna sista förklaring.
Tvenne andra af hans slägtingar, prins Re-
beco Montmorency och marskalken Van Iseng-
hien, besökte honom i hemlighet och erbjödo
honom gift, såsom ett medel att undgå skam-
men af en publik afrättning. Då han nekade
taga det, lemnade de honom med högsta för-