rustningar, såsom de den 20 Februari, efter
krigsministerns inskränktare förslag beslötos,
voro riktade ej mot Ryssland utam mot vest-
makterna. Köpenhamns befästande, trupp-
förläggningarne på Sälland och i Odensee,
och alla öfriga åtgärder som föreslogos voro
ej menade till polisens upprätthållande, utax
till något liknande en demonstration; i ett
sådant system passade fullkomligt väl å sven
ska kusten Karlstens försättande på krigsfot.
Krigsministern alluderade oupphörligt på om-
ständigheters, som kunde göra ytterligare för-
anstaltanden nödiga, ehuru han ej nämnde
hvilka dessa omständigheter voro; ban yrkade
på förberedelser till en eventuelt sednare nödvändig
försvarsrustning, och i trots af utrikesministern:
försäkringar att neutraliteten alldeles icke hota-
des af någon fara, och att England så mycket
mindre kunde tänka anfalla Köpenhamn och Säl-
land som det icke hade sändt några landt-
trupper med sin flotta, — i trots af finansmini-
sterns förklaring, att finamsernas tillstånd ej
tillät de utgifter rustningsförslagens utförande
skulle föranleda, samt att dessa endast kunde
anskaffas genom en utomordentlig skatte-
utskrifning i alla landsdelar, besegrade han
med marinministerns tillbjelp allt motstånd.
och bemyndigades genom resolution af den 24
Mars att utföra sina anordningar och att i af
seende på den behöfliga penmingbevillninger
vända sig till finansministern.
Vi följa ej längre historien om danska re-
geringens rustningsmani. Hvad vi redan sett
är nog för vårt ändamål; det visar oss i till-
räckligt stark dager de känslor hvaraf den
dåvarande danska regeringen var lifvad. Den
syntes vara gripen af en riktig rustningssjuka.
den hade ett behof att pressa pengar af fol-
ket för att få uppföra militära charades er
action, sätta sig riktigt på sin kant, som
man säger, och visa vestmakterna ett miss-
tänksamt och surt ansigte. Vi vilja ej säga
att hela ministeren lifvades af den djupa ryss-
beundran och de lika starka antipatier mo!
vestmakterna som inspirerade krigsministern
generallöjtnant Hansen, men de läto sig dock
villigt ledas af detta den moskovitiska despo
tismens skötebarn. Hos sjelfva massorna upp-
speltes på ett eller annat sätt en våldsam o
vilja mot engelsmännen, som passade väl i
stycke med regeringens hållning. Det såg u:
som man af all makt bemödade sig att fram-
kalla en rifning och tvinga de allierade ati
anfalla sig. Det måtte hafva förefallit krigs-
och sjöministrarne ledsamt och enformigt att
endast manövrera och demonstrera, hur ståt-
liga dessa sjö- och landtpromenader än kunde
taga sig ut; huru angenämt för dem, om de
kunnat få i gång em liten affär, vore det
endast för att tillfredsställa hederns fordrin:
gar ?), De hade ju då äfven haft den glädjer
att föranleda Sverges uppträdande, för att med
vapenmakt, mot hvem det vara må, såsom hr
Schwan visligt erinrade i svenska borgarstån-
det, upprätthålla den med Oerstedska kabi-
nettet aftalade neutraliteten. Detta kunde
hafva: varit smorsomts nog för hr Hansen och
för mobben i: Köpenhamn, men mindre ange-
nämt måhända för Sverge och mindre hugne-
rikt för dess intressen.
FaVi låna åter några ord ur anklagelseskrif-
ten, som karakterisera arten af den danska
regeringens handlingssätt:
Hvad de anklagade hafva velat göra gäl-
lande såsom rättfärdiggörande grumd för de-
ras beteende — att öppna förhandlingar med
riksdagen skulle hafva varit farliga med af-
seende på utlandet — kan under inga om-
ständigheter lända dem till någon undskyl-
lan, men det kan detta så mycket mindre
som den fruktade offentligheten af förhand-
lingarne kunde hafva låtit sig för byggas,
såsom de anklagade från tidigare dagar
visste, och de anklagade dertill borde hafva
insett, hvad erfarenheten så fullkomligen vi-
sat, att faran för Danmarks neutralitet icke
låg i en öppen förhandling med den danska
riksdagen om hvad som kunde anses nödigt
för dess upprätthållande, — utan just i den
smisströstan som de anklagade hyste mot neutra-
vlitetens upprätthållande, - som kom dem att
fatta beslut om rustningar, hvilkas omfång och
sutförande — och detta just utan attfolkrepre-
sentationen dertill gifvit sitt goda minne —
pnodvändigt måste framkalla misstro i utlandet.s
Det visar sig temligen tillfyllest af samt-
liga föreliggande upplysningar, att de rust-
ningar som egt rum ingaluada inskränkte sig
till hvad de anklsgade hafva kallat polis-
srustningar, utam att de voro af sådan om-
fattning, att de i sjelfva verket voro krigs-
;rustningar, i större eller mindre omfårg
egentlig rustning, företagen i den tanke att
det kunde blifva. nödvändigt med väpnad
hand upprätthålla neutraliteter, eller för att,
psåsom väl var möjligt, gå ännu längre. Och det
har visat sig att just denna ministerens hållning
framkallat misstroende och oro bland utländska
makter och på ett sväfvande hår hade bragt öf-
pver våra hufcuden den olycka, mot hvilken de
psakkunnige bland de anklagade förklarade, att
) Fedrelandet för den 17 dennes gifver af mini-
: gidrens planer följande förklaring :
Man ville demonstrera till Rysslands fördel. Mar
ville visa Rysslands esar, Danmarks höge beskyd
dare och välgörare, Danmarks trebet ech hängif
venbet; man ville åt den ministör, sem redan-bade
förvärfvat sig esarens nåd genom att för hans efter-
kommande öppna tillträdet till Danmarks tron, be-
trygga hans ytterligare välvilja och understöd ge-
nom att ridderligen utmana hans fiender; man tor-
des väl icke läta vår eskader kryssa bortom Gott
land — ty cet ridderliga medet, till och med ami-
ral Billes, har sina gränser — man terdes icke ka-
sta bandsken rakt i ansigtet på vestmakterna, tyl:
det kunde ja lätt hafva Adragit Köpenhamn Be-lj
marsunds öde; men man ville stå der med fälld ;
lans och handsken dragen af banden, på det