rustningar, såsom de den 20 Februari, efter krigsministerns inskränktare förslag beslötos, voro riktade ej mot Ryssland utam mot vestmakterna. Köpenhamns befästande, truppförläggningarne på Sälland och i Odensee, och alla öfriga åtgärder som föreslogos voro ej menade till polisens upprätthållande, utax till något liknande en demonstration; i ett sådant system passade fullkomligt väl å sven ska kusten Karlstens försättande på krigsfot. Krigsministern alluderade oupphörligt på omständigheters, som kunde göra ytterligare föranstaltanden nödiga, ehuru han ej nämnde hvilka dessa omständigheter voro; ban yrkade på förberedelser till en eventuelt sednare nödvändig försvarsrustning, och i trots af utrikesministern: försäkringar att neutraliteten alldeles icke hotades af någon fara, och att England så mycket mindre kunde tänka anfalla Köpenhamn och Sälland som det icke hade sändt några landttrupper med sin flotta, — i trots af finansministerns förklaring, att finamsernas tillstånd ej tillät de utgifter rustningsförslagens utförande skulle föranleda, samt att dessa endast kunde anskaffas genom en utomordentlig skatteutskrifning i alla landsdelar, besegrade han med marinministerns tillbjelp allt motstånd. och bemyndigades genom resolution af den 24 Mars att utföra sina anordningar och att i af seende på den behöfliga penmingbevillninger vända sig till finansministern. Vi följa ej längre historien om danska regeringens rustningsmani. Hvad vi redan sett är nog för vårt ändamål; det visar oss i tillräckligt stark dager de känslor hvaraf den dåvarande danska regeringen var lifvad. Den syntes vara gripen af en riktig rustningssjuka. den hade ett behof att pressa pengar af folket för att få uppföra militära charades er action, sätta sig riktigt på sin kant, som man säger, och visa vestmakterna ett misstänksamt och surt ansigte. Vi vilja ej säga att hela ministeren lifvades af den djupa ryssbeundran och de lika starka antipatier mo! vestmakterna som inspirerade krigsministern generallöjtnant Hansen, men de läto sig dock villigt ledas af detta den moskovitiska despo tismens skötebarn. Hos sjelfva massorna uppspeltes på ett eller annat sätt en våldsam o vilja mot engelsmännen, som passade väl i stycke med regeringens hållning. Det såg u: som man af all makt bemödade sig att framkalla en rifning och tvinga de allierade ati anfalla sig. Det måtte hafva förefallit krigsoch sjöministrarne ledsamt och enformigt att endast manövrera och demonstrera, hur ståtliga dessa sjöoch landtpromenader än kunde taga sig ut; huru angenämt för dem, om de kunnat få i gång em liten affär, vore det endast för att tillfredsställa hederns fordrin: gar ?), De hade ju då äfven haft den glädjer att föranleda Sverges uppträdande, för att med vapenmakt, mot hvem det vara må, såsom hr Schwan visligt erinrade i svenska borgarståndet, upprätthålla den med Oerstedska kabinettet aftalade neutraliteten. Detta kunde hafva: varit smorsomts nog för hr Hansen och för mobben i: Köpenhamn, men mindre angenämt måhända för Sverge och mindre hugnerikt för dess intressen. FaVi låna åter några ord ur anklagelseskriften, som karakterisera arten af den danska regeringens handlingssätt: Hvad de anklagade hafva velat göra gällande såsom rättfärdiggörande grumd för deras beteende — att öppna förhandlingar med riksdagen skulle hafva varit farliga med afseende på utlandet — kan under inga omständigheter lända dem till någon undskyllan, men det kan detta så mycket mindre som den fruktade offentligheten af förhandlingarne kunde hafva låtit sig för byggas, såsom de anklagade från tidigare dagar visste, och de anklagade dertill borde hafva insett, hvad erfarenheten så fullkomligen visat, att faran för Danmarks neutralitet icke låg i en öppen förhandling med den danska riksdagen om hvad som kunde anses nödigt för dess upprätthållande, — utan just i den smisströstan som de anklagade hyste mot neutravlitetens upprätthållande, som kom dem att fatta beslut om rustningar, hvilkas omfång och sutförande — och detta just utan attfolkrepresentationen dertill gifvit sitt goda minne — pnodvändigt måste framkalla misstro i utlandet.s Det visar sig temligen tillfyllest af samtliga föreliggande upplysningar, att de rustningar som egt rum ingaluada inskränkte sig till hvad de anklsgade hafva kallat polissrustningar, utam att de voro af sådan omfattning, att de i sjelfva verket voro krigs;rustningar, i större eller mindre omfårg egentlig rustning, företagen i den tanke att det kunde blifva. nödvändigt med väpnad hand upprätthålla neutraliteter, eller för att, psåsom väl var möjligt, gå ännu längre. Och det har visat sig att just denna ministerens hållning framkallat misstroende och oro bland utländska makter och på ett sväfvande hår hade bragt öfpver våra hufcuden den olycka, mot hvilken de psakkunnige bland de anklagade förklarade, att ) Fedrelandet för den 17 dennes gifver af mini: gidrens planer följande förklaring : Man ville demonstrera till Rysslands fördel. Mar ville visa Rysslands esar, Danmarks höge beskyd dare och välgörare, Danmarks trebet ech hängif venbet; man ville åt den ministör, sem redan-bade förvärfvat sig esarens nåd genom att för hans efterkommande öppna tillträdet till Danmarks tron, betrygga hans ytterligare välvilja och understöd genom att ridderligen utmana hans fiender; man tordes väl icke läta vår eskader kryssa bortom Gott land — ty cet ridderliga medet, till och med amiral Billes, har sina gränser — man terdes icke kasta bandsken rakt i ansigtet på vestmakterna, tyl: det kunde ja lätt hafva Adragit Köpenhamn Be-lj marsunds öde; men man ville stå der med fälld ; lans och handsken dragen af banden, på det