gande; men det mediet ar OcEK:a OsviEligt.
sasse
Utrikes Korrespondens-artikel.
(Från Aftonbladets korrespondent.
Berlin d. 6 Okt. 1855.
E35Vi ha här haft en mycket liflig vecka. Val-
mannaförsamlingarne antogo efterhand cn allt
mera lifvad karakter. Partierna gingo hvar-
andra skarpt på lifvet och oppositionen bör-
jade alltmera låta höra af sig. Hvad som
ittills icke varit vanligt i Berlin på flera år
— politiska frågor och specielt valen — utgjorde
de allmänna samtalsämnene. Församlinogarne
besöktes mycket, tribunerna voro fyllda, de
tal som höllos afhördes med spänd uppmärk-
samhet. Isynnerhet förtjenar anmärkas, att
behandlingen icke blef abstrakt teoretisk så-
som förut och icke rörde zig omkring vidt-
utseende ofruktbara planer, utan närmade sig
engelsmännens praktiska metod och vittnade
om en sund uppfattning af sakerna, om ett
varmt och praktiskt deltagande för fosterlaz-
dets reella intressen.
EI allmänhet kan man säga, att oppositionen
jort stora framsteg på den sednaste tiden.
etta gäller äfven och specielt om demokra-
tien, Den har glömt mycket och lärt myc-
ket. Man betrakte blott Diezels broschyr,
som, om jag icke bedrager mig, blitvit sär-
skildt omtalad och belyst af Aftonbladets re-
daktion. Det må vara att Diezel saknar nö-
diga förstudier för att kunna ställa sig på
verkligt historisk grund och såsom snillrik
autodidakt står något isolerad; det blir icke
desto mindre sannt, att det andliga arbetet
inom tyska nationen visat något sundare fruk-
ter, att karaktererna börja stålsätta sig, och att
ett närmande mellan de särskilda oppositions-
partierna låter hoppas goda resultater för fram-
tiden.
I Berlins valförsamlingar visade sig detta
efterhand, till stor öfverraskning för dem som
med bedröfvelse vändt sig bort från den något
oklara bild som urvalen företedde. Denna
kontrast bevisar, att visserligen de lägre re-
gionerna af folket ännu icke hunnit till mog-
nad, men att medelklassen samt till och med
den lägre borgarklassen berättiga till stora
förhoppningar.
På andra områden har det varit temligen
stilla. Den historiska vetenskapen har dock
erhållit en högst välkommen gåfva i Droysens
Geschichte der preussischen poltik (preussiska
politikens historia), hvars första band om 650
sidor nyligen utkommit här i Berlin hos Veit
å Comp. Som man vet intager Droysen en
utmärkt plats bland tyska historiezkrifvare.
Redan 1833 utgaf han en Alexander den sto-
res historia, utmärkt genom grundlig forsk-
ning och stilens skönhet. Sednare utgaf han
Hellenismens historia, som äfven vann all-
mänt bifall, samt åtskilliga öfversättningar af
Greklands stora dramatiska skalder. Sednare
bar han vändt sig till nya historien. Såsom
professor i Kiel utgaf han 1846 en historia öfver
tyska frihetskriget, och sedermera i Jena, dit
han 1851 kallades såsom professor, den all-
mänt berömda skildringen af fältmarskalken
efve Yorks af Wiirtemberg lefnad (3 band,
erlin 1851—52).
Det nu utkomna första bandet af preussi-
ska politikens historia omfattar tiden intill
1440. Droycsen har grundiigt velat studera be-
gynnelsen till en stat, som i Tysklands goda
och onda dagar spelat en så mörklig rol, och
som ensamt bland alla tyska territorier —
med undantag af det Habsburgska kejsardö-
met — lyckats vinna en europeisk betydelse,
ja småningom sluta tillsammans en full tredje-
del af Tysklands land och folk.
Arbetet skall bestå af fem afdelningar, af
hvilka det nu utkomna bandet utgör den för-
sta. Den som intresserar sig för en sådan
utveckling af staten, som beror på en histo-
risk nädvändighet, skall utan tvifvel med stor
illfredsställelse läsa detta arbete af en bland
våra utmärktaste historieskrifvare, ochjag kan
cke underlåta att varmt rekommendera det
it den krets af svenska läsare, som intres-
sera sig för ntmärkta specialhistoriska verk.
Vår teater har åter börjat sin säsong under
soda auspicier. Damerna Köster och Wagner
se glans åt operan. Skådespelsteatern ut-
närker sig genom flitigt instuderande af
le Shakespeareska mästerverken. Man ru-
tar sig till och med att uppföra andra de-
en af Henrik IV. Döring har i första delen
