spicier, och att han lemnat en resebeskrifning, nog märklig att man ännu 1849 deraf gifver nya upplagor, samt att en rysk soldat rden med sig såsom sitt vade mecum under fälttåget. på Krim? Man fattar den förvåning som föranleder dessa frågor, och denna förvåning blir ännu större då man erfar att denne triphon Korobeinkoff, aftryckt i oändlighet förut, nu åter utgifves af Stepanoff i Moskwa, samma person som förser alla de moskovitiska kolportörerna, en mycket bekant förläzgare för allt som är omtyckt af de ryska bönderna. Huru är då ännu en gång förhållande: med denne lycklige resebeskrifvare? Då man talar om ryska ärelysinaden är det brukligt att anse den hafva Konstantinopel till ögonmärke, men man bör äfven fästa afseende vid dess tankar på Jerusalem. j Man ser dess verkliga karakter i denna sednare riktning lika väl som i den förra, Att rycka den heliga grafven ur de ctrognas händer, det är den mission, som ryssen sedan lång tid tillbaka tror sig kallad att uppfylla förmedelst turkens utrotande. Det var om denna kallelse, som en patriark erinrade Ivan IV vid den tid då ryssarne hade brutit mahomedanernas ok. Det är du, czar, sade han, som det tillhör att utrota och fördrifva de orena horderna och återgifva den heliga grafven i de kristnas händer. Vår ställning i spetsen för de trogna nationerna vid sidan af Orienten ålägger oss detta företag såsom en pligt. Denna tanke återgaf alltför väl den ryska andan på den tiden för atticke Ivan IV skulle ha godkänt den. .: Han hade nyss förlorat en son. Detta föranledde tanken att låta i den heliga grafvens kyrka fira en högtidlig messa för hans själ, och han utvalde, för att representera czaren vid detta tillfälle, icke bojarer eller biskopar, utan borgare. Korobeinkoff afresteispetsen för dem under klockringning och prestcrskapets välsignelser, och det var beskrifningen öfver denna resa till Jerusalem af den fruktansvärde Ivan IV:s borgerliga sändebud, som nu figurerar på Boulevard des Italiens, tack vare den popularitet som den ända till denna dag icke förlorat bland den moskovitiska befolkningen. Vi behöfva föröfrigt icke denna händelse för att vara öfvertygade att den heliga uppmaningen, som ställdes till Ivan IV och dessatom ofta blifvit förnyad, icke upphört att inna sitt genljud i de goda ryssarnes ortoloxa hjertan. På det de icke måtte frestas att glömma let heliga Rysslands kallelse i afseende på den heliga grafven, har man, som bekant är, 35 eller 40 kilometres från Moskwa, under namn af Nya Jerusalem, med stora kostnader uppfört en kopia af det verkliga Jerusalem och dess omgifningar. Detta är ett af de många medel som Ryssland användt för att omsorgsfullt nära bland massan hatet mot turkiska kejsardömet och den fanatiska törsten efter dess inkräktande. Som PUnivers anmärker, så verkade kejsar Nikolai regering för detta mål, och då han till engelska ambassadören yttrade: om kriget förklaras mellan Turkiet och Ryssland, så skall det blifva ett vutrotningskrign, så gjorde han ej annat än uttryckte en förhoppning om framgång på de bemödanden som han sjelf aldrig upphört att göra, för att fortsätta och utveckla sina företrädares traditionella politik. 4. H.