digt, men fruktlöst, och kämpa ännu med hela
förtviflans vildhet blamd kärr och moraser fö!
gista fotfästet på deras fädernejord. Kunua
vi umdra på bitterbetem af om fientlighet, som
öfvergått från far till son under hela tre är-
hundraden och tilltagit i hätskhet gexom de
orättvisor och olyckor som drabbat hvarje
efterföljande goxmeration? Sjelfva de vildare
namn, hvilka vi bekriga, utvisa deras fallsa
och husvilla belägenhet. Bestående af dem
ringa återstoder af en mäktig stam och ut-
drifna från sina gemla rika och fruktbara om-
råden, kallas de numera seminoler eller van-
drare.
Bartram, gom uxder sedmare. delen af för-
flutsa årbundradet reste gemom Florida, talar
om att han passerat en stor landsträcka, nu
tyst och öfvergifven, bevuzen med skog, oran-
gelundar och frodiga buskar. Der låg for-
om det gamla Alachus, hufvudstaden för ex
mäktig och ryktbar stam, hvilken i gamla ti-
der brukade sgatles i tusemtal till tjurfäkt-
ningar och andra atletiska öfningar på dessa
gröma fölt och slätter, då så glada. Nästan
vid hvarje stog, tillägger ham, bland dessa
fruktbara höjder, påträffar man lemringar ef-
a gamla menniskoboningar och spår af od-
INS.
Det berättas att indianerna omkring 1673,
då Florida af spaniorerna afstods åt. engels-
männen, alla drogo sig tillbaka från städerna
och de hvitas grannskap och begrofvo. sig i
de djupa skogarme, de otillgängliga kärren,
vildmarkeraa och vidsträckta savannerna i det
inre af landet, hvarest de ögna sig åt jagt och
boskapsskötsel. Dessa äro det folk som fick
tillsamnet seminoler eller vandrare, hvilket
de änru bibehålla.
Bartram ger en behaglig målaisg af dem,
sådana de voro vid den tid han besökte dem
i deras vildmarker, hvarest afstårdet från de
hvites boninger gaf dem ett fygtigt lugfi
och säkerhet. Denwa handfull. folk, säger
han, eger en stor landsträcka, bestående af
hela östra och större delen af vestra Florida,