a (Insändt.)
Till. Redaktionen af Aftonbladet.
Den af Red:n-i Aftonbladet införda artikel om
den skeddå förändringen å polismästareplatsen och
den:dermed yttrade förmodan att den nye polismå
staren ej skulle vara nog erfaren för denna domars-
plats, och i följd döraf, den allmänna säkerheten ej
vara i fullt goda händer, har gifvit en landtbo orsak
till åtskilliga reflexioner, isynnerhet öfver huru lyck-
liga städerna äro genom tidningspressen, då de kunna
sätta sig till motvärn genom denna för många faror.
Helt annat är det med oss landtbor, vi måste nöjas
med hvad man gifver oss för folk till vårt försvar,
och lagars och säkerhetens upprätthållande; fullgöra
de sina skyldigheter är det bra, göra de deticke, får
det också: vara bra! Vi bönder kunna ingenting haf:
y2, som förorsakar oss oro och bekymmer, om ej att
på rätter tid kuona vara på bestämd plats med vårs
utlagor, men endast vid sådana tillfällen kan mån
vara säker. på att länsman är på sin plats, men om
tjufvar och ränare kringströfva i socknarne och för.
orsåka oro och bekymmeör,: detta bekommer ej så myc:
. ket-länsman. Så har förhållandet nu varit i en a7
Stockholms närbelägnaste socknar, der rykistan
förrymda -korrektionister skolat uppehålla sig, och från
Stockholm utskickade polisbetjenter äro ute för at
uppsöka dessa, spridt sig till alla trakter: Under
detta sker ett gröfre inbrott den 9 Okt. om natten
på trakten, och då länsman efterskickas, för att möj-
ligen genast kunna komma tjufvarne på spåren, och
så de utskickade polisbetjenterna till. mötes, inän
ner han sig ej, eller ens tager någon notis afinbro:t
stölden, så att tjufvarne naturligtvis hafva god tid ait
kunna komma än längre bort. Hvarti!ltjenar då läns-
man? Och: hvarföre afiöna: sådana personer? Men
sådant allt får gå här på landet okiandradt, ty vi hat
va ingen tidningspress som varnar vid tillsättandetsf
platsen, och som håller des:a, berrar vid tygoln dä
fullgörandet; af deras skylligheter , utan vi få för-
skansa oss sjelfva så godt vi kunna och endast betala.
Men som alltid godt och ondt skall följas, så hafva
vi också värt goda uti detta; ty blifva vi: besiulna,
så förspilla vi ej vär tid, eller gäcka vir förboppning,
på möjligheten att äterfå hvad vi förlorat, det blif
ver med detta som med vära utlagor, vi te aldrig
spår af dem, och tjufvarne ä sin sida äro säkra om ait
få behålla hvad de en gång fått i händerna.
Landtbo, d. !3,, 55: