I landgångspenningar måste man -här beftala 5 dollars, med undantag af kineserna, Jaf hvilka man fordrar 50. För mat och husrum betalar man här, antingen man är inackorderad i ett privat hus eller bor på ett anspråkslösare hotell, 8—12 dollars i veckan. Arbetslönerna äro goda; men här är nödvändigare än någonstädes i Förenta Staterna att kunna tala engelska, ty tiden är här dyrbar och ingen husbonde eller annan person bryr sig.om att agera språkmästare åt de ankommande fremlingarne; talar man till en person och denne icke begriper, så har man ingen tid att förlora, utan vänder sig åt annat Håll. När en svensk landar i S:t Fransisco bör han ba åtminstone 50 dollars till de första oundgängliga utgifterna. Nordamerikanska frihetsfesten den 4 Juli firades här med utomordentlig. ståt och entusiasm. Redan tidigt på morgonen var hela befolkningen i rörelse, kanonsalfvor ljödo, de många flaggorna gåfvo staden ett festligt utseende. .. Militären och eldsläckningskårerna paraderade. På aftonen var illumination och präktiga fyrverkerier. Ungdomen röjde här. vid sitt äkta nordamerikanska lynne och sprang omkring på gatorna med svärmare och raketer, under gkallande munterhet. Jag bifogar äfven en kort skildring af min resa från Australien till Kalifornien. Jag lemnade Melbourne, icke i anledning af något missnöje med denna ort, der jag befunnit mig mycket lycklig, utan endast drifven af en orolig längtan att åter bege mig ut i verlden. Det skepp, med hvilket jag afgick, hette New Wörld; seglade under amerikansk flagga, men fördas af en engelsman vid namn Ross. Denne mar var den fullständigaste motsatts på en god och hyf sad skeppibefalhafvare. Passagerarnes antal var omkring 100, för hvilka icke den rirgaste ordning var föreskrifven, utan som lefde alltefter som det bahagade hvar och en. Kaptenen gick i ett nästan ständigt ros, och grofva svordomar regnade från han: läppar; största delen af passagerarne foanno kong derföre efter deras sinne, kallade honom a d—d liberal fellow, och rumläde med konom dag och åatt så lävge vinoch konjaksförråden räckte; nägra af döt hedervärda sällskspat uppsatte en spelbank, der kaptener förlorade sina penningar, sin klocka, sina ringar, hvårefter han gjorde allmän auktion ombord på sina kläder, länade pebgar på siit fartyg eller skref vexlar på ett handelshus. i S:t Francisco, allt för att kunha fortsätta spalet. Efter fyra veckors segling och sedan vi genom-den yttersta: grad afförsumlighet varit Rära att lida skeppsbrott met klippörna i CooFssundet, kommo vi in till Wellington på Nya Zeeland. Invånarne voro mycket glada, då detrodde ätt vi voro emigranter, hvilka äro särdeles välkomha här der friska erbetskrafter i alla riktningar behöfvas, men deras avsigten mulnade då de. hörde: att vi vore på resa frän det ena guldlandet fill det andra, ocH:vi fingo då också ined guld uppväga de förnödenheter vi här förskaftade oss. De föreställde o1s, isypnerbet de handiverkare sem funnos ombord, de stora förmåner somhär kunde vinnas. I staden utsifv:s tvenne tidningar; man erbjöd mig arbete på ettat tryckerierna, hvilket jag deck ansåg mig årkännsamt böra afslå. Man finner sällan ötvt så välvilligt folk, och jag betviftar icke att här skuile vara mycket goda utsigter för svenska emigranter. Alla gamla kolonister voro förtjusta i landet, och en såm varit bosatt här i fjörton år och. vandrat nästan öfverallt bland dess berg sade mig, att han aldrig päträffat annat än fredligt sinnelag och välvilja bland infödingarne (Msaoris). Härifrån ställde vi kursen på Otaheiti. När jvi kommo halfvägs dit; blef provianten mycket knapp och vi saknade kol och ved. Derföre skulle vi söka opp den närmaste ön, och vi funno äfven snart två rika och fruktbårande öar, men fom voro omslutna af ett oöfverstigligt korallref, der blott små båtar kunde komma fram. Efter att ha legat derutanör ett helt dygn, lyekades det oss blott att få-litet ved. Vi fortsatte vär upptäcktsresa — jag kan nästan icke kalla den annat — och snart voro vi nästan alldeles utan lifsniedel, medan vi öfverföllos af fjorton dagars stiltje under en brännande sol, för hvars strålar vi förgäfves sökte skydda oss. En del af passagerarne voro sjuka, andra förtvifiade och de som förut hela tiden ärttkit och spelat började något sansa sig då de hvarken kunde få mera pengar eller konjak. När nöden var som störst fingo vi sigte på en klippa, hvars ena sida från en betydlig höjd giek brant ned mot hafvet, medan den andra sänkte sig småningom i bebagfulla terrasser ochsluttningar, som voro betäckta med liflig grönska, täta buskar och höga träd. Vi förmodade att den vore obebygd ; en båt sattes ut från fartyget för att söka bränsle och kokosnötter till att uppehålla vårt lif med tills vi kunde komma fram till Otaheiti. Om några timmar komme de tillbaka, och vi sågo redan på afstånd till vår glädje I båten en indian; ett: svin och åtskilliga frukter. Klippan var bebodd af omkring 100 halfsvarta menmiskor. Man samlade nu gonast on gamla kläfer och hvarjehanda småprydnader förde aet I land, för oc därför tillbyta tig flera födomanen. Kaptenen och nästan alla bans dryckesoch spelbröder gingo i land, och då de först långt fram på natten återkommo efter vilda excesser, sågo de äfven vt såsom vildar; de voro nakna, och somliga af dem hade virat löf kring sin medja, andrantstyrt sig med hvarjehanda gördlar eller flikar på indiansk fason. Kaptenen kom med en gammal nordamerikansk flagga lindad; kring smedja. — aldrig hade den:stolta natiopeng stjernprydda flagga blifvit till den: grad förnedrad, och näppeligen hads väl någon annan än en engelsman vägat göra det! Alla sina påhafda klädershade de gifvit bort åt öns män och qvinnor för lemnade matvaror eller för andra tjenster. . Det dröjde derefter en hel vecka .innan.vi fingo jigte på Otaheiti. Denna ö ären af de herrligaste ishelä denna viatomfattande öteaniika verldsdel; och ingenaf: de många blomitrandö oöh poetiska böskrifnivgar man läser derom kan ge ons en aflägsen fördställning om ders utomordentliga fruktbarhet, om rikedomen af. dets vegetation, ljufheten af dess klimat. Skada att denna berrliga ö kommit-under katolskt inflytande och derför det välvilliga, ganika rikt bbgåfvado folkot mera kommit att tillegna sig ouropberhas laster än den enropeiska kulturens stera förp n: ö i Sedan vi kastat ankare i hamnen, ärnade fiera af pastagerårne limna det flytande helvete, hvari vi befundoross ech söka Nm i niget annat fartyg till Honeluta eller S. Franeiscs. Men de flesta åf dem som afgått frän-lMelbeurne hade vexlar på Adams deskompsi S; Fransisco; jag hade alla mina pehhingtillgängar nedlagda i en vexel på detta hus, so) hade stått en längre tid och tillvunnit sig mycket förtroende... Här finge vi nu veta att nämda hus nyligon -gjort konkurs och lemnat endast några få esbt pr-dollar. Jag hade sålunda med öns förlorat frukten af tra ärs tunga möder, försakelsör och sparserhSTREET RER NARE han kunde spela fiol, och det var nog för att göra honom till ex person äf betyderhet. Der