I landgångspenningar måste man -här be-
ftala 5 dollars, med undantag af kineserna,
Jaf hvilka man fordrar 50. För mat och hus-
rum betalar man här, antingen man är inac-
korderad i ett privat hus eller bor på ett an-
språkslösare hotell, 8—12 dollars i veckan.
Arbetslönerna äro goda; men här är nödvän-
digare än någonstädes i Förenta Staterna att
kunna tala engelska, ty tiden är här dyrbar
och ingen husbonde eller annan person bryr
sig.om att agera språkmästare åt de ankom-
mande fremlingarne; talar man till en person
och denne icke begriper, så har man ingen
tid att förlora, utan vänder sig åt annat Håll.
När en svensk landar i S:t Fransisco bör han
ba åtminstone 50 dollars till de första ound-
gängliga utgifterna.
Nordamerikanska frihetsfesten den 4 Juli
firades här med utomordentlig. ståt och entu-
siasm. Redan tidigt på morgonen var hela
befolkningen i rörelse, kanonsalfvor ljödo, de
många flaggorna gåfvo staden ett festligt ut-
seende. .. Militären och eldsläckningskårerna
paraderade. På aftonen var illumination och
präktiga fyrverkerier. Ungdomen röjde här.
vid sitt äkta nordamerikanska lynne och
sprang omkring på gatorna med svärmare
och raketer, under gkallande munterhet.
Jag bifogar äfven en kort skildring af min
resa från Australien till Kalifornien. Jag lem-
nade Melbourne, icke i anledning af något
missnöje med denna ort, der jag befunnit mig
mycket lycklig, utan endast drifven af en
orolig längtan att åter bege mig ut i verlden.
Det skepp, med hvilket jag afgick, hette New
Wörld; seglade under amerikansk flagga, men för-
das af en engelsman vid namn Ross. Denne mar
var den fullständigaste motsatts på en god och hyf
sad skeppibefalhafvare. Passagerarnes antal var om-
kring 100, för hvilka icke den rirgaste ordning var
föreskrifven, utan som lefde alltefter som det baha-
gade hvar och en. Kaptenen gick i ett nästan stän-
digt ros, och grofva svordomar regnade från han:
läppar; största delen af passagerarne foanno kong
derföre efter deras sinne, kallade honom a d—d liberal
fellow, och rumläde med konom dag och åatt så lävge
vin- och konjaksförråden räckte; nägra af döt heder-
värda sällskspat uppsatte en spelbank, der kaptener
förlorade sina penningar, sin klocka, sina ringar, hvår-
efter han gjorde allmän auktion ombord på sina klä-
der, länade pebgar på siit fartyg eller skref vexlar på
ett handelshus. i S:t Francisco, allt för att kunha
fortsätta spalet. Efter fyra veckors segling och sedan
vi genom-den yttersta: grad afförsumlighet varit Rära
att lida skeppsbrott met klippörna i CooFssundet, kom-
mo vi in till Wellington på Nya Zeeland. In-
vånarne voro mycket glada, då de- trodde ätt
vi voro emigranter, hvilka äro särdeles välkomha
här der friska erbetskrafter i alla riktningar behöf-
vas, men deras avsigten mulnade då de. hörde: att vi
vore på resa frän det ena guldlandet fill det andra,
ocH:vi fingo då också ined guld uppväga de förnö-
denheter vi här förskaftade oss. De föreställde o1s,
isypnerbet de handiverkare sem funnos ombord, de
stora förmåner som- här kunde vinnas. I staden ut-
sifv:s tvenne tidningar; man erbjöd mig arbete på
ettat tryckerierna, hvilket jag deck ansåg mig år-
kännsamt böra afslå. Man finner sällan ötvt så väl-
villigt folk, och jag betviftar icke att här skuile vara
mycket goda utsigter för svenska emigranter. - Alla
gamla kolonister voro förtjusta i landet, och en såm
varit bosatt här i fjörton år och. vandrat nästan öf-
verallt bland dess berg sade mig, att han aldrig pä-
träffat annat än fredligt sinnelag och välvilja bland
infödingarne (Msaoris).
Härifrån ställde vi kursen på Otaheiti. När jvi
kommo halfvägs dit; blef provianten mycket knapp
och vi saknade kol och ved. Derföre skulle vi söka
opp den närmaste ön, och vi funno äfven snart två rika
och fruktbårande öar, men fom voro omslutna af ett oöf-
verstigligt korallref, der blott små båtar kunde komma
fram. Efter att ha legat derutanör ett helt dygn, lye-
kades det oss blott att få-litet ved. Vi fortsatte vär
upptäcktsresa — jag kan nästan icke kalla den an-
nat — och snart voro vi nästan alldeles utan lifsnie-
del, medan vi öfverföllos af fjorton dagars stiltje
under en brännande sol, för hvars strålar vi förgäfves
sökte skydda oss. En del af passagerarne voro sjuka,
andra förtvifiade och de som förut hela tiden ärttkit
och spelat började något sansa sig då de hvarken
kunde få mera pengar eller konjak.
När nöden var som störst fingo vi sigte på en
klippa, hvars ena sida från en betydlig höjd giek
brant ned mot hafvet, medan den andra sänkte sig
småningom i bebagfulla terrasser ochsluttningar, som
voro betäckta med liflig grönska, täta buskar och
höga träd. Vi förmodade att den vore obebygd ; en båt
sattes ut från fartyget för att söka bränsle och kokosnötter
till att uppehålla vårt lif med tills vi kunde komma
fram till Otaheiti. Om några timmar komme de
tillbaka, och vi sågo redan på afstånd till vår glädje
I båten en indian; ett: svin och åtskilliga frukter.
Klippan var bebodd af omkring 100 halfsvarta men-
miskor. Man samlade nu gonast on - gamla klä-
fer och hvarjehanda småprydnader förde aet I
land, för oc därför tillbyta tig flera födomanen.
Kaptenen och nästan alla bans dryckes- och spel-
bröder gingo i land, och då de först långt fram på
natten återkommo efter vilda excesser, sågo de äfven
vt såsom vildar; de voro nakna, och somliga af dem
hade virat löf kring sin medja, andrantstyrt sig med
hvarjehanda gördlar eller flikar på indiansk fason. Kap-
tenen kom med en gammal nordamerikansk flagga
lindad; kring smedja. — aldrig hade den:stolta natio-
peng stjernprydda flagga blifvit till den: grad förne-
drad, och näppeligen hads väl någon annan än en
engelsman vägat göra det! Alla sina påhafda klä-
dershade de gifvit bort åt öns män och qvinnor för
lemnade matvaror eller för andra tjenster.
. Det dröjde derefter en hel vecka .innan.vi fingo
jigte på Otaheiti. Denna ö ären af de herrligaste
ishelä denna viatomfattande öteaniika verldsdel; och
ingenaf: de många blomitrandö oöh poetiska böskrif-
nivgar man läser derom kan ge ons en aflägsen förd-
ställning om ders utomordentliga fruktbarhet, om rike-
domen af. dets vegetation, ljufheten af dess klimat.
Skada att denna berrliga ö kommit-under katolskt
inflytande och derför det välvilliga, ganika rikt bb-
gåfvado folkot mera kommit att tillegna sig ouropb-
erhas laster än den enropeiska kulturens stera förp
n: ö i
Sedan vi kastat ankare i hamnen, ärnade fiera af
pastagerårne limna det flytande helvete, hvari vi
befundoross ech söka Nm i niget annat fartyg
till Honeluta eller S. Franeiscs. Men de flesta åf
dem som afgått frän-lMelbeurne hade vexlar på Adams
deskompsi S; Fransisco; jag hade alla mina peh-
hingtillgängar nedlagda i en vexel på detta hus, so)
hade stått en längre tid och tillvunnit sig mycket för-
troende... Här finge vi nu veta att nämda hus nyli-
gon -gjort konkurs och lemnat endast några få esbt
pr-dollar. Jag hade sålunda med öns förlorat fruk-
ten af tra ärs tunga möder, försakelsör och sparserh-
STREET RER NARE
han kunde spela fiol, och det var nog för att
göra honom till ex person äf betyderhet. Der