Article Image
att vara litet sällskapliga. Jag var en movis änau så länge och brukade sitta och lyssna med öppna ögom och örom till jägarnes besynnerliga och märkvärdiga berättelser och trodde på allt hvad jag hörde. Somliga af derfas biktorier grämssdo till det öfverraturliga. De trodde att deras bössor stundom kunde vara förtrollade, så att de icke kunde träffa ox bufteloxe, ers på en armslängds afstånd. Denna vidskepliga tro hade öfvergätt till dem från indiaxersa, hvilka ofta inbillade sig att de hvita jägarne förtrollat deras: bössor. Miller deltog äfven i denna vantro och brukade-stun-dom klaga öfver att haus bössa blifvit för. trolla, men det systers mig ofta vara blott ett-sätt ätt öfverskyla ett felskott; Om en jägare bändelsevis sköt bom, frågade han g2nast: Hvem sköt sist med dem bär bössarp? samt lät tydligen förstå att den troligen blifvit förtrollad. Säkraste sättet att upphäfva en dylik förtrollming var att nästa gång ladda med silfverkula: Vid vårers början hade vi merändels en stor märgd björmkött och vilbråd, saltadt, torkadt och rökt, samt stora packor med hudar. Vi begåfvo oss då hemåt från de aflägana jogtmarkerna, medföramde värt byte än i kanoter på floderaa, än på hästryggarne till lande, och vår hemkomst firades oftas med festliga tillställningar och danser på äkta skogsbomanr. Jag har gifvit er on liten målning af vårt jagtlif; låt mig mu gifva er en liten teckzing af våra RÖJER. Nyss återkomna från en visgterjagt i när heten af Gröna floder, erhöllo vi underrättelse att em stor glödjefeat eller. såsom det kallades muntration skulle tillställas hor Bob Msrleyg, för att välkomns jägarne hem. Denne Bob Marley var em allmän favorit: i trakten. Ham var dålig jägare; det är. väl sannt; ock temligen lat till på köpet — men

16 oktober 1855, sida 3

Thumbnail