att vara litet sällskapliga. Jag var en movis
änau så länge och brukade sitta och lyssna
med öppna ögom och örom till jägarnes be-
synnerliga och märkvärdiga berättelser och
trodde på allt hvad jag hörde. Somliga af
derfas biktorier grämssdo till det öfverraturliga.
De trodde att deras bössor stundom kunde
vara förtrollade, så att de icke kunde träffa ox
bufteloxe, ers på en armslängds afstånd. Denna
vidskepliga tro hade öfvergätt till dem från
indiaxersa, hvilka ofta inbillade sig att de
hvita jägarne förtrollat deras: bössor. Miller
deltog äfven i denna vantro och brukade-stun--
dom klaga öfver att haus bössa blifvit för.
trolla, men det systers mig ofta vara blott
ett-sätt ätt öfverskyla ett felskott; Om en
jägare bändelsevis sköt bom, frågade han g2-
nast: Hvem sköt sist med dem bär bössarp?
samt lät tydligen förstå att den troligen blif-
vit förtrollad. Säkraste sättet att upphäfva
en dylik förtrollming var att nästa gång ladda
med silfverkula:
Vid vårers början hade vi merändels en
stor märgd björmkött och vilbråd, saltadt, tor-
kadt och rökt, samt stora packor med hudar.
Vi begåfvo oss då hemåt från de aflägana
jogtmarkerna, medföramde värt byte än i ka-
noter på floderaa, än på hästryggarne till
lande, och vår hemkomst firades oftas med
festliga tillställningar och danser på äkta skogs-
bomanr. Jag har gifvit er on liten målning
af vårt jagtlif; låt mig mu gifva er en liten
teckzing af våra RÖJER.
Nyss återkomna från en visgterjagt i när
heten af Gröna floder, erhöllo vi underrät-
telse att em stor glödjefeat eller. såsom det
kallades muntration skulle tillställas hor
Bob Msrleyg, för att välkomns jägarne hem.
Denne Bob Marley var em allmän favorit: i
trakten. Ham var dålig jägare; det är. väl
sannt; ock temligen lat till på köpet — men