för att intaga några förfriskningar; medan Jag satt och åt inne i ett rum åt bakgården, hörde jag tvenne män i skänkrummet öfverlägga em hvem jag kunde vara. Den ene afgjorde slutligen; att jag wäkerligen var en förrymd lärgosse, som borde fasttagas, hvari den andre instämde. Då jag slutat min måltid oeh betalt för dev, giek jag ut gerom bakporten, på det jag ej skulle bli hindras af de båda männen derute. Föraktande att sörgå mig undan som em brottsling, gick jag dock omkring förbi framsidan af huset. Er af de båda karlarne Wärmåde sig porten, Han bar sin hatt på sned och hade em högvigtig mir, som förargade mig. E flvart ämnar ni er, unge junker? frågade han. Det angår er inte, svarade jag temligen häsvist: . : Jo, det gör det! Ni har rymt från hemmet och måste göra reda för er. Han börmade sig för att gripa mig, då jag drog fram en pistol. Om ni kommer ett enda steg närmare skjuter jag ert Han sprang tillbaka, som om han trampat å en huggorm, och tappade hatten vid den äftiga rörelsen, E Låt honom vara, skrek hans kamrat, det är ett dåraktigt -brusbufvud till pojke, som inte vet hvad han gör. Var säkert på att han skjuter om du rör honom. Han behöfde ej Varnas, ty han vågade ej en gång taga upp sin hatt, och sålunda fortsatte jag ostörd min väg. Dennachändels: var dock ej ntan inflytande på nig. Jag ble! rädd att sofva om natten i något hus, af fruktam att manskulle gripa mig. Jag åt Mina måltider på värdshusen under löppet af dagen, men smög mig om;aftnarne ut i någon skogsdunge eller hålväg, gjorde mig der upp eh eld och somnade vid den, Detta ansåg