blem uttryekte sig i skålen valdagen 1810
för den nye tronföljaren) som skulle göra.
Men (såtow Carl: Johans egen bistoriegraf ut-
trycker sig) å sin sida önskade Carl Johar
singentieg högre än att vinza kejsar Alexan-
aders stöd öch vänskap, Ham-förutsåg att
Europa stod rära utbrottet xf en ofantlig
kamps.- Om har omfattade Napoleoxs systero
mot de garla dymastierns, åfventyrade har
att inveckla sig i dexxes fall samt ett drags
söfver sig öceh sin familj alla suveräxerna:
outsläckliga hats. Deremot om han slöt sig
till sde gamla hoftäm; börde ham, för der
ijanst bam defigehom gjorde suverikerna.
förat och fräftst kusta påräkaa gåörantier och
strygghet både för Sverge ech sin dynastt,
shvilker isymfierhet troddes vara hotad från
shofvet i Petetsburg, som var i ära beslägtad
med dan afsatta jen afamiljen.. I förr:
fallet hade Sverge, om Napoleon segrat, må-
hände äterfått Finland, men otu Rysslakd gåt:
segrade ur striden heft ett arfföljdskrig :
den Gustavianska familjens ixtressea I sed-
ser fallet kumde det antagas att Svargebe-
lönades med Nerge, som långt öfvervägd:
Finlands förlust? os. v. Dertill kom an
Carl-Johar, i fråga om ett särmande: till
Ryssland, mindre än någom annan svensk till-
bafahölls af politiskt hat eller axnan zatio-
anel fördom, och att, ashurn ham hvarken
svar hstfull eller hämdgirig, har likväl me
glädje omfattade tillfället att förödmjuka er
sgammal medtäflzre, hvars despotiska högmec
3å ofta sårat lonom, samt att visa att har
väl skulle försiå satt mäta sig med homom
(jzmför peg. 32 och 33).
Se hät således, enmligt historiegrafens eger
tankegång, höufvudsumiman äf motivera fö
Carl Johaag ryska politik! Utan att sa all:
för mycket i svart, måste man srkänna, at
man gerna skulle önskat att för em så afgö-
rade och vigtig politisk handling som demns
hos ex af tidens sstors män fiena mägot mers
ädla och upphöjda, eller åtminstoae sÅgot
mindre Småsintä, kortsynta och egoistiska be
vekelsegrunder, ix deofvan omförmiäda.
Men fullföljöm vär analys. Lika angeläger
Carl Johan (enligt paxegyristers- åsigt) borde
vark att söka VvineR Alekånders välvilja och
vänskap, ,lika angeläget var det att dett:
snärmarde gick med stor förstgtighets, del:
för att bemöta en åsigt, hvilken gjort sis
sgällande hästan i -hela Svergej och exmligt hvil-
;ken man envisadös att Vilja tåga tnder Na-
spoleons fanor, i den bedrägliga förboppnia-
ogen att Ätervinas Finlamd, dels för av
icke genom ett ferksamt och öppet uppträ
dande mot Frsskrike gxsada sig sjelf i Kuro-
och sitt nya fiderneslands ögon och få
ett adylikt uppförsade af ex fransysk prisas
sutmåladt såsom förhbatligis. Således borde
ban snarare vara angslägen att bibebållå ske-
set af godtoförstind med Näpolsor och aze
nom eu fortgåsede upplösaisg af de band
som fästeda oss vid konmtizertalsystemets.
sfresta Frankrike att på sllt sätt oroa och
omisshasdla oss, ja slutligen anfalla oss;
hvarefter hans beslut att öppet bekämpa Na-
poleon kuade anees rättfördigadt. Sådanp,
yttrar historiegrafen i sin förtjusning, ver
sden politiska plan krosprinser för sig upp-
gort och dem han med sällsynt skioklig:et
följder. Och dsfta är skrifvet i ändamål att
fesa en ärestöd ät 1812 åk politik!
För at likväl ej blifra allt för vidiyftig
denna gång, måste jag till nästa bref (hvil-
ket ej skall låta linge vänta på sig) uppskjuta
stt redogöra för huru och på hvad sätt denna
vackra politik utvecklade sig ur sitt em-
bryom. Det blir ett änzu intressämtare kapitel.
Gammal student.