far blifven fullkomligt hykter af ovädret; vattHet, som svgit-ia sig utifrår, hade förmodligen Wepätt och avalkat spintuejan isom ho. som. Fremkommen till Vildgåsen, kssckad: han rädt och försigtigt på, ty ham fruktade för del emottagande ban skulle föra af gir hustru. Och han beads allt skäl för sin fruktan, ty hoa mötte homem JF tröskela och tyektessvara vid särdslsn olakt lynne. År detta er piåssande tids, sade hon; att hålla folk uppe midt i matter och föra hem främmande för att vända upp och ned på huset? : sFrämmande? axde Vanderseamp saktmodigt; jag har ej något främmande med mig, kära hustru. Nej, i sanning, de hafva kommit bit före dig, ren p dia eger inbjudzing; och ett vackert och hyggligt främmande är det sen, som du för in i ditt husl Vanderscamps knäskålar började darra och slå emot hvarann. För himlens skull, hvar äro de, kära hustru ?s Hvar? Just uppe i blå kammaren en trappe upp, och der göra de sig så hemmastadda son: om huset vore. deras.s Vanderscamp gjorde en förtvilad anströngning, klättrade upp för irappam och siog upp dörren till summst. Nu kuade-han ej tvifla längre; belysta af ett ljus, hvars skön var blått som svafvellågor, reuto der vid bordet de tre gästerna från Galgöt med rännantror kring balsarne och stötte glasen tillsammans med ett hemskt klirrande tjudy!idet de skrålado en gammal holländsk fribytsrvisa, gom sedar blifvit öfversatt: Vi I muntra gosar tre, Muntra gossär aila trö; Jag på land, och du i sand Och Jack på galgeträ., Vanderscamp såg och hörde ingenting mer.