far blifven fullkomligt hykter af ovädret; vatt-
Het, som svgit-ia sig utifrår, hade förmodli-
gen Wepätt och avalkat spintuejan isom ho.
som. Fremkommen till Vildgåsen, kssckad:
han rädt och försigtigt på, ty ham fruktade
för del emottagande ban skulle föra af gir
hustru. Och han beads allt skäl för sin fruk-
tan, ty hoa mötte homem JF tröskela och
tyektessvara vid särdslsn olakt lynne.
År detta er piåssande tids, sade hon; att
hålla folk uppe midt i matter och föra hem
främmande för att vända upp och ned på hu-
set? :
sFrämmande? axde Vanderseamp saktmo-
digt; jag har ej något främmande med mig,
kära hustru.
Nej, i sanning, de hafva kommit bit före
dig, ren p dia eger inbjudzing; och ett
vackert och hyggligt främmande är det sen,
som du för in i ditt husl
Vanderscamps knäskålar började darra och
slå emot hvarann. För himlens skull, hvar
äro de, kära hustru ?s
Hvar? Just uppe i blå kammaren en trappe
upp, och der göra de sig så hemmastadda son:
om huset vore. deras.s
Vanderscamp gjorde en förtvilad anströng-
ning, klättrade upp för irappam och siog upp
dörren till summst. Nu kuade-han ej tvifla
längre; belysta af ett ljus, hvars skön var blått
som svafvellågor, reuto der vid bordet de tre
gästerna från Galgöt med rännantror kring
balsarne och stötte glasen tillsammans med
ett hemskt klirrande tjudy!idet de skrålado
en gammal holländsk fribytsrvisa, gom sedar
blifvit öfversatt:
Vi I muntra gosar tre,
Muntra gossär aila trö;
Jag på land, och du i sand
Och Jack på galgeträ.,
Vanderscamp såg och hörde ingenting mer.