stalkid, (såsom Biografen helt natt uttrycker
sig), uf ett välmersnde ehuru oförsigtigt nit
sförestafvad artikel i Upsala tidningar, hvil-
ken blottställde fursten för många obehig och
(förmodligen af dexna anledning) ofördröj-
ligea vederlades i dem officiella tidningen..
Men sedsn det sålunda lyckats att, på för-
slag af löjtodåt Mörner och genöm general-
konsulxSigheuls ocKkf.d, vice könsuln Four-
niers ytterligare bemedling, bereda svenska
tröhföljder åt mattkalk Bernadötte, tll följe
af en fullkömligt oriktig och falsk föreställ-
ning om dezne marskalks förhållande till sis
höge frände köjsar Näpoleön; hvad hade då varit
marskalkens oaflåtliga -pligt, såvida han skulle
rättfärdiga könung Carl XII:s här ofvan oi-
terade omdöme om honom, och; Hvad ricera
är, motsvara de förboppningar- eller rättare
sagdt de. säkra beräkningarne hos det folk
som valt honom, nemligen att han med till.
hjelp af stideävarfvets mäktige hjelte skulle
återställa Sverges ära och sjunksa anseende?
Svaret kan icke blifva tvetydigt: Eller hade
det ieka varit denne bjeltess pligt att, med
åsidosättande af sina enskilda äntipatier eller
fördelar, söka vinna och förtjena den mantr
Oh och förtroende som bam bade att
tacka för sin upphöjelse, och att genom ett
fast förbund med hohom och sitt eget foster-
land, Frankrike, hömnas de djupa oförrätter
som blifvit hans nya fädernesland Sverge till:
fogade af Ryssland och dess beherrskare, oto
hvilkem Napoleon så riktigt uttryckte sig, att
har var lika vacker och lika falsk som er
greks;
Låtom o:s nu tillse hutu den nyd troäföl-
jaren i stället handlade, så vidt nemliges
hans egen loftalare söger sannt -— ty läsaren
bör noga märka att jsg grundar mitt omdöme
endast på dennes uppgifter och drager mins
slutföljder endast fån häns premisser eller
rättare de af honom vitsordade facta.
Således finner jag först, pag. 20 i Minsena:
6:te del, att den nyvalde svenske kronprinsen
redan innan han besteg Sverges jord, 483 väl
i Cassel vid kejsar Napoleons broderseget
hof, som i Hamburg, lät undfalla sig utlåtel-
ger, hvilka ieke otydligt röjde bans afvoghet
maot kejsaren öch hans afsigt att bryta med
honom: att dessa hans oförbebållsammea,
yttranden i ieke obetydlig mån torde hafvz
motiverat dem ton af stränghet, Napolson kort
derpå anslog mot Sverge (pag. 24), i det har
ilkorligen fördfade en öppen krigsförklaring
mot England: att vidare Carl Johan några fi
dagar sedan han gjort sitt inträde i Sverges
hufvudstad och utan att derom meddela sig
hvarken med Koräingen eller hans rådgifvare,
uppgjörde planen att hemligt närma sig kej-
sar Alexanders och i sådant afseende redan i
medlet af November månad 1810 tillkallade
Sverges förra sändebud i Berlin -ech Loxdon
hr vöh Brinekeian, för hvilken shan ej otyd-
ligt lät förstå, att han lifligt önskade ett när-
mare förbund med kejsar Alexanders och
föreslog Brinckman att blifva sinellanlänken
för dessa förbindelser,, emedsern svenska am-
bassadören i Petersburg Stedingkt (hvilken
städse visat sig såsom en man afäkta svenskt
sihne och aldrig kunde förlåta Alerander hans
svek 1808) dertill vore mindre tjenlig (pag.
34): att ehura Brinckman tvekade att öfver-
taga ext så kinkig to! okrönprinstns afsigt
med det åt bhotiom lemnade förtroexdes likväl
vanns på en somväg,, nemligen :derige-
som stt Brinekman för ryska sändebu-
det general van Suchtelen yppade prinsens
Ökakan att personligen och förtroligt närma
sig kejsar Alexanders: att kronprinsen kort
derefter och cedan Suchtelen hos hozom haft
on audiens, till kejsar Alexander aflät er
egenhändig skrifvelse, hvars innehlll välicke
citeras, men som icke kan vara tvetydigt.
är man dermed jemför det märkliga seamta:
dem 18 December 1810 emellax Carl Johar
och Alexanders favorit Czernitscheff (pag. 37
eeh 38), deri Sverges kronprins yttrar at
han alltid skulle finna sig lycklig, ja hedrad
genom en så mäktig och ädel furstess (sön:
ryska kejsaren) svärskap,, och att han före-
drog förbundet med honom framför Napo-
-aleons vänskap, samt framkastade ej otyd-
liga vinkar att ögonblicket vöre inte att störta
Nspoleor , och att det berodde på kejsar
Alsxander vatt bestämma Sverges val i stri-
dem. -Desan avanosr gåfvo också anledning
Will tvenne egenhändiga skrifvelser frän Alex-
ander till Carl Johan den 19 December 1810
hvilka läsas blamd bilagorna (n:rig 1 och 2).
Kejsaren uppfyller deri svenska krospriossns
önskan att förklara sig vilja vara hacs vän
of själ och hjerta; och kurd långt sakered re
dan dä, eller icke fullt I månadar sadan Car!
Jokan lawdstigit! i sitt svenska fiderneslard
kommit, bevisa bäst CgernitacheIs af
Nenas upptecknare citera 5
åtrkomst till Petersburg: Kronprinsen tillhör
oss; han har förpliktat sin hand och handske, sin
iro och ord — till Rysslånd!
Minnenas författsre tillägger belt nsift, et
berättelsek om dessa känslor hos det sversk
kronprinsen vid ryska hofvet gjorde det al-
dra angenämsaste intrycks, hvilket vi desto
mindre böra betvifla, som, enligt ätmma auk.
toritet, till ex början :oeh innan dissa kängler)
blefvo bekanta, valet utaf em af Frankrike:
Yyekligåste härförare till trobföljsre i Sterge
väckte em- sådan uppståndelse -i Petersburg
hos både smiriatrerne, de stofe och hela all
minhetens, att man redan föreställde gig der
Stidpunkt Nära, då Ryssland gemonr Fräxkri
tes inflytande skulle tviagas att återlerana
palla sina ködan ett århundrade gjorda cröf- I
pringar -Siledes var man i sjelfva Ryssland,
ar fälnma taxka som i Sverge, eller att va
dergällsisgöns stund var inne och att det var
sm anys frälsarem, (såsom erkebi