stalkid, (såsom Biografen helt natt uttrycker sig), uf ett välmersnde ehuru oförsigtigt nit sförestafvad artikel i Upsala tidningar, hvilken blottställde fursten för många obehig och (förmodligen af dexna anledning) ofördröjligea vederlades i dem officiella tidningen.. Men sedsn det sålunda lyckats att, på förslag af löjtodåt Mörner och genöm generalkonsulxSigheuls ocKkf.d, vice könsuln Fourniers ytterligare bemedling, bereda svenska tröhföljder åt mattkalk Bernadötte, tll följe af en fullkömligt oriktig och falsk föreställning om dezne marskalks förhållande till sis höge frände köjsar Näpoleön; hvad hade då varit marskalkens oaflåtliga -pligt, såvida han skulle rättfärdiga könung Carl XII:s här ofvan oiterade omdöme om honom, och; Hvad ricera är, motsvara de förboppningareller rättare sagdt de. säkra beräkningarne hos det folk som valt honom, nemligen att han med till. hjelp af stideävarfvets mäktige hjelte skulle återställa Sverges ära och sjunksa anseende? Svaret kan icke blifva tvetydigt: Eller hade det ieka varit denne bjeltess pligt att, med åsidosättande af sina enskilda äntipatier eller fördelar, söka vinna och förtjena den mantr Oh och förtroende som bam bade att tacka för sin upphöjelse, och att genom ett fast förbund med hohom och sitt eget fosterland, Frankrike, hömnas de djupa oförrätter som blifvit hans nya fädernesland Sverge till: fogade af Ryssland och dess beherrskare, oto hvilkem Napoleon så riktigt uttryckte sig, att har var lika vacker och lika falsk som er greks; Låtom o:s nu tillse hutu den nyd troäföljaren i stället handlade, så vidt nemliges hans egen loftalare söger sannt -— ty läsaren bör noga märka att jsg grundar mitt omdöme endast på dennes uppgifter och drager mins slutföljder endast fån häns premisser eller rättare de af honom vitsordade facta. Således finner jag först, pag. 20 i Minsena: 6:te del, att den nyvalde svenske kronprinsen redan innan han besteg Sverges jord, 483 väl i Cassel vid kejsar Napoleons broderseget hof, som i Hamburg, lät undfalla sig utlåtelger, hvilka ieke otydligt röjde bans afvoghet maot kejsaren öch hans afsigt att bryta med honom: att dessa hans oförbebållsammea, yttranden i ieke obetydlig mån torde hafvz motiverat dem ton af stränghet, Napolson kort derpå anslog mot Sverge (pag. 24), i det har ilkorligen fördfade en öppen krigsförklaring mot England: att vidare Carl Johan några fi dagar sedan han gjort sitt inträde i Sverges hufvudstad och utan att derom meddela sig hvarken med Koräingen eller hans rådgifvare, uppgjörde planen att hemligt närma sig kejsar Alexanders och i sådant afseende redan i medlet af November månad 1810 tillkallade Sverges förra sändebud i Berlin -ech Loxdon hr vöh Brinekeian, för hvilken shan ej otydligt lät förstå, att han lifligt önskade ett närmare förbund med kejsar Alexanders och föreslog Brinckman att blifva sinellanlänken för dessa förbindelser,, emedsern svenska ambassadören i Petersburg Stedingkt (hvilken städse visat sig såsom en man afäkta svenskt sihne och aldrig kunde förlåta Alerander hans svek 1808) dertill vore mindre tjenlig (pag. 34): att ehura Brinckman tvekade att öfvertaga ext så kinkig to! okrönprinstns afsigt med det åt bhotiom lemnade förtroexdes likväl vanns på en somväg,, nemligen :derigesom stt Brinekman för ryska sändebudet general van Suchtelen yppade prinsens Ökakan att personligen och förtroligt närma sig kejsar Alexanders: att kronprinsen kort derefter och cedan Suchtelen hos hozom haft on audiens, till kejsar Alexander aflät er egenhändig skrifvelse, hvars innehlll välicke citeras, men som icke kan vara tvetydigt. är man dermed jemför det märkliga seamta: dem 18 December 1810 emellax Carl Johar och Alexanders favorit Czernitscheff (pag. 37 eeh 38), deri Sverges kronprins yttrar at han alltid skulle finna sig lycklig, ja hedrad genom en så mäktig och ädel furstess (sön: ryska kejsaren) svärskap,, och att han föredrog förbundet med honom framför Napo-aleons vänskap, samt framkastade ej otydliga vinkar att ögonblicket vöre inte att störta Nspoleor , och att det berodde på kejsar Alsxander vatt bestämma Sverges val i stridem. -Desan avanosr gåfvo också anledning Will tvenne egenhändiga skrifvelser frän Alexander till Carl Johan den 19 December 1810 hvilka läsas blamd bilagorna (n:rig 1 och 2). Kejsaren uppfyller deri svenska krospriossns önskan att förklara sig vilja vara hacs vän of själ och hjerta; och kurd långt sakered re dan dä, eller icke fullt I månadar sadan Car! Jokan lawdstigit! i sitt svenska fiderneslard kommit, bevisa bäst CgernitacheIs af Nenas upptecknare citera 5 åtrkomst till Petersburg: Kronprinsen tillhör oss; han har förpliktat sin hand och handske, sin iro och ord — till Rysslånd! Minnenas författsre tillägger belt nsift, et berättelsek om dessa känslor hos det sversk kronprinsen vid ryska hofvet gjorde det aldra angenämsaste intrycks, hvilket vi desto mindre böra betvifla, som, enligt ätmma auk. toritet, till ex början :oeh innan dissa kängler) blefvo bekanta, valet utaf em af Frankrike: Yyekligåste härförare till trobföljsre i Sterge väckte emsådan uppståndelse -i Petersburg hos både smiriatrerne, de stofe och hela all minhetens, att man redan föreställde gig der Stidpunkt Nära, då Ryssland gemonr Fräxkri tes inflytande skulle tviagas att återlerana palla sina ködan ett århundrade gjorda cröfI pringar -Siledes var man i sjelfva Ryssland, ar fälnma taxka som i Sverge, eller att va dergällsisgöns stund var inne och att det var sm anys frälsarem, (såsom erkebi