Wolferts-Roosts Krönikor ). av WASHINGTON IRVING. Öfversättning, L De tre konungarne af Bermudas ech deras bernstensskatt. Vid den tid sir George Somers var sysselsatt att utrusta sitt oederskepp och segla till Virginien voro der trenne stora brottslingar bland hans män, som gjort sig skyldiga till oförlåtliga fel. En af dem blef skjuten; de tvenne andra, vid namn Christofer Carter och Edvard Waters, undkommo. Waters flykt skedde dock som man säger i grefvens stund, ty han hade redan blifvit bunden vid ett träd för att afrättas, då han med en knif, som han burit dold på sig, afskar repet och flydde till skogarne, der Carter snart förenade sig med honom. Dessa två hederspojkar höllo sig dolda på undangömda ställen af ön, tilldess de två fartygen hissat segel. Då sir George Somers återkommit till ön för att hemta lifsmedel til Virginia-kolonien, ströfvade dersa båda brottslingar omkring vid landningeplatsen och lyckades öfvertala en annan sjöman, vid namn Edvard Chard, att förena sig med dem, i det de gåfvo honom den mest förföriska beskrifning på det öfverflöd och den beqvämlighet hvaraf de njöto. Då fartyget, som till England öfverförde sir Georges lik, försvunnit frän den i himmel och baf sammansmältarde horisonten, framträdde desse trenne iösdrifväre i all sin mckt och majestätiska herrlight, såsom desta öars enväldige beberrskare, För em litan tid blora) Sö A. B. n:o 211, 212, 214—216, 218, 220,221, 1222, 124, 225, 226, 230, 231, 233 och 237.