Article Image
I sammanlefnaden och vänner, skulle lifvet gödras bittert för dem som vågade beträda oppo I sitionens bana. I allmänhet förklarar denna politiska förskräckelsefeber, en verkan af temperamentets häftighet och karakterens svaghet, jemväl alla andra framstående sidor af Carl Johans inre styreleo, likasom vi uti de föregående artikllarne ådagalagt att det är den som äfven gifver rätta klafven och förklaringsgrunden till hans yttre politik. Från samma källa härledde sig hans böjelse för allemastyrandet. Män med karakterssjelfständighet misstrodde han och ville äfven för att icke röna något motstånd mot åtgärder, som blott alltför ofta diktsrades af rent personliga bevekelsegrunder, att konseljens ledamöter i allmänhet men i synnerhet statssekreterarne, betydande genom sin rättighet att vägra kontrasignation, skulle vara personer som villigt och underdånigt sade ja till allt och voro färdiga att underskrifva hvad helst dem anbefaltes; — ehuru det rättvist måste erkännas att han i denna beräkning ioke gick så långt eller så systemstiskt tillväga, som sedermera egt rum, ty någon omtanke ora hans regerings anseende tillät honom dock icke att sammansätta hela statsrådet af subjekter som saknade äfven den yttre personliga konsiderationen, om ock detta, både hvad yttre och inre qvalifikationer beträffar, ofta var fallet med statssekreterarne. Genom Wirsn såsom statssekreterare för krigsärenderna hade han nemligen lärt känna hvilken oöfvervinnerlig motvigt . mot hans godtycke och sjelfviskhet låg uti föredragandens konstitutionella myndighet, om denne var en man med karaktersstyrka och eget omdöms, och efter Wirrens förafskedande och Järtas reträtt 1816 samt Börtzells afskedstagande 1817 och Rosensteins 1821, uppsökte han ock omsorgsfullt åt dessa sådana efterträdare, att den konstitutionella garantien som är förvarad så väl uti föredragandens rätt och pligt att neka kontrasignation som uti dennes moraliska ansvasighet efter 107 8 Reg.f., helt och hållet tillintetgjordes. Qviding, den han efter Wirsen gjorde till statssekreterare för krigsärenderna (om hvilken öfverpostdirektören baron Carpelans träffande mens något cyniska infall troligen är allmännare kändt) samt en: alldeles obskur ledamot i kommerskollegium, Klintberg, den han på en frangmans, grosshandlaren och fabrikören Mazers rekommendzition såsom tjenlig assistent i kriget mot vexelkursen, .upphöjde till statssekreterare för handeln och finanserna, voro i alla hänseenden till den grad underlägsne och oduglige för de vigtiga platser de beklädde, att de inom deras respektive departementer voro föremål för medömkan, förakt och underhafvandes ständiga gyckel). Men hvad brydde sig Carl Johan om att han genom dylika befordringar nedsatte de högsta embetenas anseende, upplöste det mäktiga samhällsband, som deruti ligger i synnörhet uti en monarkisk stat, samt demoraliserade andan inom embetsmannaoch domarekårerna. Sådana objektiva synpunkter hade ingen giltighet för honom, som refererade allt till sin egen personlighet och satte denna såsom medelpunkt för statens hela tillvaro. Också kan man utan orättvisa säga att han, genom det sätt hvarpå han gick tillväga ej blott vid befordringar till verkliga embeten utan ock genom slöseriet med adelskap, titlar och ordnar ifrån excellensvärdigheterna och blåa banden ända ned till Wasen och ekonomidirektörstiteln, fullkomligt tillintetgjorde aktningen för dessa monarkiens yttre attributer och tillbehör samt hela den prestige som förut i svenska folkets sinne omgifvit konungadöme och monarkiskt regeringssätt; — och detta hade dock varit ett mindre ondt, om ej sjelfva aktningen för styrelse, samhälle och lag hade blifvit i väsentlig mån undergräfde. Det är härifrån som det öfvervägande anseende och inflytande penningar och rikedom i sednare tider tillvunnit sig i Sverge egentligen daterar sig — ty sedan de moraliska samhällsvärdena upphört att aktas, hvad är det menuiskorna sedermera kunna eftersträfva om ej penningen, som, utom det att den är det medlet för hvilket alla yttre njutningar kunna köpas, äfven ger fåfängan utväg att ienskilta lifvet höja: sig öfver sina likar och väcka dessas afund. Till denna olyckliga riktning f tänkesätten bidrog äfven Carl Johan direkt ganska mycket genom den stora egard han visade för rikedom. Att vara rik, utan afseende på hvad sätt egodelarne voro förvärfvade, gjorde i hans ögon all personlig förtjenst öfverflödig. Penningen, ensam i och rör sig, berättigade till alla samhällsutmärkelser, såsom i det följande skall visas, då vi också få tillfälle att ådagalägga att den politiska spökräddslan äfven utgjorde ett mäktigt motiv jemväl till hans hyllning åt rikeiomen. Aren 1816 och 1817 beteckna den tidpunkt, :1å genom Qvidings och Klintbergs upphöjelse, som nyss nämnts, till statssekreterare för krigsoch finans-ärenderna samt genom kammarherrn och assessorn Ebrenborgs befordran till föredragande för inrikescivilärenJena), allenastyrelsen kan anses formligt orPF Re RR AA KA MAR TA JA kr AA 0 IR Ke JAR OA re NN a BD rr DB OÖ MA PD pri Fe: uf) PF OP AM fi me ) Qviding, som i sin enfald ofta inlät sig i förtroliga konversationer med; sina underhafvande i krigsexpeditionen, hvilkas kamrat ban der långe varit oti de lägre grad:rna, blottade vid dylika tillfällen alltid sin okunnighet eller sin bristande omdömesförmåga och gaf derigenom ständiga anledningar till nytt gyckel. : Ibland mänga snekdo:er som derom skulle -kunna berättas må nämnas. att han t. ex. under ett sådant samtal påstod att det var Kantiska filosofen som föranledt franska revolutionen, och ansåg den saken så afgjord, att deti hög grad väckte hans förnndran att höra den bestridas: Statssekreteraren Klintberg var, utom i skråfrågor och sädana besvårsmål hvilkas handläggning, hade hört till hans kollegiala göromål, uti allt som hörde till finansoch pennsingeväsende så absolut okunnig, att han en-dag, sedan ban åtskilliga år innehaft statssekreteraresmbet, frägade landsböfdingen grefve Axel Rosen, som besökte honom, hvad det egentligen mensdes med ordet ndiskontr och hvad det egentligen bsiyåde ) Ehrenborg hade såsom kammarherre hos Carl XIII:s vattning tillmmnntt sic kbeannringene aRIINOOP ER skr

10 oktober 1855, sida 3

Thumbnail