LILES gansKa SLOTT UCI Ian på acmMm som via
hans hitkomst stodo i spetsen, för: styrelsen
och hade inflytelse på ärendena, samt ändtli-
gen att hans ytterst böftiga sydländska tem-
perament och en proportionell! svaghet i ka-
rakteren, hvilka blott alltför ofta gjorde ho-
nom oförmögen att råda och styra sig. sjelf
och fördenskull i viss mån ursäkta hans fel,
deremot äfven verkade att han i samma mån
var lätt att rådas och styras af de män, dem
en sådan skyldighet tillkom både i följd af
konstitutionell lag och hederns och samvetets
förpligtelser, men hvilka till fäderneslandets
olycka blott alltför mycket uraktläto uppfyl-
landet af denna skyldighet.
Men mer. än, sanning, mer än rättvisa, mer
än den billighet i: bedömandet som hvarje
samvetsömt sinne opåmint iakttager mot sin
nästa, han må vara konung eller tiggare, må
äfven för Carl Johans miane ej fordras. Hi-
storien eger också sin rätt, som icke får ef-
terskänkas. Hyarje nations dyrbaraste och
heligaste, egendom är dess historia. Icke: till
förmån för någon huru hög han må vara, får
derpå någon inkräktning göras; och ve det
folk som liknöjdt det äser och tillåter, som
icke med lefvände sanningskärlek vårdar denna
sin egendom... Alltför -myckets har hittills i
afseende på Carl Johan! och--hans tid:denna
ganningskärlek slumrat och historiens oefter-
gifliga röttigheter blifvit kränkta; och vi göra
denna anmärkning visst icke ensarnt med hän-
sigt till de Bergman-Schinkelska- Minnena,
utan ock med tillämpning på en -mängdvobio-
grafiska teckningar öfver män från det-tid-
skiftet sarat åtskilliga andra tidsbilder och skil-
dringar, som i.mer och mindre mån vilja
gå och gälla för bistoria. Dessa missbruk
hafva så länge och så oförsynt; snart.sagdt på
fabriksvis bedrifvits, att det sannerligen är hög
tid att kritiken .vaknar, och att de män, som
på ett eller annat sätt hafva sig ex. officio
vården om fäderneslandets häfdeforekning ålagd,
tänka på hvad deras frid tillhörer. Ty om dylika
slarfaktiga, partiska och lögnfulla skrifter få
genom kritikens. stillatigande efterhand wusur-
pera värdigheten af historiska källor, huru
skall det då bli möj!igt att en gång skrifva
en sanningsenlig historia?
Carl Johans olycka var, såsom i de före-
gående artiklarne blifvit visadt, hans alldeles
utomordentliga, nästan obegripliga politiska
rädsla, eller att han fullkomligt saknade Hvad
fransmännen kalla le courage civil — en nöd-
vändig följd: afi:hart häftiga temperament,
när dermed icke förenades en. lika öfverläg-
sen viljars energi. och stor karakterstyrka,
som kunde beherrska! det: sjudande lynnet,
tygla affekter och passioner samt ständigt
upprätthålla sinnets jemvigt och sans under
de vexlande intrycken på hans lättretliga känsla
och liliga fantasi. - Mången, som icke gjort
sig reda för den högst väsentliga skilnaden
mellan det militäriska och civila modet, torde
det väl förefalla oförklarligt, om icke rent af
otroligt, att en krigare som gifvit så många
prof på lysande militäriskt mod kunde så all-
eles sakna det civila och politiska. Men
den saken är ganska enkel. Det militäriska
modet, som kastar sig i faror och blottstäl-
ler sig för döden utan att bäfva eller blinka,
är en gåfva af naturen, är åffektens och tem-
peramentets verkan, hvarföre man också har
sett de vilda folkstammarne och nationer på
första stegen af odling ådagalägga de mest
förvånande prof på detta mod; och genom
artificiella berusningsmedel, såsom. hos rys-
sarne ännu i dag eller såsom hos berserkarne
bland våra förfäder, kan det militäriska :mo-
det stimuleras upp och stegras till verkligt
raseri, så att menniskan kommer si alldeles
samma sinnestillstånd som en skenande häst.
Det civila modet; som är förmågan af fullkom-
lig sjelfbeherrskning och derföre lugnt och kall-
blodigt under affekternaz och passionernas
häftigaste stormar, utgör dsremöt en viljans och
karakterens egenhet eller rättare karakteren
och viljan sjelf i sin högsta fullkomning och
vinnes ice utän genom uppfostran, ja är till
största delen uppfostrans verk, hvarföre också
en rätt uppfostring så i skolan som 1! et måste
gå ut på, icke att undertrycka oci. tilintet-
göra: passioner och affskter — ty å.: vore att
beröfva menniskan mäktiga verkningskrafter
och en stor del af hennes lycka — utan att
utbilda hos henne denna inre förmåga af sjelf-
styrelse, hvarförutan yttre fribet är ett oting,
denna karakterens styrka och förträfflighet
som gifver henne-under alla skiften en städse
vaken, sansad och kraftfull styresman öfver
böjelser, begär och lidelser, samt ej blottun-
derkastar dessa förnuftets tygel och nerravälde
utan-gifver dem en med dettas ledning fri-
villigt öfverensstämmande harmonisk daving.
Den .unge Bernadotte, med sitt glödande,
oeltisk-iberiska temperament, hade i väsentlig
mån måst umböra välgerningarne af en egent-
lig uppfostran, isynnerhet en sådan som kun-
nat skapa inom honom sjelf en herrskare öf-
ver detta lynne. Vid knappast fyllda aderton
år, om han eng hade uppnått denna ålder,
följde-han den håg; som -med ett:ssådanttem-
sperament är mest naturlig; och skyndade att
inträda i krigareyrket.. som simpel soldat.
Tjenstgöringen i denna egenskap under flera års
tid. var. ej heller .egnad att förskaffa honom det
slags uppfostten som fattsdes honom. Åter-
kommen till Fraxkrike och inryckt i revolutio-
nens hvirfvel, voro dennas laglöshet och exalta-
tion, lössläppta passioner, fasansfulla uppträden
och ursinniga strider mellan faktionerna, än
mindre i stånd att bereda dennå uppfostran,
samt å andra sidan äfven så litet det ytirs
krigets ständiga marscher, belägringar och
blodiga fältslag, med omvexlande segrar och
motgångar, med trupper mindre lydande dit
gciplinen. än d.n revolutionära hänförelse hos
dem sjelfva och deras befäl och fördenskull
äfven farliga för detta, under det generaler
och offic:rare derjemte oupphörligt voro blott-
ställda och hållne i fruktan och oro för verk-
ningsrne utaf konventskoromissariernas tyranni
och klubbarnes, våldsamma: misstänksamhet
samt direktoriets och dess agentsrs skamliga
godtycke och smutsiga egennytta. Tvärtom,
ett. sådant lif under tio, tolf år måste justföre-