petande och rörande i elden med ena ändan
af en lång tång, medan rummet är så mörkt
som en smedja, oeh grälar öfver franska spis.
lar, franska murare, franska byggmästare, i
det han gifver kolen en knuff vid slutet af
hvarje mening, som om han rörde upp sjelfva
inelfvorna på delinqventen han förbannar.
Han lefver i fientligt tillstånd med de liflösa
föremålen som omgifva honom; kommer i
största raseri öfver dörrar och fönster, eme-
dan de ej vilja foga sig under engelsk lag,
och har oförgonliga strider med åtskilliga gen-
sträfviga exemplar af möblerna. Bland dessa
är isynnerhet en, med hvilken han kan vara
säker om att hafva en skarp träta hvarje
gång han skall kläda sig. Det är en kom-
mod, ett af dessa släta, polerade och fiffiga
exemplar af franskt bohag, som har femhun-
dra smådjeflars envishet i sig. Hvarje låda
har sin egen vilja, låter öppna sig eller ej,
allt som Justen faller på, och trotsar både lås
och nyckel. Ibland kan en låda sätta sig
app emot hvarje försök, och skiljer sig förr
från båda handtagen, än den gifver vika; då
ter en annan kan komma ut på det näpnas
ste och kokettaste sätt i verlden, armbågande
sig fram i 28-208 det ena hörnet retirerande
lå det andra träder fram, görande tusende
svårigheter och invändningar vid hvarje rö-
relse, till dess den gamle herrn, utom sig af
otålighet, ger till en häftig ryckning, som
ringar lådan och innehåll midt på golfvet.
Hans fientlighet mot denna olyckliga möbel
illtar med hvarje dag, liksom vore han upp-
oragt öfver att den ej bättrar gig. Han är
ik den förtretade invaliden, som förban-
ar sin bädd för det den blir hårdare
u längre han ligger. .Den enda fördel ;han
aft af sina trätor är att de försett honom
ned en mängd näsvisa infall; som han be-
jagmar vid alla tillfällen, Han svär på att