uppfatta fransysk vers, och vanligtvis fallej
i sömn midt under representationen. Franske
komediens qvickheter äro för honom platts
och uddlösa. Han skulle ej velat gifvs er
enda af Memdeus grimaser eller Listsces
obeskrifliga blicker för alltihop.
Han vill ej medgifva att Paris har någor
fördel framför London. Seinen är en grum-
lig, liten bäck i jemförelse med Themsen;
Londons West-End öfverträffar de skönaste
delarne af den franska hufvudstaden; och
då någon en gång anmärkte, att det var stark
dimma ute, sade han buttert: Bah, det är
ingenting emot dimmorna vi hafva i Londonla
Han gör sig otrolig möda att inrätta sitt bord
i någon slags enlighet med engelska ordnin-
gen. Han lyckas temligen med sina drycke!
och förskrifver med dryga omkostnader lon-
donerporter samt ett lager af portvin och
sherry; ty han har märkt att han ej står ut
med ade förb—de tunna franska vinerna; de
utspäda bloden och gifva honom gikt. Hvad
deras hvita viner beträffar, aktar han dem ej
mer än vanligt äppelvin, och derag claret —
bah, det blefve portvin, om det blott vore
möjligt. Han grälar beständigt med sin fran-
ske kock, hvilken han gör förtvifiad genom
sina försök att få honom att rätta sig. efter
mrs Glass; ty det är lättare att omvända en
fransman från sin religion än sin kokkonst.
I kraft af upprepade försök, hade den stac-
kars mannen en gång förmått sig att anrätta
en rostbiff, tillräckligt rå för att tillfredsställa
hans husbondes i hans tycke kanibaliska
smak; men i sista ögonblicket kunde han lik-
väl icke emotstå att tillägga någon utsökt
sås, som försatte den gamle herren i raseri.
Han afskyr eldbrasor och bar förskaffat
sig en mängd stexkol; men som han ej eger
något galler framför i kaminen, är han rödsakad
att bränna dem på stenhällen. Här sitter han