skriften liknas vid ett fruktsamt vinträd, har
öfverhopat honom med en hel familj älsk-
värda döttrar, som hänga i klasar omkring
bonom, färdiga att afplockas vid första till-
fölle. Man ser honom sällan ute utan att
hafva en af dem häsgande vid hvardera ar-
men, som småler åt hela verlden, medan hans
egen mun, likt en doggs, är neddragen på
ömse sidor, liksom med ett hemligt knorr
öfver allt som omgifver honom. Han kläder
sig troget efter engelska modet och släpar
omkring i höga damasker och bredskyggig
hatt, medan hans döttrar nästan skyla honom
med plymer, blommor och franska hattar.
Han försöker bibehålla en atmosfer af en-
gelska vanor, tänkesätt och fördomar och in-
föra en likhet med London midt i sjelfva
hjertat af Paris. Han tillbringar sina morg-
nar med att läsa tidningarne hos Galignani,
der han utgör en medlem af ett sällskap om-
tuggare som läsa om samma artikel ett dus-
sin gånger i ett dussin olika blad. Vanligt-
vis äter han middag i sällskap med några
landsmän och har, som det heter i England,
2 comfortable sittings efter måltiden, då de
dricka vin, diskurera öfver nyheterna i engel-
ska tidningarne, och magelfara franska ka-
rakterer, Frankrikes hufvudstad och franska
revolutionen, slutande med ett enhälligt loftal
öfver engelsk sedlighet, engelsk kokkonst,
Englands rikedom, Londons storhet och frans-
männens otacksamhet.
Aftnarne tillbringar haa för det mesta på
en engelsk klubb, hvarest man får engelska
tidningar. Någen gång, men ej ofta, locka
honom hans döttrar på spektaklet. Han för.
aktar franska tragedien, såsom allt för hög-
trafvande och bombastisk, Talma såsom en
öfverdrifven svärmare och Duchesnois såsom
allt för bullersam. Det är väl samntatt han ej
är tillräckligt förtrelig med språket, för att