tvärtom anse vi sådant för en så stor vinst
för det allmänna, att det väl förtjenar att gäl-
ds2 med någon tillökning i embetsmännens
löner. En annan och kanske ännu mera fram-
stående orsak torde möjligen kucna uppletas
uti de i allmänhet stegrade anspråken hos det
yngre slägtet på beqvämlighet och nöjen, med
ett ord på ett sätt att lefva som — den dyra
tiden oberäknadt — fordrar vida större till-
gångar nu än förr, jemte det att både srbets-
justen och arbetsförmågan derigenom ej obe-
tydligt förgå. Månne likväl dessa gednare
skulle återkomma om lönerna förhöjdes, ja
ens om de fördubbladss? Svaret är åtminstone
tvifvelaktigt. Endast ett medel torde finnas
att i detta hänseende förena statens och tjen-
stemännens billiga anspråk: det vore att min-
ska de sednares antal på samms gång som
man betalte dem bättre. Derigenom blefve
nemligen äfven den yngre tj.nstemannen fullt
sysselsatt af den ena tjenst han innehade; och der
detta är eller blefve förhållandet, förbjuder det
sig sjelft att han kan förstöra sia tid och sina
penningar åt andra håll, äfv a det skulle
nadanröja förevändningen ait, i enda till
näringsomsorger, han nödgades umsa sin
tjenst. Vid en dylik organis 1 vore det
dock äfven nödigt tillse, sårom vi era gån-
ger yttrat, att jem arbetet inom embets-
verken fördelades på ett an it, och att
en hel hop onyttigt arbete, betungar
både själ och kropp, försvusse.
inledning har redan blifvit alltfö
öfvergå således till meddelandet
sända artikelo. Der Jyder som följer:
Att statens embetsverk böra så organiseras, att ieke
flere tjenster inrättas än som erfordras för göromå-
lens behöriga gång, synes vara i sin ordning. Men
ena annan sak är huruvida man, oaktadt embetsverken
nu organiseras så, att lägre tjenstemän, såsom nota-
rier och kanslister, icke hafva sin utkomst af tjen-
sten, kan genom förbud mot innebafvande af annan
tjenst förmå äfven dessa tjenstemän att uteslutande
egna sig åt sin tjenst. Erfarenheten har dock redan
visat att sådant icke låter sig göra. Om en lagstif-
tare vill, till förekommande af all tjufnad, göra alle-
nast följande stadgande: Ej må någon vid ansvar
stjäla från en bonde, så sknile följden af ett dylikt
stadgande otvifvelaktigt blifsa, att illasinnade perso-
ner aktade sig att stjäla från bönder, men skulle
desto mer stjäla från samhällets öfriga medlemmar.
När man nu stadgar: Ej må tjensteman innehafva annan
tjenst, så blifver härutaf följden att en tjensteman
visserligen ieke kommer att innehafva annan tjenst,
men skall desto mer, för att bereda sig nödig ut-
komst, sysselsätta sig med hvarjehanda andra bestyr
och derigenom dragas från sina tjensteåligganden.
Begge dessa stadganden äro lika opraktiska. Äfven
i afseende tillämpningen af förbudet emot inne-
hafvande af annan tjenst visar sig en stor inkonse-
qvens. Under det lägre tjenstemän, såsom notarier,
kanslister och kammarskrifvare, förbjudas att inne-
hafva annan tjenst, fortfara likväl konungens rådgif:
vare och statens högste embetsmän att innehafva an-
dra befattningar. Såsom exempel må, med ledning
af Sverges Statskalender, anföras att hans exeellens
justitiestatsministern grefve Sparre är tillika ledamot
1 serafimerordensgillet ; statsrådet Wallensten är tilli-
ka ordförande i direktionen öfver hypotekskassan för
bruksegare ; statsrådet Gripenstedt är tillika ordförande
i direktionen öfver Södertelje kanal och slussverk;
expeditionschefen Thyselius är tillika sekreterare oeh
ombudsman hos jernkontoret ; expeditionschefen Bränd-
ström är tillika sekreterare hos direktionen öfver nya
Trollhätte kanalverk; kammarrättens president von
Hartmansdorff är tillika fullmäktig i rikets ständers
bank samt derjemte ordförande eller ledamot i flere
direktioner; kammarkollegii president Munthe är tilli-
ka ordförande i styrelsen af städernas allmänna brand-
stodsbolag samt ordförande i direktionen öfver civil-
statens pensionsinrättning; statskontorets president Ulf-
sparre är tillika ordförande i direktionen öfver all-
männa brandförsäkringsverket för byggnader å landet
samt derjemte ledamot i direktionen öfver civilsta-
tens pensionsinrättning ; krigskollegii president Lefrn
är tillika generallöjtnant, chef för H. M. Konungens
stab, generalbefälbafvare i 4:de militärdistriktet och
öfverkommendant i Stockholm; t. f. oråföranden i
krigshofrätten grefve Lewenhaupt är tillika t. f. riks-
marskalk, öfverstekammarherre, chef för lifbevärings-
regementet och ordförande i tinmmermansordens hospi-
taldirektion o. s. v. Antingen kunna nu dessa höge
embetsmän förutom deras egentliga vigtiga embete
sköta derjemte en annan befattning, eller också kunna
de det icke. I förra fallet borde väl icke lägre tjen-
stemän, såsom notarier och kanslister, förhindras att,
om de sådant förmå, tillika sköta en annan befattning.
I sednare fallet borde dessa höge embetsmän vara de
förste att afstå från sin andra befattning, och sålunda
föregå de lägre tjenstemännen med godt exempel. Om
man vidare tager i betraktande huraledes ifrågavarande
förbud blifvit på de särskilda embetsverken tillämpadt,
så visar sig äfven härutinnan en stor inkonseqvens.
Sålunda hafva inom krigskollegium och statskontoret
lsgre tjenstemtn, såsom kammarskrifvare, blifvit för-
hindrade att innebafva annan tjenst; och förbudet
har uti statskontoret blifvit så strängt tillämpadt, att
en af detta embetsverks skiekligare kammarskrifvare,
hvilken tillika innehads en befattniog i Stockholms
stads auktionskammare, måste lemna denna sednare
befattning, och hvarigenom han gick i mistning af
behöfliga inkomster för sig och sia familj. Men der-
emot fortfara ännu presidenterne och ledamöterne i
såväl krigskollegium som statskontoret att innshafra
mer än en befattning. 1 förvaltningen af sjökrendena
få alla tjenstemån med K. M:ts särskilda tillständ
innehafsa annan befattning. 1 fångstyrelsen få alle-
nast lägste tjenstemän med styrelsens tillstånd förena
annan tjenst. Vid en för-några år tillbaka verkställd
reglering af lönerna för ledamöterna i rikets hofrät-
ter har det icke blifvit för dessa embetsmän förbjudet
att isnehafva ännan befattning, hvaremot det blifvit
ifrågasatt att för hofrättens öfrige lägre tjenstemän
stadga ett sådant förbud. Slutligen har uti den för
kommerskollegium nyligen utfsråade löneregleringen
blifvit medgifvet för lägste tjenstemän att utan sär-
skildt tillständ förena anman tjenst, hvarsmot öfriga
tjenstemän ieke få ens i Stoekholms stads embets-
verk innehafva annan befattning. Till all denna olikhet
i omförmälde stadganden skall man förgäfves söka
efter någon rimlig grund. Det tyckes likväl som
borde snarare embetsverkens ehefår, ledamöter, sekre-
erarg och kamrerare, hvilka hafva tillsyn öfver an-
Ira tjemstemäns görömål, vara förbjudne att inhe-
iafvå annan tjenst, msn sådant deremot tillåtas för
totarier och kanslister samt deras medlikar, enär det
indock tillkommer deras förmän att tillse dst ieke
örsummelse i tjensten eger rum. Innan ifrågava-
ande förbud stadgades för en delembetsverk, kunde
m flitig tjensteman genom att försna två befattnin-
sar i lägsta graden erhålla 1240 rår rgs i inkomster
mm året; men genom förbudet emot annan tjenst
afva hans inkomster blifvit inskränkta till 900 rår
1 denna
: vi
in-
mL
ÖS RR AA - m - - -—?8
AA AA
cc Rn rem