Wolferts-RBoostsäKrönikor ). WASHINGTON IRVING. : Öfversättning. Då jag hade gjort min förklaring inför kaitlet, sade han, och mitt brott blef allmänt kändt, hade jag slutit fred med menniskorna; men det var ej så med Gud, icke heller med min bigtfader, icke heller med mitt eget samvete. Min gerning var dubbelt brottslig. Först af den heliga dag då den utfördes, och sedan genom mitt nekande af trenne dagars uppskof, -hvarom offret för min vrede bad för att hinna mottaga sakramenterna. Hans förtviflade utrop: Långfredagen! Långfredagen! ljöd oupphörligt för mina öron; hvarför biföll jag ej uppskofvets, ropade jag för mig sjelf; svar det ej nog att döda kroppen? Måste jag äfven söka döda själen? sOm natten följande fredag störtade jag plötsligen upp ur sömmen. En oförklarlig fasa genomilade mig. Jag blickade vildt omkring mig och tyckte mig hvarken vara i mitt rum eller i min säng, utan på den olyckliga Strada Stretta, liggande på gatstenarae. Jag såg åter kommendören luta sig emot muren, hörde honom åter med möda uttala orden: För mitt svärd till Tetefoulques och låt läsa hundra messor i slottskapellet för min själaro, Följande natt tillsade jag en af mina tjenare att ligga i samma rum som jag. Jag såg och hörde ingenting hvarken denna natt eller någon af de följande, förr än nästa fredag, då jag hade samma syn, med den skil) 8e A. B. a:o 211, 212, 214—216, 218, 220, 221, 322, P4, 225 och 228. wu