Wolferts-RBoostsäKrönikor ).
WASHINGTON IRVING. :
Öfversättning.
Då jag hade gjort min förklaring inför ka-
itlet, sade han, och mitt brott blef allmänt
kändt, hade jag slutit fred med menniskorna;
men det var ej så med Gud, icke heller med
min bigtfader, icke heller med mitt eget sam-
vete. Min gerning var dubbelt brottslig. Först
af den heliga dag då den utfördes, och sedan
genom - mitt nekande af trenne dagars upp-
skof, -hvarom offret för min vrede bad för
att hinna mottaga sakramenterna. Hans för-
tviflade utrop: Långfredagen! Långfredagen!
ljöd oupphörligt för mina öron; hvarför biföll
jag ej uppskofvets, ropade jag för mig sjelf;
svar det ej nog att döda kroppen? Måste jag
äfven söka döda själen?
sOm natten följande fredag störtade jag
plötsligen upp ur sömmen. En oförklarlig
fasa genomilade mig. Jag blickade vildt
omkring mig och tyckte mig hvarken vara i
mitt rum eller i min säng, utan på den olyck-
liga Strada Stretta, liggande på gatstenarae.
Jag såg åter kommendören luta sig emot mu-
ren, hörde honom åter med möda uttala or-
den: För mitt svärd till Tetefoulques och
låt läsa hundra messor i slottskapellet för
min själaro,
Följande natt tillsade jag en af mina tje-
nare att ligga i samma rum som jag. Jag
såg och hörde ingenting hvarken denna natt
eller någon af de följande, förr än nästa fre-
dag, då jag hade samma syn, med den skil-
) 8e A. B. a:o 211, 212, 214—216, 218, 220, 221,
322, P4, 225 och 228.
wu -