TOCEHOLM, den 2 Okt. Verldsexpositionen. Korrespondens till Aftonbladet. Femte brefvet. Paris i September. Algerien. Vid de betraktelser öfver de levantiska folkens expositionsafdelning, hvarmed jag sysselsaite mig i nästföregående bref, hade jag tillfälle erinra huru dessa folkslag, från att någon tid ha lefvat ett kraftfullt mationelt lif, krönt af segrar på krigets och kulturens i ferfaldiga riktningar bearbetade fält, hade sett sin kraft förlamas, sina segrar förbytas i nederlag och sin kultur fortlefva blott såsom en själlös gengångare från fördutsa bättre tider. Det anmärktes tillika att helt nyligen ett närmande till de vesterländska folken börjat försiggå, hvyaruti jag trott mig se gryningen till en ny, en skönare dag för dessa trakter, der vår inbillming så gerna dväljes bland de tidigaste skiftena i mensklighetens öden, hvilka det hitiatills lyckats den historiska forskuingen att med någon högre grad af säkerhet utforska. Men de mogna blott långsamt, fruktersa af ett sådant närmarde, och stormar kurna inbryta, hvilka afslita dem lingt förr än de till folk och lämder hunmit sprida sina välsigselser. FREtt annat, ett snabbare, ett säkrare medel står kulturea till buds att befordra deas utbredning. Detta medel är kolomisatiorea, Denna kulturens tjenarinna har i våra dagar vunnit ex makt, ett inflytasde, fordom nappast amadt. Det nät af kommunikationsanstalter hvarmed man öfverspunnit verlden, har gjort herme mödan så litt, att det är hardt när, att moderländerna börja fisaa henne på deras bekostnad gå nog låmgt uti sitt nit för koloniernas blomstring. Men hvilka uader bar hom också icke utfört, hvilka jätteverk förehar hom icke just uti detta ögonblick ! Hom vidrör med sin trollstaf ett öde eller barbariskt lamd, och ödemarkerna förvandlas till bördiga filt, uti vildens jagtmarker resa sig praktfulla städer och ångvagnståget susar fram genom urskogar, der stormens dån och de vilda djurens tjut tillförene varit de exda ljud som stört tystwaden. I verldsexpositionens gallerier öfverskådar mar på ett enda ställe och med ex enda blick de materiella frukterna af den omiätliga verksamhet som sålunda pågått och pågår. De här befintliga samlingarne af allt hvad de flesta bland de europeiska staternas transmarinska kolonier frambringa gifva der fullständigaste, den klaraste öfversigt af hvars och ens ståndpunkt intill sjelfva den dag som i dag är. Härtill kommer att man, genom att likaledes utställa de varor som frambragts, de redskaper som tillverkats och användts hos de infödingar, hvilka före den europeiska kolonisten innehaft de olika länderna, sättes i tillfälle att mäta hela vidden af de framsteg som blifvit gjorda sedan denne sistnämde nedsatte sig på den främmande stranden. Under loppet af de sista århumdradensa har det företrädesvis varit den anglo-sachsiska racen som dragit bort att i skilda zoner utbreda sin höga odling, sin sjelfkänsla, sin frihetskärlek, öfverallt medförande denna undransvärda energi, denna obetvingliga kraft och ihärdighet, detta fullmogna mannmaväsenle, som skyr ingen möda, som ryggar för ntet hinder och som grundat välden, hvilka gjort denna race till den främsta, den mäkigaste på jorden. FF: Vid verldsexpositionen i Paris synas likväl ransmännen uppträda med grundade anspråk, utt vid sidan af sina fordna rivaler, sina nurarande bundsförvandter, intaga ett utmärkt um äfven såsom kolonisatörer. Så nybörjare le jomförelsevis äro på detta fält, göra de ikväl måhända anglo-sachsarne i dag priset tridigt i fråga om att hastigt och framgångsikt ha planterat europeisk oivilisation uti ett and, som ännu så nyligen var helt och hålet i saknad af dess välgerningar. äFransmännen ha nemligen för sina koloniationsföretag valt ett land zom i hög grad ar i behof af industriel, social och politisk ånyttfödelse. Vi ha nyss variti tillfälle kata. em blick på tillståndet inom de stater i et norra Afrika der halfmånen ännu ostördt errskar. Knappt em half mansålder har förutit sedan hela der ofantliga landsträckan nellan Röda hafvet och Atlanter, mellan öken och Medelhafvet, låg försänkt i samma vala som ännu är utbredd öfver dessa nyssämda länder. Och i dag utbredes på verldsxpositionen för våra blickar den skönaste amling af snart sagdt allt hvad europeisk ultur förmår aftvinga ett af naturen rikt beåfvadt land, och med förvåning läsa vi, att etta. landets namn är Algerien. JMed stora offer af blod och skatter ha ansmännen köpt Algerien af öknens söner. röfringems rätt är våldets. Menskligheten, om sett så mången eröfring göras, så månet folk förtrampas, har dock ännu icke uppört att .uppröras hvarje gång den ånyo ser t land ryckas ur händerna på det folk, som er af ålder bott och herrskat. Fransmännen ka i dag försona menskligheten och godtöra sig sjelfva, då de skänka sin eröfring ivilisationen. i skåda väl här egentligen blott de mateella frukterna af den franska kolonisationen Algerien; men då man vet uti hvilket inmt samband den andliga odlingen i våra sgar står till den materiella, och huruledes da oömseridiot hetinoa och förntastta hvar. Rå Fu Fu lt mt nen FA oo RA KR AE EEE EE PP HR OMR Ma sx He AA