TOCEHOLM, den 2 Okt.
Verldsexpositionen.
Korrespondens till Aftonbladet.
Femte brefvet.
Paris i September.
Algerien.
Vid de betraktelser öfver de levantiska fol-
kens expositionsafdelning, hvarmed jag sys-
selsaite mig i nästföregående bref, hade jag
tillfälle erinra huru dessa folkslag, från att
någon tid ha lefvat ett kraftfullt mationelt lif,
krönt af segrar på krigets och kulturens i
ferfaldiga riktningar bearbetade fält, hade sett
sin kraft förlamas, sina segrar förbytas i ne-
derlag och sin kultur fortlefva blott såsom en
själlös gengångare från fördutsa bättre tider.
Det anmärktes tillika att helt nyligen ett när-
mande till de vesterländska folken börjat för-
siggå, hvyaruti jag trott mig se gryningen till
en ny, en skönare dag för dessa trakter, der
vår inbillming så gerna dväljes bland de tidi-
gaste skiftena i mensklighetens öden, hvilka
det hitiatills lyckats den historiska forskuin-
gen att med någon högre grad af säkerhet
utforska.
Men de mogna blott långsamt, fruktersa af
ett sådant närmarde, och stormar kurna in-
bryta, hvilka afslita dem lingt förr än de till
folk och lämder hunmit sprida sina välsigsel-
ser.
FREtt annat, ett snabbare, ett säkrare medel
står kulturea till buds att befordra deas ut-
bredning.
Detta medel är kolomisatiorea,
Denna kulturens tjenarinna har i våra da-
gar vunnit ex makt, ett inflytasde, fordom
nappast amadt. Det nät af kommunikations-
anstalter hvarmed man öfverspunnit verlden,
har gjort herme mödan så litt, att det är hardt
när, att moderländerna börja fisaa henne på
deras bekostnad gå nog låmgt uti sitt nit för
koloniernas blomstring.
Men hvilka uader bar hom också icke ut-
fört, hvilka jätteverk förehar hom icke just
uti detta ögonblick ! Hom vidrör med sin troll-
staf ett öde eller barbariskt lamd, och öde-
markerna förvandlas till bördiga filt, uti vil-
dens jagtmarker resa sig praktfulla städer och
ångvagnståget susar fram genom urskogar, der
stormens dån och de vilda djurens tjut till-
förene varit de exda ljud som stört tystwaden.
I verldsexpositionens gallerier öfverskådar
mar på ett enda ställe och med ex enda blick
de materiella frukterna af den omiätliga verk-
samhet som sålunda pågått och pågår. - De
här befintliga samlingarne af allt hvad de fle-
sta bland de europeiska staternas transmarin-
ska kolonier frambringa gifva der fullstän-
digaste, den klaraste öfversigt af hvars och
ens ståndpunkt intill sjelfva den dag som i
dag är.
Härtill kommer att man, genom att lika-
ledes utställa de varor som frambragts, de red-
skaper som tillverkats och användts hos de
infödingar, hvilka före den europeiska kolo-
nisten innehaft de olika länderna, sättes i till-
fälle att mäta hela vidden af de framsteg
som blifvit gjorda sedan denne sistnämde ned-
satte sig på den främmande stranden.
Under loppet af de sista århumdradensa har
det företrädesvis varit den anglo-sachsiska
racen som dragit bort att i skilda zoner
utbreda sin höga odling, sin sjelfkänsla, sin
frihetskärlek, öfverallt medförande denna un-
dransvärda energi, denna obetvingliga kraft
och ihärdighet, detta fullmogna mannmaväsen-
le, som skyr ingen möda, som ryggar för
ntet hinder och som grundat välden, hvilka
gjort denna race till den främsta, den mäk-
igaste på jorden.
FF: Vid verldsexpositionen i Paris synas likväl
ransmännen uppträda med grundade anspråk,
utt vid sidan af sina fordna rivaler, sina nu-
rarande bundsförvandter, intaga ett utmärkt
um äfven såsom kolonisatörer. Så nybörjare
le jomförelsevis äro på detta fält, göra de
ikväl måhända anglo-sachsarne i dag priset
tridigt i fråga om att hastigt och framgångs-
ikt ha planterat europeisk oivilisation uti ett
and, som ännu så nyligen var helt och hål-
et i saknad af dess välgerningar.
äFransmännen ha nemligen för sina koloni-
ationsföretag valt ett land zom i hög grad
ar i behof af industriel, social och politisk
ånyttfödelse. Vi ha nyss variti tillfälle ka-
ta. em blick på tillståndet inom de stater i
et norra Afrika der halfmånen ännu ostördt
errskar. Knappt em half mansålder har för-
utit sedan hela der ofantliga landsträckan
nellan Röda hafvet och Atlanter, mellan ök-
en och Medelhafvet, låg försänkt i samma
vala som ännu är utbredd öfver dessa nyss-
ämda länder. Och i dag utbredes på verlds-
xpositionen för våra blickar den skönaste
amling af snart sagdt allt hvad europeisk
ultur förmår aftvinga ett af naturen rikt be-
åfvadt land, och med förvåning läsa vi, att
etta. landets namn är Algerien.
JMed stora offer af blod och skatter ha
ansmännen köpt Algerien af öknens söner.
röfringems rätt är våldets. Menskligheten,
om sett så mången eröfring göras, så mån-
et folk förtrampas, har dock ännu icke upp-
ört att .uppröras hvarje gång den ånyo ser
t land ryckas ur händerna på det folk, som
er af ålder bott och herrskat. Fransmännen
ka i dag försona menskligheten och godt-
öra sig sjelfva, då de skänka sin eröfring
ivilisationen.
i skåda väl här egentligen blott de mate-
ella frukterna af den franska kolonisationen
Algerien; men då man vet uti hvilket in-
mt samband den andliga odlingen i våra
sgar står till den materiella, och huruledes
da oömseridiot hetinoa och förntastta hvar.
Rå Fu Fu lt mt nen FA oo RA KR AE EEE EE
PP HR OMR Ma sx He AA